VISA / Mastercard

Jag fann följande meddelande i min inbox idag:

Skydda ditt kreditkort online

Verified by Visa / Mastercard Secure Code är fria att ägarna kreditkort och har utvecklats för att förhindra obehörig användning av kreditkort på nätet.

SecureCode skyddar kreditkort med personligt lösenord, vilket ger kortinnehavare försäkran om att endast de kan använda sina kreditkort.

När ditt kort är aktiverad kommer ditt kortnummer skall erkännas när den används på deltagande onlinebutiker. En Verified by Visa / Mastercard SecureCode fönstret visas automatiskt och din bank kommer att be om ditt lösenord. Du ange ditt lösenord för att bekräfta din identitet och slutföra köpet.

Verified by Visa / Mastercard SecureCode lösenord behöver ändras på grund av många misslyckade inloggningar

Byta lösenord!

Efter att ha läst detta meddelande funderar jag allvarligt på att erbjuda VISA / Mastercard SecureCode mina tjänster som Copywriter och/eller korrekturläsare... Nå, du har säkert förstått att det här handlar om så kallad Phishing. Jag tycker dock att det utmärker sig på ett par punkter. Framför allt att det är på någon sorts försök till svenska. Att det sedan är tämligen obegripligt är en annan sak...

1: Svenska, som sagt. Jag har googlat inledningen och fått upp ett antal andra bloggar och nätforum där andra mottagare skriver. De flesta påstår att det är översatt med något slags översättningsprogram. Jag är osäker. Vad betyder till exempel att företaget är fria att ägarna kreditkort? En sådan fantastisk mening kan väl inte ha satts ihop av ett datorprogram? Det är ju rena poesin. Obegriplig poesi, men i alla fall. Även mailets författare har varit förtjust i meningen, eftersom han/hon har skrivit den i fet stil.
 
2: Avsändaren är angiven som account@visa.se. Jag gick in på VISA.se, och det såg äkta ut. Jag gick in på VISA.com och klickade på Sweden. Då kom jag till VISA.se. Adressen är alltså äkta. Men förmodligen inte den som verkligen har sänt mailet. Länken längst ner går till http://www.kayseri.bel.tr/.cgi-bin/ Det låter inte lika seriöst.

3: Först erbjuder mailet mig en tjänst som jag inte verkar ha, sedan säger det att jag måste ändra mitt lösenord på grund av för många misslyckade inloggningar. Hur kan jag ha ett lösenord till en tjänst som jag inte har? Är det bara jag som tycker det låter skumt? Men de måste naturligtvis ha en anledning för mig att klicka på deras länk, annars har ju hela mailet varit i onödan. Jag bara undrar varför de här nätfiskarna inte kan sätta sig ner och skriva ihop en trovärdig bluff någon gång...


4: Avsändaren påstår sig vara från VISA, men tjänsten gäller både VISA och Mastercard. Vad som egentligen är skillnaden mellan de två vet jag inte. Jag frågade min bank en gång, men...(se nedan) Faktum är dock att det är två olika företag och högst osannolikt att VISA skulle erbjuda en tjänst för konkurrentens kunder. 

Allt detta påminner mig om när jag hade flyttat till Gamleby och skulle skaffa mitt första betalkort (jag hade bara haft bankomatkort tidigare). Framför allt för att kunna handla på nätet från utlandet. Jag åkte till Västervik (närmaste större stad) och gick in på min bank. Där satt en gemytlig herre. Jag sa att jag ville ha ett betalkort, för jag ville kunna handla på nätet från utlandet. Han frågade vilken sort jag ville ha. Jag frågade vilka sorter de hade. Han sa att de hade VISA och Mastercard och en sort till. Han tyckte jag borde skaffa den tredje sorten. Jag frågade vad som var så bra med det. Han sa att man kunde göra i princip vad som helst med det, utom ett par småsaker. Jag frågade om jag kunde betala i utlandet över nätet med det. Nej, sa han. Det går inte. Det var en av småsakerna. Jag frågade varför han föreslog mig det kortet då, när det var det jag hade sagt att jag skulle ha det till. Det hade han inget svar på. I stället frågade han mig om jag ville ha ett VISA eller ett Mastercard. Jag sa att jag ville ha ett VISA, för deras logo har jag sett överallt i affärer sedan min barndom. Kalla mig präglad av reklamen, men jag vill ha ett kort som fungerar överallt. Numera vet jag att på alla ställen som det stått VISA har det stått Mastercard vid sidan om, men deras logo är inte lika lätt att se, i alla fall inte för ett barn. VISA ville jag alltså ha. Mannen nickade, knappade lite på sin dator och skrev sedan ut en blankett för mig att fylla i. Han gick iväg och hämtade den, och räckte över den och en penna. Det var bara att skriva på. Jag vet att jag är underlig på många vis, och en av dessa underligheter yttrar sig som så att jag vill veta vad jag skriver på. Därför läste jag blanketten först. Den var inte så lång, så det gick snabbt. Det var bara en sak jag hängde upp mig på. Där stod nämligen att jag ville ha ett Mastercard(!). Jag frågade mannen varför det stod att jag ville ha ett Mastercard, när jag så tydligt sagt att jag ville ha ett VISA. Han sa att det var inget att bry sig om, det var precis samma sak. Jag var ung och okunnig, så jag trodde honom...

En sak till. Jag sa också till honom att jag ville ha möjlighet att lösa mina bankaffärer över internet, eftersom jag sett flera av mina kurskamrater sitta i datasalen och lösa sina bankärenden där. De hade små bankdosor som de knappade på, och det verkade betydligt smidigare än samla alla sina räkningar i ett litet kuvert varje månad och skicka iväg. Alla på samma gång. Det var besvärligt. Ibland kom de tillbaka sedan för att man hade glömt att skriva sin namnteckning någonstans. Då blev det ännu besvärligare. Därför ville jag ha möjlighet att lösa mina bankärenden via Internet. Och så en sak till, kommer jag ihåg nu. Jag ville ha mitt VISA, förlåt Mastercard kopplat till ett speciellt konto som jag kunde sätta in pengar på när jag skulle handla från utlandet. Jag hade hört om att sådana kort blev kapade, och då ville jag inte bli av med mina besparingar. Bättre då med ett separat konto, där man inte hade mer pengar än som behövdes just då.

Mannen frågade om jag hade internet hemma på min egen dator. Nej, det hade jag inte. Jag ville lösa det på skolan. Men nej, det gick inte för sig. Deras system fungerade bara på ens egen dator hemma. Inga bankdosor. Och angående det speciella kontot, så tyckte han att jag skulle vänta till jag fått kortet, och så kunde jag lösa det då. Mummel mummel, vill jag minnas att han sa. Inga klara besked. Men på den tiden trodde jag på folk som förväntades veta bättre.

Jag åkte tillbaka till Gamleby. Tiden gick. En dag skulle vi på skolan åka till Göteborgs Filmfestival. Vi skulle vara där ett par dagar. På morgonen innan vi åkte, i väntan på bussen, gick jag ner till torget. Där finns en konkurrerande bank och en bankomat av det konkurrerande systemet. Lyckligtvis så kan man ju hämta ut pengar i vilken sorts bankomat man vill, oavsett vilken bank man har. Jag brukade alltid ta ut pengar där. Men just denna stressade morgon, så ville inte bankomaten medge mitt uttag. Jag försökte ett par gånger, sedanfick jag skynda till bussen. Inga problem tänkte jag, Göteborg måste vara fullt av bankomater. Väl framme i Göteborg provade jag i en ny bankomat. Fortfarande fel sort, men det brukade ju aldrig vara några problem annars. Det gick inte där heller. Nästa bankomat var rätt sort, även om den satt utanför fel sorts bank. "Uttag medges ej." eller om det stod "okänt fel" eller något sådant. Jag minns inte riktigt. Jag minns bara att jag sent en kväll hittade en bankomat som var rätt sort, OCH satt utanpå en bank som var rätt sort. Min bank. Jag satte i mitt kort. På skärmen lyste en grön text på nattsvart bakgrund. "Var vänlig kontakta din bank". Det lät inte bra. Dessutom var det kväll. Och för att göra saken ännu värre så var det helg. Måndag morgon gick jag upp tidigt på vandrarhemmet där vi övernattade, och gick till bankkontoret så jag var där när de öppnade.


Jag fick svar direkt. Mitt bankomatkort var ogiltigt. Jag skulle använda mitt Mastercard istället. Men var var det då? Jo, det var skickat hem till mig. I Olofström. Det var väl inget direkt fel med det. Jag var fortfarande skriven hos mina föräldrar. Men varför hade de spärrat mitt bankomatkort? Jo, därför att man inte kunde ha mer än ett kort till samma konto. Men jag skulle ju inte ha dem till samma konto? Det hade jag ju sagt till gubben i Västervik! Den vänliga damen i Göteborg var tyvärr inte bekant med gubben i Västervik. Därför kunde hon inte förklara varför det hade blivit som det blivit. Att öppna ett nytt konto nu var ju inte mycket lönt, för nu var ju mitt bankomatkort förstört. Och ett nytt ville jag inte ha, för då skulle väl snart inte något av dem fungera...

Mitt Mastercard och jag blev goda vänner med tiden. Jag använde det flitigt när jag var i Stockholm. Jag lärde mig siffrorna på det utantill, och kunde följaktligen betala med det på nätet även om jag inte hade det med mig. Jag lyckades till och med rabbla upp det ur minnet för en sådan där automatisk telefonsvarartjänst en gång, och det fungerade att betala den vägen också. En bankdosa fick jag också några år senare. Nu kan jag lösa mina bankärenden var jag vill. När mitt Mastercard var för gammalt fick jag automatiskt ett nytt. Det hann jag dock inte ha särskilt länge. En dag beslutade nämligen banken att Mastercard nu plötsligt inte var lika bra som VISA, och avrättade mitt nya Mastercard. Utan rättegång. Nu har jag alltså VISA. Och bankdosa. Precis som jag ville ha från början. Men det var rysligt vad det tog tid...