Jag såg till att lägga uppresan på min sista dag med Regionen Runt-kortet. Tanke var att åka hela vägen till Åmål (längst upp i Dalsland). Hemma i Blekinge brukar jag ibland kombinera mitt Jojo Sommar (som gäller för resor i hela Skåne under två månader) med ett månadskort för hela Blekinge. Trots att jag med dessa kort har fria resor för hela Skåne och hela Blekinge, måste jag ändå betala extra om jag vill göra en resa från Skåne till Blekinge eller tvärtom. Eftersom Skånetrafiken har kommit fram till att deras kort slutar fungera vid sista hållplatsen i Blekinge och Blekingekortet inte börjar fungera förrän efter länsgränsen. Alltså uppstår ett ingenmansland de sista hundratalet meter mellan sista hållplatsen i Skåne och Blekingegränsen. Och för detta ingenmansland måste jag betala extra. Även om jag har köpt dyra månadskort för hela Skåne och hela Blekinge. Läs mer om ingenmanslandet här.
Västtrafik och Värmlandstrafiken är lite smartare. Lösningen heter Åmål. Åmål ligger i Dalsland, men längst upp vid Värmlandsgränsen. Dit åker man naturligtvis lätt med Västtrafik, men man kan också åka dit med Värmlandstrafiken. De har sin biljettautomat vid järnvägsstationen. Åmål ligger alltså så att säga i båda länen, åtminstone vad gäller regionaltrafik. Inga korkade ingenmansland här inte...
Därför var min ursprungliga tanke att resa till Åmål och där köpa ett Värmlandskort på stationen. Sedan åka vidare med nästa tåg. Då skulle jag kunna åka hela sträckan från Göteborg till Karlstad på periodkort, som jag ju skulle köpa i vilket fall, och därför skulle jag få hela uppresan så att säga "på köpet". Och en gratisresa till Karlstad är ju aldrig fel...
Men tågen (SJ Regional i samarbete med Västtrafik och Värmlandstrafiken, se föregående inlägg) genom Dalsland går inte så ofta. Ungefär varannan timme. Det skulle betyda två timmar i Åmål bara för att köpa ett periodkort. Inget ont om Åmål, men jag tillbringade fyra timmar där häromveckan, och jag var därför ganska mätt på Åmål för tillfället. Precis över Värmlandsgränsen ligger däremot Säffle. Det är nästa hållplats för Karlstadståget. Och i Säffle har jag inte varit förut. Med stora resväskor kan man inte gå så mycket sightseeing, men det finns en Erikshjälpen där, på gångavstånd från stationen. Som dessutom hade öppet denna dag. Och på Erikshjälpen kan man lätt få väntetiden att gå. Så jag kom fram till att det vore bättre att hoppa av och byta reskort i Säffle istället för Åmål.
Eftersom mitt Västtrafikkort bara räckte till Åmål så blev det en liten lucka mellan korten i alla fall. Men det borde väl gå att lösa. En biljett mellan Åmål och Säffle kan inte kosta mycket. Det är bara 1,5 mil. Eftersom SJ tar extra betalt vid köp av biljett på tåget (se föregående inlägg), gick jag in på nätet för att köpa biljett i förväg. Och gjorde en mycket intressant upptäckt...
Enligt Västtrafiks hemsida kunde man åka med deras biljettsystem HELA VÄGEN TILL SÄFFLE. Säffle gick nämligen att ange som slutmål när man sökte information om en resa. Till skillnad från till exempel Karlstad. Överlappningen är ännu smartare än jag trodde. Man kan inte bara åka till Åmål (i Dalsland, precis söder om Värmlandsgränsen) med Värmlandstrafiken från Värmland, man kan alltså också åka till Säffle (i Värmland, precis norr om Dalslandsgränsen) med Västtrafik från Göteborgshållet. Det vill säga, när mitt Regionen Runt-kort tog slut i Åmål, skulle jag kunna byta till mitt andra Västtrafikkort, med kontoladdning som jag använder till enstaka resor, och betala för resan upp till Säffle. 40 kr, enligt Västtrafiks hemsida. Sedan kunde jag hoppa av i Säffle. Gå på Erikshjälpen, köpa ett Värmlandskort och hoppa på nästa tåg till Karlstad två timmar senare. Perfekt!
Eller?
Jag klev på SJ Regional (i samarbete med Västtrafik och Värmlandstrafiken) mot Karlstad på Göteborgs Central på lördagsmorgonen. Jag registrerade mitt Regionen Runt-kort i Västtrafiks kortläsare ombord på tåget. Sedan satte jag mig tillrätta. När tågvärden kom visade jag mitt kort, och upplyste henom (för säkerhets skull) om att jag skulle åka en station till, genom att lösa biljett med mitt andra kort. Men nej, det gick inte alls sa hen. Västtrafiks kort gällde bara till Åmål. Och det gällde både periodkort och kontoladdnning. Men jag sa att det enligt Västtrafiks hemsida gick alldeles utmärkt att ange Säffle som slutmål på resan. Och det går ju bara att ange orter man kan åka till med Västtrafik. Men nej, hen stod fast. Västtrafiks biljettsystem gäller bara till Åmål. Inte till Säffle. Det ligger i Värmland.
När jag några minuter senare var på väg till tågtoaletten kastade jag en blick på kortläsaren. Västtrafiks kortläsare. Ovanför den satt en lapp, från Västtrafik, som förklarade hur kortläsaren fungerade. Men min blick fastnade på rubriken.
"Hur du reser och vad det kostar med kontoladdning på sträckan mellan Göteborg och Säffle"
Observera. Göteborg och SÄFFLE.
Jag påtalade detta för tågvärden. Hen ryckte på axlarna. När tåget stannade i Åmål gick jag bort till kortläsaren, tryckte på +-knappen och satte mitt kort med kontoladdning mot kortläsaren. Några minuter senare, i Säffle, loggade jag ut genom att sätta kortet mot kortläsaren igen. 40 kr drogs, och sedan klev jag av tåget med mina stora väskor. Nu var jag i Säffle.
Jag har alltså inte varit Säffle förut, bara åkt förbi några gånger på vägen upp till Sunne. Första gången tog jag en bild som jag lade på den här bloggen. Du kanske minns den:
När jag nu stod på perrongen tog jag en ny bild. Och kunde konstatera att allt var sig ganska likt.
Säffleborna genade fortfarande över spåren. Observera att tåget i högerkanten av bilden, som jag precis klivit av, är ett SJ Regional (i samarbete med...pust...pust...) medan det likartade tåget som stod parkerat på ett annat spår i bakgrunden, är ett Västtåg.
Det första jag gjorde i Säffle var att köpa ett Värmlandstrafikkort: Länskort, 14 dagar. I automaten på stationen. Vilket var mycket imponerande. På övriga ställen jag har åkt med regionaltrafik kan man bara LADDA kort i automaterna. Först måste man köpa själva kortet, antingen i buss eller i kiosk. Här kunde man köpa allt på en gång. Mycket smart och smidigt.
Det gick så smidigt för mig att köpa kortet, att en äldre man som smugit runt stationen en stund kom fram och bad mig om hjälp att köpa tågbiljett. Jag förklarade att jag var nybörjare vad gällde Värmlandstrafiken, men han insisterade. Jag gjorde så gott jag kunde, och han fick sin biljett. Sedan tog jag mig bort till Erikshjälpen. En dryg timme senare, och två böcker tyngre, var jag tillbaka på stationen. Jag behövde inte vänta länge på tåget till Karlstad. För säkerhets skull haffade jag tågvärden på perrongen innan jag gick på. Jag visade mitt kort. Hen tittade på kortet. Nej, sa hen. Inte på det här tåget. Inte 14-dagarskort. Bara månadskort. Jaså, sa jag...
Jag hade nämligen läst noga på nätet att det här kortet, Länskort, skulle gälla på alla tåg och bussar inom Värmland, förutom SJ:s snabbtåg (SJ2000/X2000 och 3000) och det här var bara ett vanligt SJ Regional (i samarbete med Västtrafik OCH, observera, Värmlandstrafiken). Det är för övrigt den enda sorts tåg som gick på sträckan denna dag. Det gick någon buss också till Karlstad senare på dagen, men den gick inom alla småbyar och tog hela eftermiddagen på sig att komma fram. Men framförallt, ingenstans hade det stått att läsa att det skulle vara någon skillnad på Länskort 30-dagar och Länskort 14-dagar. Förutom priset och antal dagar då förstås...
Vi spolar snabbt fram till senare samma dag i Karlstad. Hur jag tog mig dit ska jag berätta någon annan gång. Nu vandrade jag, trött, grinig och irriterad, in på Värmlandstrafikens kiosk på bussterminalen. Där fanns en vänlig och hjälpsam tjej. Jag frågade henne om vad det mer fanns för okända begränsningar med mitt 14-dagars länskort. Hon såg frågande på mig. Ett länskort var ett länskort, oavsett om det var 14-dagars eller 30-dagars. Och naturligtvis så gällde det på tåget också. Annars vore det ju inte mycket till länskort. Jag sa att det lät bra och rimligt, men att tåget var av annan åsikt. Åtminstone SJ Regional (i samarbete med Västtrafik och Värmlandstrafiken). Då kliade hon sig i huvudet. Sedan gick hon ut och frågade sin kollega. Kollegan ansåg också att kortet gällde på tåg. Även SJ Regional (i samarbete med Västtrafik och Värmlandstrafiken). Men vad hjälpte det mig om inte SJ Regional (o.s.v. o.s.v...) ansåg det? Då fick jag en broschyr för pendlare, utgiven av Värmlandstrafiken, i vilken det stod att läsa att:
"För att åka med SJ behöver du ha periodkort för hela länet..."
Observera att det inte stod "månadskort", utan "periodkort", det vill säga både 14 och 30-dagarskort. Eller årskort, för den delen. Den kunde jag visa på tåget. Och om SJ Regional (o.s.v. o.s.v...) fortfarande inte trodde mig, så skulle jag hälsa dem att de kunde ringa Värmlandstrafiken...
Kort sammanfattning: Västtrafiks Regionen Runt-kort räcker till Åmål, längst upp i Dalsland. Men om du löser enkelbiljett med ditt västtrafikkort med reskassa, kan du ta dig över gränsen till Värmland, till Säffle. Men det vet tydligen inte tågpersonalen på SJ Regional (o.s.v. o.s.v...) Värmlandstrafikens motsvarighet till Regionen Runt heter Länskort. Detta kort finns i 30-dagarsversion och 14-dagarsversion. Personalen på SJ Regional (o.s.v. o.s.v...) anser att bara 30-dagarsversionen gäller på deras tåg. Men naturligtvis är det inte så. Alla länskort fungerar likadant, oavsett tidsperiod.
Personlig reflektion: SJ Regional (i samarbete med Västtrafik och Värmlandstrafiken) tycker, som du läste i förra inlägget, att det är kundens personliga ansvar att hålla reda på vilka regler som gäller på dessa märkliga tåg som är så lätta att missta för Västtåg. Men de verkar inte tycka att det är så viktigt att hålla reda på sina samarbetspartners kunder, biljetter och biljettsystem. Deras tågvärdar har helt klart inte fått tillräcklig information. Och observera att detta inte var någon olycklig tillfällighet. Detta var två gånger, på två olika tåg, samma dag...
No comments:
Post a Comment