Bankomatbekymmer i Boden

Inga kortköp under 50 kr!

Sa damen i affären. Hon pekade på ett litet anslag bredvid kassaapparaten. Och där stod det. Precis som hon sa. Jag stoppade ner bankkortet i plånboken och grävde efter sedlar. Men jag hittade inte några. Jag tittade på mina böcker på disken. En för tjugo kronor, två för tio. Totalt fyrtio kronor. Skulle jag behöva gå tillbaka in i affären och leta fram en till för tio kronor? Nej, jag hade för bråttom. Jag skulle egentligen inte alls ha befunnit mig i den här affären, utan någon helt annanstans. Jag bara råkade gå förbi. Min allra första promenad i Boden för övrigt. Jag hann bara något kvarter från vandrarhemmet och järnvägsstationen. Men som sagt, jag skulle egentligen ha befunnit mig någon annanstans. Mycket snart. Och jag ville inte behöva släpa med mig mer än nödvändigt dit. Det fanns bara en sak att göra...

-Var har ni närmaste bankomat?

Frågade jag. Det visste hon inte. Men man kunde ta ut pengar i mataffären bredvid, sa hon. Jag lämnade mina varor på disken, skyndade ut genom dörren och in i mataffären.

Det var bara en person före mig i kön. En ung tjej. Jag väntade. Såg mig omkring. Fördrev tiden med att läsa en skylt bredvid kassan. "Vi växlar inte in småpengar." eller något sådant stod det. Att man kunde ta ut pengar stod det inget om. Men det stod å andra sidan inte att man inte kunde göra det heller.

Jag väntade en stund till. Enpersonskön rörde sig inte. Vid närmare granskning visade det sig att tjejen inte alls var där för att handla. Hon höll på att växla in en större mängd mynt. Killen i kassan räknade för fullt. Mig noterade han inte. Ibland tröttnade han. Räknandet gick långsammare. Då tittade han upp mot tjejen. Hon log mot honom. Sedan fortsatte han, med nyfunnen kraft, att räkna. Efter att ha stått där ett par minuter och studerat deras ekonomiska förspel gav jag upp och gick ut igen...

Hur svårt kan det vara att hitta en bankomat, mitt i centrala Boden? Jag befann mig trots allt på Kungsgatan, Bodens huvudgata. Precis utanför en mataffär och bara ett stenkast från järnvägsstationen.

Jag såg mig omkring. Ingenting här. Ingenting där. Jag vandrade några kvarter bortåt. Sedan några kvarter hemåt. Tog ett varv runt järnvägsstationen. In på tvärgator och bakgator. Ingen bankomat syntes till. Ingen vänlig gammal dam att fråga, som i München, heller. Då kom jag på att jag ju faktiskt hade en Smartfån i fickan. Jag grävde fram den. Googlade fram någon sida där man kunde hitta närmaste bankomat. Jag behövde inte fylla i var jag befann mig, det kände telefonen av själv. Det var ju faktiskt ganska smart. Jag tryckte bara på OK...

Fick upp en karta. Från Lulevägen i väster till stationen i öster. Från Garnisonsgatan i söder till Rörviksgatan i norr. Inte en enda bankomat syntes till...

Det var ju inte klokt. Jag begav mig tillbaka till affären. Jag kikade in genom dörren. Tjejen med småpengarna var försvunnen. Jag gick bort till kassan. Förklarade mitt ärende.

-Damen i affären bredvid sa att man kunde ta ut pengar här...
-Naturligtvis. Om man HANDLAR här.

Något annat hade väl varit förvånande. De var ju en affär, inte en bankomat. Hur mycket behövde man handla? Det fanns det ingen regel för.

-Så om jag köper, säg...ett häfte frimärken? Får jag ta ut 50 kr extra då?
-Nej.
-Inte?
-Bara jämna hundralappar...
-Så om jag tar ut 100 kr extra...
-Ja visst...

Medan killen i kassan letade fram min hundralapp så passade jag på att fråga honom också:

-Har ni inga bankomater här?
-Nej...jag tror inte det. Inte här.
-Ingen alls?
-Nej. Då får du in till stan...

Stan? funderade jag. Jag är ju i stan. Eller menar han Luleå? Jag brydde mig inte om att fråga. Jag hade bråttom. Jag fick mitt frimärkshäfte. Och mina 100 kr. Och kunde betala mina böcker. Sedan skyndade jag mig bort längs Kungsgatan.

Efter en stund kom jag till en bro. Över en å. Bodån. Jo, den heter faktiskt så. Jag trodde att centrum tog slut där. Det var tvärtom. Bodens centrum BÖRJADE där.

Du minns säkert att mina förväntningar på Boden innan uppresan inte var särskilt stora. Jag trodde ju att jag var i Boden när jag vaknade i Jörn på väg till Kiruna.

Det som jag trott var Bodens centrum, var bara ett par kvarter i utkanten. I Bodens riktiga centrum fanns massor av affärer. Och bankomater. Enligt bankomat.se finns det inte mindre än tre bankomater inom en sträcka av 200 meter av Kungsgatan. 700 meter från affären jag befann mig i. 300 meter utanför den karta jag fick upp på nätet. Den tomma kartan alltså...

Så nog finns det Bankomater i Boden. Men varför måste man ha alla på samma ställe? Och hade det inte varit smartare av smartfånstjänsten att visa en karta över var i Boden det faktiskt finns bankomater, och inte som i det här fallet, var de inte fanns?