Alster. Söndag eftermiddag, efter vårmarknaden. Jag står i väntkuren och väntar på bussen in till Karlstad. En medelålders, skallig, lite kraftig, skäggig man med glasögon kommer gående. Han slår sig ner på bänken vid sidan om mig. Jag tänker att det var väldigt vad han var lik Gustaf Fröding. Och jag tänker att jag egentligen skulle vilja ta en bild av honom. För att sedan på något vis kombinera den med bilden jag tog av Frödingbysten utanför Alsters Herrgård. Skriva att jag har mött Gustaf Fröding. På riktigt! Men det känns dumt att fråga. Då kommer han bara att undra varför jag vill ha en bild för honom. Och det är så svårt att förklara. Om jag säger att han liknar Fröding, kommer han väl bara att svara argt att "Jaså, du tycker jag är fet och skallig! Och vill lägga ut mig PÅ NÄTET!" och så blir det ingen bild. Och så har jag förstört en oskyldig mans söndag.
Till slut kommer bussen. Jag kliver ombord, visar mitt kort för kortläsaren och slår mig ner. Jag väntar på att Frödingmannen ska gå ombord efter mig. Men han kommer inte. Bussen bara kör. Jag tittar ut genom fönstret, tillbaka mot väntkuren. Det är ingen där...
No comments:
Post a Comment