Konst och kultur i Karlstad (Sola' i Karlstad, nr 2)

Tisdag Morgon. När jag vaknade sken solen...inte. Regnet öste ner. Inte läge att åka ut på fotoutflykt.
Istället utforskade jag Karlstads kulturella (inomhus-) utbud...

...mycket av vilket är koncentrerat kring Sandgrundsudden. Strax norr om stora torget. Här finner man bland annat Värmlands museum med utställningar, historia och lokala konstnärer.


Tjejen i kassan bad om ursäkt för att de just då höll på att byta ut flera av utställningarna. Nog var det lite tomt i några av rummen, men en hel del intressant fanns det ändå. I synnerhet samlingen av värmländska konstärer...


Än mer konst hittade jag tvärs över gatan i det gamla nöjespalatset Sandgrund.

Numera ett museum som drivs av Värmlands, och Sveriges store akvarellmålare Lars Lerin.

Jag kan inte komma på någon annan nu levande svensk konstnär som lyckats bli folkkär på samma vis som Lerin. Inte bara för sina stämningsfyllda målningar, utan säkert lika mycket för sin sympatiska och ödmjuka personlighet som vi fått möta i hans guddotters Sara Broos (huvudlärare på manuskursen i Sunne där jag gick för några år sedan) dokumentär För dig naken, och i ett omtalat sommarprogram häromåret.

Faktum var att deltagarna på den bussresa med äldre damer som besökte Sandgrund samtidigt som jag nog var mer intresserade av Lerin själv än av hans konstverk. De överröste guiden med frågor, några ganska personliga, och de flesta omöjliga för guiden att svara på. Men hon lovade att framföra dem till den skygge Lars. Damerna borde ha gjort som jag, tittat på tavlorna, struntat i frågorna och istället begett sig ut i museishopen. Jag stod där och bläddrade i de fina, men ack så dyra, böckerna när plötsligt entrédörren öppnades. In smög en lång, smal man i 60-årsåldern, med lagom okammat ljust hår och stor varm röd jacka. Jag kände igen honom direkt. Han smög genom shopen in i ett inre rum, men kom strax ut igen. Sedan stod han där och pratade en bra stund med några i personalen innan han försvann ut i regnet igen. Denna gång tillsammans med sin make, som jag en stund tidigare hade köpt entrébiljett av. Jag gissar att de skulle äta lunch. Ögonblicket därefter kom hela gruppen med frågvisa äldre damer ut i shopen. Hade de kommit någon minut tidigare kanske de hade fått svar på åtminstone några av sina frågor. Jag vet inte hur och om den blyge Lars Lerin hade klarat uppståndelsen dock...