Du kanske minns att jag skrev att jag var på en dubbel vernissage för tre utställningar häromveckan. Den första delen har jag berättat om. Det var den avskalade mastersutställningen från Högskolan för Fotografi. Direkt efter den fortsatte jag, i sällskap med fotoklubbens ordförande som är den som lurade ut mig på det aktuella arrangemanget, från konsthallen till konstmuséet. Där var fullt med folk. Jag lyckades varken se eller höra när fotograferna presenterades...
I gallerigången visades Richard Avedons "The Family" från 1976. Amerikas dåvarande makthavare: Politiker, affärs- och tidningsprofiler med flera. Massor av slipsnissar och en och annan tant, alla presenterade i likadana svartvita porträtt mot vit bakgrund.
Den unga kvinna som fungerade som ett återkommande tema genom utställningen, gav ekon av Frida Kahlo. Jag anade också inspiration från andra kända bildkonstnärer i andra verk, tyvärr kommer jag inte ihåg deras namn. Du får själv ta en titt och se om du kan komma på dem.
Så småningom tunnades folkmassan ut i entréhallen, och även jag lyckades leta mig fram till bildskaparna själva, Cooper och Gorfer, som satt och signerade böcker och trivdes i största allmänhet.
Även jag trivdes. Det var inte bara utställningen som var trevlig utan hela stämningen där. Kanske var det trevligare än vanligt, kanske börjar jag vänja mig vid den här typen av tillställningar. Jag lyckades mingla lite, träffade på några bekanta ansikten och samtalade med minst ett helt okänt...
No comments:
Post a Comment