På upptäcktsfärd söder om Kävlinge...

I Hasse Alfredssons mysiga barnfilm Jim & Piraterna Blom från min barndom, men som jag inte såg förrän jag var nästan myndig, åker Jim piratskepp och upptäcker den mytomspunna sjunkna staden Lackalänga. Fullt så stor var inte min upptäckt, men det var en ren ingivelse som fick mig att lämna Kävlinge och börja vandra söderut. Med bokkasse i hand. Ibland följer jag bara min ingivelse, och denna gång förde ingivelsen mig ut i en skog. Vägen blev mindre och mindre och slutade med ens i intet. Någonstans nere bland träden du ser här på bilden...

Jag fick vända om och börja gå tillbaka. Strax fann jag en liten stig som jag inte såg förra gången. Den ledde uppåt...


...upp på en banvall. Inte en sådan där banvall som tågen går på. De ska man inte vandra på, det är inte att rekommendera. Det här var den andra sortens banvall, en sådan som går bredvid järnvägen och skyddar den mot folk och tvärtom. Järnvägen gick på säkert avstånd nedanför vallen. Sedan svängde järnvägen av och vallen fortsatte rakt in i en skog...

Skogen var tät, men inte så djup, och plötsligt stod jag på en gata inne i ett samhälle. Jag gick in bland husen...

...och befann mig plötsligt på Lackalänga gränd. Hur nu det hade gått till.


Och där gränden tog slut låg Lackalänga kyrka. Jag hade upptäckt Lackalänga! Precis som Jim och Piraterna Blom.

Lackalänga är dock ingen stad, och inte ens sjunken. Det är i själva verket namnet på en by och församling mellan Kävlinge och Lund. Byn har vuxit ihop med ett lite större samhälle som heter Furulund (4000 inv.), som i sin tur har vuxit ihop med Kävlinge.

Lackalänga är kanske annars mest känt som namnet på en (ö)känd SVT-serie från 1980-talet. Ett slags tidig såpa i folkhögskolemiljö, skriven av den skånske författaren Max Lundgren men av okänd anledning inspelad i Småland. Om du vill upptäcka den, så rekommenderar jag ett besök i SVT:s Öppna Arkiv...