Tuesday, February 9, 2016
Dagsfärskt mordförsök i Göteborgsförort...
Jag hinner precis uppfatta något som swooschar förbi mitt huvud. I nästa ögonblick känner jag en smärta i axeln. Något tungt landar precis bakom mig med en ryslig duns och tillhörande skrammel. Innan jag hunnit uppfatta vad det är kommer två nya swoosch med respektive duns och skrammel. Nu står jag lyckligtvis ett steg längre fram och swooscharna träffar inte. Sedan blir det tyst. Jag vänder mig om och ser ner på golvet. Chockad som jag är blir jag först inte klok på vad det är som ligger där. Något desorienterad försöker jag se mig omkring för att förstå var de kom från.
Jag står i en försäljningsinrättning i Göteborgs östra utkanter. Stor affärskedja, välkänt varumärke. I en trång gång mellan välfyllda butikshyllor. Överst i en av hyllorna, ganska precis i min ögonhöjd, gapar ett stort hål mellan varorna. Ungefär en halv meter brett och alldeles tomt. Jag sticker in huvudet i hålet. Där möter min blick ett par andra ögon. En förskrämd tant med en regnbågsfärgad dammvippa i handen.
-Vad hände? frågar hon.
I brist på något bättre att säga så ber jag henne komma över på min sida hyllan. Det gör hon. Där ser hon, liksom jag vid det laget också gör, tre styck uppfällbara tvättställningar av ungefär samma typ som den jag har inklämd i mitt måttligt tilltagna badrum. De här tre tvättställningarna är ihopfällda, fortfarande inplastade och ligger i en slarvig hög i den trånga gången mellan hyllorna. Ganska precis där jag nyss stod...
Jag vet inte vem som kommit på idéen att placera tre ihopfällda tvättställningar, ståendes på höjden, balanserandes längst upp på en butikshylla. Utan något som håller dem på plats. Så instabilt att det räcker med en vipp från en liten försynt dammvippa på andra sidan hyllan för att de ska tappa balansen, falla de knappa två metrarna ner till golvet och med nöd och näppe undgå att slå skallen av en Blekingefödd skånskättad tågförsenings- och norrlandsresebloggare (med mera) på jakt efter en ny dörrmatta...
Tanten bad tusen gånger om ursäkt. Jag började långsamt andas igen. Sedan ställde hon tillbaka tvättställningarna, längst upp på hyllan, igen...
Jag står i en försäljningsinrättning i Göteborgs östra utkanter. Stor affärskedja, välkänt varumärke. I en trång gång mellan välfyllda butikshyllor. Överst i en av hyllorna, ganska precis i min ögonhöjd, gapar ett stort hål mellan varorna. Ungefär en halv meter brett och alldeles tomt. Jag sticker in huvudet i hålet. Där möter min blick ett par andra ögon. En förskrämd tant med en regnbågsfärgad dammvippa i handen.
-Vad hände? frågar hon.
I brist på något bättre att säga så ber jag henne komma över på min sida hyllan. Det gör hon. Där ser hon, liksom jag vid det laget också gör, tre styck uppfällbara tvättställningar av ungefär samma typ som den jag har inklämd i mitt måttligt tilltagna badrum. De här tre tvättställningarna är ihopfällda, fortfarande inplastade och ligger i en slarvig hög i den trånga gången mellan hyllorna. Ganska precis där jag nyss stod...
Jag vet inte vem som kommit på idéen att placera tre ihopfällda tvättställningar, ståendes på höjden, balanserandes längst upp på en butikshylla. Utan något som håller dem på plats. Så instabilt att det räcker med en vipp från en liten försynt dammvippa på andra sidan hyllan för att de ska tappa balansen, falla de knappa två metrarna ner till golvet och med nöd och näppe undgå att slå skallen av en Blekingefödd skånskättad tågförsenings- och norrlandsresebloggare (med mera) på jakt efter en ny dörrmatta...
Tanten bad tusen gånger om ursäkt. Jag började långsamt andas igen. Sedan ställde hon tillbaka tvättställningarna, längst upp på hyllan, igen...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment