Sunday, March 27, 2011
Ett par till, till samlingen...
De som känner mig, vet att jag har en förmåga att snubbla och klanta mig på de mest oväntade ställen och råka ut för de mest oväntade saker. Min kropp bär märken som minnen. Även om jag inte bär några synliga ärr efter flygfältet i Västergötland eller stolen och dörren på konfirmationslägret, så har jag ett hack i skallen efter ett barndop, ett ärr efter en knäoperation strax till höger om naveln och ett märke efter en stenmur i Lund på vänster underben. För att inte tala om alla epileptiska ärr, som kan tänkas finnas inuti mitt huvud. Igår adderade jag ett par ordentliga skrapsår på vänsterbenet, efter ett feldesignat trappsteg och minst en stol, samt ett strax under vänster bröstvårta, efter ett Manfrotto. Tur i oturen att det var just ett Manfrotto, en mindre seg typ hade förmodligen gått sönder, och då hade det kunnat gå betydligt värre. Huruvida någon av dessa skador kommer att lämna bestående spår, återstår att se...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Historien om stolen och dörren har jag inte hört förut. Flygfältet däremot är en kär gammal klassiker som aldrig upphör att roa.
Stolen och dörren var länge sedan, och jag hade en blackout vid tillfället. Men den var ett flitigt samtalsämne i skolkorridorerna när jag gick i åttan. Jag ska försöka minnas, och berätta om den i ett senare blogginlägg.
Har du skrivit något om flygfältet? visst har du det? Jag menar inte på något vis att göra mig rolig på din bekostnad, det är snarare så att jag känner igen mig i situationen allt för väl. Utsatte till och med en vän för en liknande incident i förra veckan.
Incidenten finns återgiven i förbifarten i en uppskattad artikel vid namn "En ljudteknikers bekännelser" i tidningen Filmkrets för ett par år sedan. Men den finns inte på bloggen, då den inte var startad ännu vid tillfället. Kanske kommer att lägga ut artikeln i framtiden...
Post a Comment