Med farfar i Övertorneå...

Under andra världskriget låg massor av unga svenska soldater längs gränserna och vaktade. En av dem var min farfar. Från Vittskövle i Skåne, i andra änden av landet. Det var hans livs största resa och äventyr. Och därför naturligtvis något han ofta återkom till och berättade om. Han tog tåget upp. Med häst och kanon i bagaget. Jag insåg att han måste ha åkt just här. Järnvägen mellan Haparanda och Övertorneå. Persontrafiken lades ner 1984. Godstrafiken 1986. Järnvägen revs upp 1992.

I Övertorneå stannade tåget. Man lastade av sina hästar och kanoner och begav sig ut i skogen. Till "Hållaselma" brukade han säga. Där hade de sin bas. Selma var för övrigt hans faster. Något Hållaselma har jag inte lyckats hitta. Däremot ett Hollasenmaa, någon mil inåt landet, längs vägen mot Överkalix. Jag förmodar att det är den plats han menade. Den är inte lätt att hitta. Finns inte i kartböckerna och inte på Google Maps. Däremot på Eniros karta. Tycks inte ens vara en by. Kanske en gård. Mest skog. Hade jag kunnat köra bil hade jag naturligtvis tagit mig dit. Nu fick det tyvärr vara...

 Istället fokuserade jag på detta foto, som farfar hade med sig hem. Han är inte själv med på bilden, och hans minnen kring när och var den togs var ganska diffusa. Men avstånden till orterna på vägvisarna talar för att bilden är tagen i Övertorneå. Skulle jag kunna hitta var? Hur ser där ut idag? Det enda jag hade att gå på var vägvisare, väg och huset med gaveln i bakgrunden...

 Övertorneå är inte så stort, det är positivt. Men på en pensionsålder hinner det hända en hel del...

Jag kan slå vad om att de här höghusen inte fanns på farfars tid.


Det gjorde däremot säkert det här.


Järnvägsstationen finns kvar, men är numera ombyggd till lägenheter.
En dam tittade ut när jag stod utanför och tog den här bilden. Hon såg mycket misstänksam ut.
Det var rätt många som gjorde det. Tydligen ser jag skummare ut än jag tror.


Konsum fanns säkert redan på den tiden. Men inte i det här huset.


Jag insåg snabbt att de flesta Övertorneåbor var alldeles för unga
för att kunna minnas 40-talet. De få som hade åldern inne sprang
snabbt iväg när den orakade blekingen med kamera om halsen
närmade sig...


Turistbyrån var stängd. Biblioteket lyckades jag inte hitta. I
tidningshörnan där borde man annars kunna hitta äldre personer.
På Röda Korset likaså. Men där fanns bara unga och nyinvandrade
personer. Samt massor av kläder. Stora berg av kläder.
Och inte en enda bok...

 Om jag lyssnar till mitt förnuft, är bilden förmodligen tagen ungefär här. Där tegelhusen bör ha byggts några år efter kriget...

 Om jag däremot går på känslan, så borde det vara här. Vägskylt, gavel, väg och träd i bakgrunden. Att det är fel vägskylt, för stor gavel och för små träd är en annan sak...

När jag kom hem från min norrländska resa mailade jag bilden till en lokal forskarförening. Frågade om de kunde hjälpa mig med att lokalisera, och kanske skicka en nytagen bild från platsen. Tre månader senare har jag ännu inte fått svar. Jag har nu lagt in bilden på Anbytarforum. De brukar vara snabba på att lokalisera bilder. Vi får se vad som händer...

 Under kriget var Norrland fullt av skåningar. En man jag träffade under resan var resultatet av en sådan skåning som hittade en norrländska och fastnade där uppe. Farfar brukade berätta om hur han en dag uppe i Hållaselma fick tandvärk, lånade en cykel och cyklade ner till tandläkaren i Övertorneå. När det var avklarat och han skulle cykla hem igen - Vem springer han på då, i en liten by långt uppe i de norrländska skogarna? En polare från grannbyn nere i Skåne! Så det blir en fika på caféet i Övertorneå innan han cyklar tillbaka igen... Hade varit kul att få veta var det cafeet låg också... Själv satte jag mig på bussen och rullade söderut mot Haparanda igen. Det var valborgsmässoafton...