Det första jag slås av när jag börjar promenera in mot centrum är att Karlskoga är stort. Förhållandevis. I alla fall betydligt större än jag förväntade mig. Det lilla brukssamhället i min fantasi visade sig vara en välmående medelstor stad. Med sina 27000 invånare är man jämnstort med Varberg, och bara något mindre än Landskrona. Faktum är att Karlskoga är Värmlands näst största stad, efter Karlstad. Men alltså inte Värmlands läns näst största stad. Eftersom man inte är med där överhuvudtaget. Däremot är man också Örebro läns näst största stad. Efter Örebro då, naturligtvis. Och då har invånarantalet ändå minskat betydligt sedan 1970-talet, då man nästan var uppe vid 40 000. Karlskoga kommun däremot är inte så stor. Knappt 30 000 invånare. Förutom Karlskoga finns det knappt några fler orter i kommunen. Näst störst är Linnebäck, som har 150 invånare...
I Karlskoga finns Sveriges, förmodligen, snyggaste frisörsalong. Tidigare servering, kiosk och blomsteraffär...
Kommunhuset är skyltat på svenska och finska, vilket bör vara tämligen unikt i Sverige. Bruksorter brukar ha många finskättade medborgare, men det var ovanligt tydligt i Karlskoga, där många jag mötte talade finska. Det noterade jag redan innan jag fick se kommunhuset. Men andelen Sverigefinländare i kommunen, ungefär 4%, är faktiskt under riksgenomsnittet som ligger på ungefär 5%. Enligt wikipedia i alla fall. Frågan är hur det kommer sig att finskan har så starkt fäste. Kan det ha med de så kallade finnskogarna att göra? Även om jag trodde att de låg mera i norra och nordvästra Värmland, än här i sydöst. Om någon vet varför finskan har så starkt fäste i Karlskoga, så får ni gärna skriva en kommentar...
Att Karlskoga är en bruksort har jag tidigare nämnt. Förmodligen har du hört mer talas om bruket än om staden själv. Det är nämligen inget mindre än det välkända, och i vissa fall ökända, Bofors. Välkänt såsom Sveriges stora vapentillverkare och för sina prima kanoner, ökänt tack vare Boforsaffären på 1980-talet.
Och det är därför det är så viktigt att ha alla hästar hemma...
No comments:
Post a Comment