En studie i kommunikation

Häromdagen på en second hand-affär i en större svensk stad. Vi kan kalla affären för Termiterna. Jag står som nummer två i kassakön. En man öppnar upp den andra kassan, och säger:

Mannen: - Det går bra här också.

Jag står i tankar som vanligt, men vaknar till efter någon sekund.

Jag: -Åh. OK!

Jag lämnar över två böcker till honom och går bort och sätter korgen i stället vid ingångsdörren. När jag kommit tillbaka har han lagt ihop tjugo och trettio till:

Mannen: - Fifty!

Mycket underligt. Tror han att jag inte förstår svenska? Varför tror han det?

Mannen: -Do you want a bag?

Han tror definitivt att jag inte förstår svenska. Förmodligen för att jag inte verkade förstå vad han sa först. Och för att jag sa OK. Det är ju faktiskt engelska, vid närmare eftertanke. Vänligt av honom att anstränga sig för min skull, men från och med nu ska jag prata svenska. För hans skull...

Jag: - Nej tack, jag tar dom som dom är.

Man ska inte lura folk att prata främmande språk och anstränga sig i onödan. Inte heller ska man slösa med plastpåsar i onödan. Man ska vara rädd om naturen och jag har ju faktiskt en ryggsäck. Dessutom brukar de ta betalt för påsarna här. Hm? Han verkar inte reagera över att jag pratade svenska. Han ler lika vänligt mot mig. Jag letar fram en femitiolapp och lämnar över. Han stoppar den i kassan, tar en plastpåse, lägger ner böckerna i den och räcker över till mig.

Mannen: Have a nice day!

Jag tar min påse och går därifrån. Under tiden funderar jag på om detta är typiskt för mänskligheten och dagens samhälle. Man bildar sig en uppfattning om en person, baserat på första intrycket, och står sedan fast vid denna uppfattning, även då mer, och motstridig, information tillkommit...