Några bilder från helgens
plank. Det först utlovade regnet blev så småningom utlovade moln, som när det väl blev dags visade sig vara sol. Det resulterade i
betydligt fler personer än förra året, både som utställare och som besökare.
Jag visade bilder från framtiden.
Göteborg 2063 heter serien, som jag ursprungligen gjorde till ett kortfilmsprojekt förra vintern, när jag lärde mig After Effects. Göteborgs Filmfestival tackade nej till arbetskopian. Hela bildserien kommer att dyka upp på hemsidan under hösten. Jag tror fortfarande på dem som film, men de fungerade kanske ännu bättre så här. Det är alltså ett slags montage, eller collage om du så vill, av bilder från Göteborg idag, men manipulerade och kombinerade på oväntade vis för att ge en skymt av en möjlig framtid...
Och folk verkade gilla dem. Jag har aldrig haft så många besökare på något plank jag har varit med på tidigare. Man stannade, tittade, pekade, skrattade och diskuterade. Det var rätt bilder på rätt plats, och ett ämne, framtiden, som engagerar oss alla. Visst var det dystopier och med mer än en glimt i ögat, och kanske därför fick det igång diskussionerna. Kommentarerna var mest positiva, även om där naturligtvis fanns en och annan yngling som skulle försöka imponera på sitt, oftast kvinnliga, sällskap genom att förklara att bilderna var "fåniga", "tacky", "overkliga" eller "såg ut som något ett barn hade gjort". Vilket naturligtvis säger mer om åskådaren och dennes övertro på sin egen förmåga som barn, än om bildskaparen. "Är han allvarlig?" stod en kille och vrålade om och om igen till sina kamrater. Svaret är naturligtvis att jag är gravallvarlig i min oro för framtiden, men lika naturligtvis är inte min avsikt att skapa fotorealistiska bilder. Både
naivismen och
dadaismen är viktiga inspirationskällor för mig inom både bildskapande och skrivande. Med andra ord är det barnsliga uttrycket lika avsiktligt som humorn. Vill man kalla mina skapelser för
särlingskonst är jag hedrad. Men tro inte att de inte är genomtänkta och genomarbetade in i minsta detalj. Jag söker alltid nya uttrycksformer och alternativa synvinklar. Om än inte lika bokstavligt som vissa andra...
För övrigt kan jag nämna att jag var mycket imponerad av flera andra plankutställare. I synnerhet vill jag denna gång lyfta fram Hilda Modigs plåtade stämningar i mystiskt ljus och dova färger samt Jan Kwarnmarks skarpa iakttagelser av den moderna mansrollen såväl som andra sidor av mänskligheten i klassiskt svartvita Leicasnapshots. Båda två av underlig anledning utan hemsidor, så jag kan inte länka till dem. Men lägg dem på minnet!
No comments:
Post a Comment