Vad är det där uppe? Är det en fågel? Är det ett plan?

...nej. Det är bara jag som är på väg till första resmålet på den
tredje delen av min norrländska resa.


Jag satt på dagens andra buss. Där jag till min förtjusning noterade att man i Norrland kan betala med kontanter på bussen. Vilken fantastisk idé...


Busschauffören såg lyckligtvis inte att min blick var fäst på hans biljettkassa. Då kunde han ha fått fel tankar om mig. När jag hade lastat in alla mina stora väskor i bagageutrymmet, klivit ombord och visat upp mitt kort, upplyste han mig om att jag måste säga till honom när jag skulle kliva av. Så att han inte råkade köra innan jag hunnit plocka ut alla väskorna. Det lät rimligt, tycker jag. Han var mycket korrekt. Men han, liksom flera nordliga busschaufförer före honom, blev snart nyfiken på vad denne märklige orakade sörlänning, med ett sådant där busskort man bara har hört talas om men aldrig sett i verkligheten, gjorde här uppe i hans trakter...

Jag vet att man egentligen inte får prata med chauffören under färd, men det var han som frågade. Så jag berättade. Om vad jag gjorde, och vart jag skulle denna gång. Det slutade med att han lovade, utan att jag hade bett honom om det, att hjälpa mig av med väskorna. Och visa mig vägen. Det första hann han inte. För när jag klev av så klev andra passagerare på. Och de ville naturligtvis köpa biljett. Men när han hade sålt biljetterna, och jag hade fått ut mina väskor, kom han ut ur bussen och visade mig hur jag skulle gå från hållplatsen till den plats som skulle bli mitt hem de närmaste nätterna. Jo, det är sant...

De norrländska busschaufförerna är fantastiska. De kör dit passagerarna ska, inte bara dit bussen ska. Och kliver ut för att visa vägen. Fantastisk service. Jag har aldrig varit med om något liknande...