Boden - Ovanpå Luleå

Jag berättade häromdagen om hur jag trodde mig bo i Bodens
centrum. Det såg ut som Haparanda ungefär.


 Det fanns affär och ett par små hotell och vandrarhem och en stor fin järnvägsstation.
Men sanningen var att jag bara befann mig i stadens utkant...

Det riktiga centrum såg ut så här. Stort och pampigt.

Skyskrapan som sticker upp i mitten är det berömda
hotell Bodensia.


Hundra rum och restaurang för fyrahundra matgäster.

Staden Boden har 18000 invånare. Ingen liten bod med andra ord. Tredje största staden i Norrbottens län. Ungefär jämnstor med Kiruna.


Även här finns en kyrkstad. Jag vet att du är mer än mätt på dylika, så jag nöjer mig med att nämna att denna kyrkstad är ganska liten. Ser ut som en stugby ungefär. Och det är precis vad den är också. På sommaren kan man hyra sin egen kyrkstuga.


Du kanske minns att jag noterade att kyrkan i Gammelstad, det vill säga gamla Luleå, heter Nederluleå kyrka. Trots att Gammelstad ligger ovanför/norr om vanliga Luleå. Är inte det märkligt?

Förklaringen får man i Boden. Här heter kyrkan nämligen...håll i dig nu... ÖVERluleå kyrka. Det är inte så märkligt som det låter. I begynnelsen fanns bara Luleå. Inte det nuvarande Luleå utan det gamla Luleå.

Församlingen delades sedan i två delar. Överluleå (nuvarande Boden) i norr och Nederluleå (nuvarande Gammelstad) i söder. Det moderna Luleå, ännu längre söderut, var inte påtänkt ännu. Att det sedan bara heter Luleå är naturligtvis ett misstag. I rimlighetens namn borde det heta NedernederLuleå. Eller Nedrigaste Luleå. Eller Understa Luleå. Eller varför inte BottenLuleå. Det ligger trots allt i botten. Norrbotten. Vid kanten av Bottenviken...

 Boden är knutpunkternas knutpunkt. Här finns en å. Bodån. Och så hela Lule älv. Med tillhörande kraftverk.

I gamla tider var vattenvägar den bästa transportvägen som fanns. Som Älven och Bodån. Problemet var naturligtvis att vattenvägarna inte alltid gick åt samma håll som man ville transportera sig. Ibland fanns ingen vattenväg alls.

Malmen som bröts kring Gällivare var fortfarande på 1800-talet svår att transportera bort. Någon kom med förslaget att bygga en vattenväg. Det vill säga att gräva en kanal. Inte hela vägen från Boden till Gällivare, det är ju hur långt som helt, man skulle försöka använda sig av befintliga vattendrag så långt som möjligt. 1864 började man gräva. 1867 gav man upp. Pengarna var slut. I stället byggde man en ny modern uppfinning som hette järnväg. Det gick betydligt bättre. Boden blev den stora viktiga järnvägsknutpunkten i övre Norrland. Och den rullar än. Kanalen, den lilla bit man hann gräva, finns kvar någonstans utanför stan. Jag lyckades inte hitta dit. Engelska kanalen kallas den. Icke att blanda ihop med vattnet mellan England och Frankrike. Som inte är en riktig kanal. Det vill säga att det inte är någon som grävt det. Engelska kanalen i Boden kallas som det gör på grund av att det var ett engelskt bolag som ledde byggandet...

 

Järnvägsknutar, vattenvägsknutar och avbrutna kanaler i alla ära. Mest känt är Boden för något helt annat. Om vilket jag kommer att berätta inom kort. Detta något sätter sin prägel på hela staden, har gjort den känd och ökänd i hela landet, även för i tiden då det var hemligt, och det är till och med större än hotell Bodensia. Så det kommer att behöva ett helt eget inlägg...