Godnattsagan om ett sällsynt oklart spårbyte...

Detta skedde i början av sommaren. Jag har bara inte hunnit berätta om det förrän nu. Jag har ett par längre godnattsagor till på lager, som kommer att dyka upp så småningom när jag hinner skriva ner dem. Denna gång klev jag av bussen från Olofström i Bromölla. Klockan var 10 på morgonen. Jag var redo att åka söderöver. Det första jag möttes av var ett meddelande på informationstavlan vid järnvägsstationen:


Omfattande störningar i tågtrafiken med förseningar som följd på norrgående tåg på grund av ett signalfel i Arlöv. Reparatör på väg till platsen. Ingen prognos i nuläget.

Det börjar tidigt idag, tänkte jag. Men eftersom jag skulle söderut så var det inga problem. Mitt tåg kom i tid, jag klev ombord, och klev av i Malmö ungefär en och en halv timme senare. Precis som vanligt. Jag skulle inte åka hem förrän på kvällen, och vid det laget borde ju problemen ha hunnit lösa sig...

Enligt Skånskan.se var felet åtgärdat vid 11.30. Det stämmer säkert. De påstår också att problemen med följdförseningar kvarstod fortfarande sju timmar senare, vid 18.30. Det är bara delvis sant. Historien är betydligt mera komplex. Låt mig berätta...

Efter en solig dag i Malmötrakten, och sommarens första Malmöcarbonara, stod jag nere på stationen vid Triangeln. Bokkasse i hand. Klockan var strax efter 17. Jag tittade på informationstavlan. 17:22 mot Karlskrona var försenat och beräknades avgå 17:40. Strax kom ett meddelande i högtalaren:



"Förseningar är att vänta på grund av ett ytterligare signalfel på Malmö Central. Var uppmärksam på skyltning och utrop. Vi beklagar olägenheten..."
Ett signalfel till? Suck...

Du som brukar läsa den här bloggen vet att jag är speciellt känslig mot tågförseningar när jag reser i Skåne. Detta beror på att jag ska till Olofström. Då måste jag byta till buss i Bromölla. Jag har inte många minuter på mig, och bussen går bara en gång i timmen. En liten försening på tåget kan snabbt göra min hemresa en timme längre.

17:49 står jag ombord på tåget som nu avgår. 27 minuter försenat. Strax stannar tåget vid Malmö C. Några kliver av, och jag hinner precis slinka ner på en ledig sittplats innan mittgången korkas igen av påstigande. Av någon anledning kör man nämligen bara med ett tågset. I vanliga fall kör man med två. Det är alltså tre vagnar istället för sex. I rusningstid. Inte så konstigt att tåget blir fullt direkt... Vi rullar iväg mot Lund. Jag hör att det plingar till i högtalaren. Men inget meddelande kommer. Inget som hörs i alla fall. Sorlet är högt. Strax plingar det igen. Jag tycker jag hör något svagt, men tågvärdens röst lyckas inte överrösta sorlet.

17:54. Meddelande i högtalaren på tåget: "Vi kör för närvarande med nedsatt hastighet, eftersom vi har hamnat bakom ett långsamtgående tåg..." Meddelandet är förinspelat, och hörs därför högt och tydligt.

En nyfiken hund lägger näsan i min anteckningsbok. Bokstavligen. Jag känner mig som om jag befinner mig på en kennel. Tre hundar i vagnen runtomkring mig. Dock bara en i mitt knä. AAATJO!

18:01 Stopp i Lund. 4 personer från denna del av vagnen går av. 14 går på. Jag räknar de som passerar utanför mig i gången. Efter nummer 14 blir det tvärstopp. Fullt. Nytt pling i högtalaren, men tågvärdens röst hörs fortfarande inte. Och nu är folk ändå betydligt tystare än tidigare. Vi försöker lyssna, men det hjälper inte. En pappa erbjuder sin tonåriga dotter att sitta i hans knä, för att det ska bli mer plats i vagnen. Hon vill inte...

18:06: Vi står fortfarande stilla i Lund. En medpassagerare med fönsterplats tittar ut och meddelar sedan att "Nu är det fel på dörren..." Tågvärden rycker och sliter. Jag hör sedan ett högt skrik, följt av en smäll. Sedan verkar dörren vara stängd. Sommarsolen lyser lågt över perrongen utanför fönstret. Jag ser ett ungt par som håller på att äta upp varandra. Runtomkring dem yr snöflingorna. Oj, förlåt. Det är nog inte snö. Det är pollen... AAATJO!

18:07: Vi lämnar Lund. Beräknad ankomsttid till Bromölla är 19:15. Bussen avgår 19:01. Ibland väntar den någon minut, men knappast 14. Jag bereder mig på 45 minuters väntan i busskuren. Förmodligen blir det lite kortare, för vi blir väl mer försenade innan det är slut. En sval luftig väntkur är dock att föredra framför en varm, fullproppad hundkupé.

18:11: Vi kör på i bra fart över skånska slätten...

18:15: Vi passerar Eslöv. Jag får en flashback av förra sommarens stora tågstopp. Men vi fortsätter förbi, utan problem. Jag andas ut...

18:24: Vi passerar Höör. Fortfarande utan problem.

18:37: Vi stannar i Hässleholm. En dam som ska kliva av, och som har stått i mittgången, upptäcker att hon är alldeles full av hundhår. Det är från den nyfikna hunden, som har rört sig fritt mellan benen på folk under resans gång. Den var ju borta och läste mina anteckningar tidigare, men den trivdes tydligen bäst hos den här damen. Damen vänder sig till hundens ägarinna, som sitter vid fönstret, på vägen ut.

-Gud vad din hund fäller!
-Javisst gör hon (förtjust)!
-Ja men har du tänkt på allergikerna?
-Detta är en hundkupé.
-Ja, men...
-Ja, vadå. Det är väl bara att välja en annan kupé?

Damen suckar och går ut. Hundens ägarinna vänder sig till sina medpassagerare:

-Är det inte förfärligt med dessa hundhatare...

Ingen säger något. Ingen har valt att sätta sig i den här kupén. Eller stå där. Det flesta är egentligen på väg till någon helt annan del av tåget, men ingen har kunnat röra sig sedan Lund. Jag hade ingen aning om att det fanns hundkupéer. Men det stämmer, där sitter en mycket litet hundsymbol på väggen. Nästan omöjlig att se. Det är bra att det finns en speciell kupé för hundar. Så de har någonstans att vara, och allergikerna har någonstans att inte vara. Själv är jag allergiker, och jag får väl skylla mig själv som tydligen satt mig på fel ställe. Men betyder det automatiskt att jag gett din hund rättighet att håra ner mig och mina tillhörigheter? Är det för mycket begärt att du håller koll på hunden så att den stannar vid din egen plats? Så att den bara hårar ner dig och dina prylar? I synnerhet nu när du ser att kupén är alldeles full av folk som inte kan gå någonstans, och som säkert inte har gjort något aktivt val att hamna här. Jag är allergiker men jag klarar att befinna mig i samma rum som din hund. Jag bestrider inte din rätt att vara här, och inte din hunds, men jag är allergiker och vill inte bli nedhårad, gör det mig då automatiskt till hundhatare?

Vi rullar vidare...

18:55: Det är något tekniskt fel, men jag uppfattar inte vad. Kan det vara kylanläggningen? Det är ganska varmt... "Vi beklagar. Vi ska försöka nollställa den...långt bak i tåget fungerar den...Vi är försenade..."

18:57: Vi anländer till Kristianstad. 18 personer passerar mig på väg av, 23 går på. Bara en station kvar. Men jag kommer inte att hinna till Bromölla till 19:01.

19:05: Står kvar i Kristianstad. Vi vet inte varför. Ingen har sagt något. I vanliga fall brukar man koppla av ett tågset här, men eftersom vi bara är ett tågset så kan det ju inte vara det.

19:06: Pågatåget bredvid oss kör iväg. Vi står kvar med öppna dörrar.

19:07: "Just nu har vi tekniska fel på tåget, som vi försöker åtgärda..."

19:08: Ett ungt par utanför fönstret på en bänk vid stationshuset delar på en lakritspuck.

19:09: Tåget stängs av, det vill säga det slutar susa.

19:10: Ljuset slocknar inne på tåget...men tänds strax igen. Klockan och displayen fungerar dock inte.

19:13: Displayen tänds. Någon mumlar "Det här är sista gången jag åker tåg..."

19:14: Tåget går igång igen, det börjar susa igen.

19:15: Någon undrar varför de inte sätter in några ersättningsbussar istället.

19:17: Tåget slutar susa.

19:18: Tåget börjar humma. Ett steg i rätt riktning?

19:19: Det plingar till i högtalaren. Men inget meddelande kommer.

19:20: Nytt pling. "Ja, vi har inte lyckats åtgärda problemet. Därför blir denna avgång inställd. Nästa avgång blir 19:32." Folk börjar gå av. "Så vi får ta det tåget. Jag vet inte än om vi får koppla ihop med det tåget och åka med eller inte. Jag återkommer med den informationen..."
Alla passagerare står villrådiga utanför stationen. Min bokkasse spricker av nervositet. Lyckligtvis har jag en extra i ryggsäcken. Tågvärden tittar ut genom framdörren. "Gå längre fram på det här spåret, spår 1. Där kommer tåget att komma..."

Folk plockar upp sina väskor och påsar och masar sig långsamt framåt längs spår 1. När vi som är först kommit längst ut på spår 1, står plötsligt samma tågvärd där. Hur gick det till? Han ser lite generad ut. "Nej, spår 3. Där borta..." och så pekar han över på andra sidan spåren. "Du lurades" säger någon. "Nej", svar han. "De lurade mig...". Och så börjar vi att gå. I Kristianstad kan man bara passera spåren på ett ställe, och det är naturligtvis längst bort i andra änden av stationsområdet. Vi börjar gå tillbaka. Samtidigt möter vi övriga passagerare, som inte ännu hunnit längst ut på spår 1. De blir helt snurriga. "Men han sa ju...".

En kille som just anlänt till stationen frågar lokföraren på tåget jag nyss kom med: "Är det här tåget till Karlskrona?". "Nej, spår 2 eller 3" blir svaret. Jag smyger upp vid sidan om honom:

-3, om du ska till Blekinge, det är oklara besked. Nyss var det 1.
-Jaha, säger han. Men jag hann gå och köpa en glass...det var bra.

Till spår 2 anländer då ett styck Öresundståg. Men på fel håll. Det ska till Malmö



Jag vandrar långsamt bort mot spår 3, och tänker att det inte är lönt att bli upprörd. Eftersom jag ändå redan sedan länge missat 19:01 från Bromölla. Om jag tar det nya tåget som går 19:32 så kommer jag till Bromölla lagom till bussen 20:01 istället. Då är jag hemma en timme senare än planerat, men det är ju bara som vanligt...

19:39: Vi står nu allihop en bra bit ut på spår 3 och väntar. I högtalaren kommer ett par utrop, de hörs dåligt, men inget av dem verkar röra oss. Tågpersonalen från Malmö-tåget har gått av också, och står och pratar med vår tågvärd. "Igår slog blixten ner i spåret. Det är tredje gången på samma ställe..." Tåget beräknas nu avgå 19:45. Då bör det precis hinna till Bromölla.

19:41: En kille har fått se att jag står och antecknar. Han undrar vad jag skriver. Är jag journalist? Nej, svarar jag, men jag brukar blogga om de tågförseningar jag upplever. Och det har blivit en del. Har jag många följare? frågar han.

19:43: Tågvärden säger något om polisen. Avspärrning. Vadå? Var då? Jag ser ingenting. Men jo, där kommer en ensam konstapel vandrandes längs spår 1. Där borta där jag stod nyss. Men skit i honom. Nu väntar vi på det nya tåget. Nu börjar det bli ont om tid för att hinna till Bromölla och bussen 20:01 också...

Tåget som vi lämnade på spår 1 startar plötsligt. Det rullar. Ett par meter. Sedan stannar det igen.

19:45: En kille ser på sin mobil att det är spårbyte till spår 1. Tågvärden står dock kvar hos oss. Någonting ropas ut i högtalaren. Men vi hör inte den, för vi står ute vid spår 3, och mellan oss och stationen står både vårt gamla tåg, och Malmötåget och brummar.

19:47: Tågvärden håller för sitt öra och lyssnar. Han har fått ett meddelande i sin telefon. Börjar gå långsamt. Några damer dyker på honom. "Säg inte att det är spårändring igen?" Han svarar att han inte vet vilket spår det blir. Polisen har ju spärrat av järnvägen(!!!) Tåget vi väntar på står ute vid Karpalund, det vill säga precis utanför stan. De får inte köra in, och vårt gamla tåg får inte köra ut. Avspärrat? Vad i hela friden? Det kan här vara värt att nämna att Kristianstad har en så kallad säckstation. Det vill säga alla tåg går in och vänder, och kör samma väg in och ut. Om det blir stopp utanför så hindras följaktligen trafiken i båda riktningar...

19:49: En polisbil kör in på bussterminalen och upp vid sidan om den ensamme polismannen vid spår 1. De börjar prata...

19:50: Vårt gamla tåg backar nu tillbaka. Malmötåget kör ut från stationen. Polisbilen står kvar, och en bit bort står den ensamme konstapeln. Han står också kvar.

19:51: Nytt högtalaranrop. Men vi hör ingenting. Vi frågar tågvärden, men han hörde inte heller.

19:53: En man får syn på skyltarna borta vid spår 1, där vårt gamla tåg står. "Det står ju Karlskrona där." säger han. "Stå kvar här" säger tågvärden. "Men tänk om vårt gamla tåg kör till Karlskrona då?" Det verkar dock mindre troligt. Vänta och se, säger tågvärden.

Fler ohörbara utrop i högtalaren.

19:56: Vårt gamla tåg kör några meter fram och tillbaka. "Nu står det 1B här" säger tågvärden och pekar på sin telefon med nätuppkoppling. "Men jag tror inte på det." Folk tittar konstigt på honom. "Kan du inte ringa och fråga då?" Nej, svarar han. De vet inte heller. Inte förrän tåget kommer in. Vi får se hur växeln står. "Vet de inte?" säger någon, och låter nästan upprörd. Tågvärden förklarar: "Trafikledningen vet naturligtvis, men de kan inte jag ringa." Men vi ska inte vara oroliga, säger han. "Tåget kör inte någonstans utan mig..."

Folk muttrar och skakar på huvudet. En efter en börjar folk gå tillbaka till spår 1.

19:59: Nu står bara jag, tågvärden, och en handfull passagerare till, på spår 3. Alla andra har gått över till spår 1. Då kommer tåget. Det svänger in på spår 3. Skratt på min sida. Mycket upprörda röster på andra sidan. "Ni skulle ha lyssnat på mig" säger tågvärden. " "Men de sa ju i högtalaren..." "Lita inte på dem. De sitter inte här. De sitter långt bort..."



Det nya tåget stannar bredvid mig på spår 3. Dörrarna öppnas. Alla går mot dörrarna. "Gå långt fram" säger tågvärden. "Gå alltid långt fram. Där fungerar dörrarna..." Vi fortsätter framåt. Ungefär mitt på kliver en ny tågvärd ut. Han ropar på oss. "Gå inte längre. Dörrarna längst fram är avstängda."

-Vadå säger jag.
-Framdörren är trasig, får jag till svar.
-Nej, säger jag. Det var det andra tåget som var trasigt. Det här är helt.

Jag tittar menande på honom.

-Eh, jag vet att det har varit problem med ett tidigare tåg...
-Men du ska köra, säger jag. Det här tåget ska köra?
-Ja.
-Bra, då är jag nöjd, säger jag och går mot dörren.

Killen som frågade mig tidigare vad jag skrev, dyker på mig. "Det här måste vara det längsta du skrivit om på din blogg..." Nej, svarar jag. Långt ifrån. Det går inte upp mot Eslövsstoppet förra sommaren, eller den där gången jag åkte hem från Stockholm... "Ojdå" säger han. "Men det längsta i år då?" Jo, svarar jag. Förmodligen...

Jag möter några villrådiga tjejer i tidiga tonåren som kliver av tåget när jag ska kliva på. De går fram till tågvärden.

-När är vi i Kristianstad? Frågar de.
-Ursäkta? Vart ska ni? svarar tågvärden.
-Kristianstad!
-Ni är i Kristianstad. Fast på spår 3. Där borta är Kristianstad...

Han pekar bort förbi stationshuset. Tjejerna och tågvärden skrattar.

20:05 Vi rullar "Ja, då lämnar vi Kristianstad, 28 minuter försenade på grund av att vi hade obehöriga på spåret. Polisen behövde plocka bort dem. Det är av försiktighet för att vi inte ska folk framför eller under tåget. Vi beklagar, men det är allmänheten som inte respekterar... Eftersom föregående tåg har ställts in så har vi dubbelt tågset. Det är för långt för Blekinges stationer så därför kommer olika dörrar att vara avstängda. Lokföraren kommer att ropa ut vilka dörrar inför varje station. Nästa Bromölla. Där är alla dörrar öppna..."
Det där lät lite rörigt. Men inga problem för mig. För jag ska bara till Bromölla. Men nu har jag missat buss nummer två också.

20:12: "Ni som sitter i den främre delen av den vagnen där det är väldigt hett. Vandra bakåt och få en behagligare temperatur..."
20:13: "Vårt nästa stopp är Bromölla. Där kommer vi att ha SAMTLIGA dörrar öppna. Observera att dörren längst dram är avstängd på grund av tekniska problem. Men samtliga FUNGERANDE dörrar kommer att vara öppna...
20:14: "Vi står för tillfället stilla för ett mötande tåg innan vi får köra vidare mot Bromölla..."
20:23: Framme i Bromölla. Jag går fram till den nya kortläsaren på perrongen. Den där man ska visa upp sitt kort för att kunna få ut resegaranti. Jag håller upp mitt kort. Ingenting händer... Det står bara Väntar... Jag kan inte påstå att jag är direkt förvånad.




Nästa buss går 21:01. Men precis när jag och mina medpassagerare kommer bort till väntkuren kommer en omärkt buss. Det står bara bussbolagets namn på displayen. En ersättningsbuss? För oss? Det vore i så fall första gången, men mycket uppskattat. En man bredvid mig, som är svensk men precis har varit på utlandsvistelse och är inte så lite jetlaggad, knackar på dörren till bussen.
-Is this the buss to Olofström?
-Va?
-Kör du till Olofström?
-Nej...
-Vart fan kör du då?
-Kristianstad via Fjälkinge.
-Mummel mummel...tåget...stryk ska de ha...

Ungefär 21:37 klev jag av bussen hemma i Olofström. Om jag tar tåget från Malmö Triangeln 17:22 ska jag enligt tidtabellen vara hemma 19:37. Strax över två timmar senare. Det tog ungefär dubbla tiden. Att någon obehörig ger sig ut på spåret är naturligtvis inte tågbolagets fel, men det som den här historien framförallt avslöjar är de allvarliga kommunikationsproblemen som finns mellan de olika företag som ansvarar för tågtrafiken. Ingen visste ju någonting. Tågvärden skötte sig exemplariskt, men det är svårt att lita på honom när man får motstridiga besked både från Internet och skyltarna på stationen...