Adolphson & Falk, Göteborg 2011 (Foto Anders N, endast för privat bruk)
Nå, jag fick väl några hyfsade bilder, som den du ser ovan. Det är bra att alltid ha en kompakt med sig, för man vet aldrig när bilderna dyker upp. Så när jag fick se att en känd svensk internetbutik för fotoprylar (vi kan kalla den sybehörfoto) hade rea på en ljuskänslig kompaktkamera som jag gått och spanat länge på och som nu var utgående modell, så slog jag till. Jag flyttade över motsvarande mängd pengar från sparkontot till mitt vanliga betalkonto, och köpte kameran. Jag fick en bekräftelse på köpet och information om att jag kunde följa min kameras väg till mig på företagets hemsida. Efter köpet kom jag på att jag hade glömt att köpa UV-filter. Du vet en sådan där extra glasbit man skruvar fast framför linsen för att skydda den. Bättre att få stenskott i en glasbit för någon hundralapp, än i en kamera eller ett objektiv för ett par tusenlappar. Kamerans objektiv visade sig vara i en udda storlek, så det var inte så många som sålde filter i lämplig storlek, och de som fanns var dyra. Till slut hittade jag ett företag i England som sålde ett. Det var riktigt billigt. Jag beställde det.
Sedan hände ingenting. Och ingenting. Några dagar senare loggade jag in på fotoaffärens hemsida. Där fanns ingen info om mitt köp, de hade nämligen problem med sitt datorsystem. Jag väntade någon dag till. Då kom filtret från England. Redan när jag lyfte det lilla vadderade kuvertet från hallmattan så märkte jag att något var fel. Det lät som ett sådant där rytminstrument man fick av fröken att spela med när man gick i skolan. Fototillbehör ska inte låta. Allra minst som rytminstrument.
Mycket riktigt. Något var fel. Ett kamerafilter består av en rund glasbit i en likaledes rund metallring, med gängning så den går att skruva fast fram på objektivet. Tanken är att glasbiten och metallringen ska sitta fast i varandra. Det gjorde inte de här. Glasbiten var inte helt lös, men den for fram och tillbaka som om den hade varit med i Let's Dance. Jag funderade ett tag på om det var därför filtret varit så billigt. Men i mailkontakt med engelsmännen så kom vi fram att det nog snarare hade hänt något i frakten. De lovade att skicka ett nytt.
Dagen efter blev jag positivt överraskad. Jag hade för mycket pengar på mitt konto. Annars brukar fallet alltid vara motsatsen. Vid närmare studier så upptäckte jag att summan precis motsvarade den jag betalat för kameran. Vid ännu närmare studier såg jag att köpet inte längre fanns med i listan över utförda transaktioner. Mitt kameraköp hade alltså försvunnit. Tur då att pengarna i alla fall var kvar. Men underligt var det. Jag gick in på företagets hemsida igen, och där fanns fortfarande ingen information att få. Jag mailade kundtjänst och frågade vad som hänt med min vara. Sedan väntade jag. Och klippte vidare på min nyårsrevy. Under tiden funderade jag på om det kunde ha något med händelserna i japan att göra. Så gott som alla kameror kommer ju från Japan, och de flesta tillverkare har haft mer eller mindre stopp i produktionen den senaste tiden. Men det här var ju en utförsäljning av en utgående modell. Det borde ju betyda att den fanns i alger och att de ville bli av med den. På företagets hemsida stod det fortfarande att de hade dylika kameror i lager. Men det kanske var det där datorfelet. Kanske var kameran slutsåld. Men de kunde ju ha meddelat mig det när de hävde köpet. Sedan flyttade jag tillbaka pengarna från kontot till sparkontot. Jag vill inte ha mer pengar än nödvändigt på det konto som är kopplat till mitt betalkort. Ifall någon skulle få för sig att skimma det, eller helt enkelt sno det. Sådant händer ju ibland.
Dagen efter fick jag svar från företaget. Kameran var inte slutsåld. Den var "skickad till mig" och de bad om ursäkt för problemen med datorsystemet. För all del, det kan hända vem som helst. Nu hade jag alltså en kamera på väg till mig som jag inte hade betalat. Inget direkt problem för min del, om man säger så. Jag fick också en kod så jag kunde följa paketets väg på postens hemsida. Jag gick in där och knappade in koden. Mycket riktigt, ett paket var avsänt från en nordlig snöklädd stad som den här bloggen brukar få många besök ifrån. Det hade passerat postsorteringen. Och det var på väg till mitt postnummer. Det stod där klart och tydligt. Det stod också att den vägde 2,2 kg, vilket jag tyckte lät mycket för en kompakt. Tänk om de hade skickat fel vara? Jag hade ju inte betalat någon, så i princip kunde de ha skickat vad som helst.
Dagen efter gick jag in igen. Först på företagets hemsida, som nu fungerade. Där stod att kameran var köpt, betalad och avsänd. På postens hemsida stod det fortfarande bara att den passerat postsorteringen i den nordliga staden. I en liten informationsruta stod det däremot att det på grund av snöstormen på västkusten var förseningar i posten till ett flertal postnummerområden. Mitt fanns med på listan. Jag tittade ut genom fönstret. Snö hade det förvisso kommit, men någon storm såg jag inte till. Denna information stod kvar de närmaste dagarna.
Någon dag senare när jag gick in på min internetbank fick jag en smärre chock. Inte som förra gången, då jag hade för mycket pengar på kontot. Denna gång hade jag en negativ summa där. Negativ! Är det överhuvudtaget möjligt? Nu hade man tydligen insett sitt misstag och dragit pengarna, som jag hade flyttat tillbaka till sparkontot. Nå, det gick ju att ordna. Det var bara att flytta tillbaka dem, så var ordningen återställd.
Sedan hade jag börjat fundera. Jag brukar alltid vilja ha ett reservbatteri till mina kameror. Det är bra att ha när man är ute mycket och länge, speciellt när det som i det här fallet är en kamera som inte fungerar med vanliga batterier. Jag gick in och började leta efter batterier. Ett nytt originalbatteri var nästan lika dyrt som kameran, så det var inte aktuellt. Men det brukar gå att få tag på billiga och bra "piratbatterier". Men det var inte det lättaste. Liksom filter, så var det en ovanlig modell. Dessutom hittade jag ett flertal diskussioner på olika forum där det visade sig att just den här kameran inte brukade acceptera piratbatterier. Det var tydligen någon specialfunktion som tillverkaren lagt in. Till slut hittade jag ett lätt begagnat originalbatteri till ett fördelaktigt köp nu-pris från en Traderasäljare som jag känner till även i verkliga livet. Han är tillräckligt pålitlig för att jag skulle våga handla elektronik av honom. Jag köpte det, betalade och fick svar från säljaren som skickade det inom ett dygn.
Det började dra ihop sig till att åka hem och filma musikklasser. Men ingen kamera hade dykt upp. Jag ville gärna hämta ut den innan jag åkte. Ibland får ju posten för sig att skicka tillbaka paket om de får ligga en tid. Batteriet var det mindre fara med. Och så plötsligt några dagar innan jag skulle åka så sa det pling i min telefon. Jag hade paket att hämta nere i tipsbutiken på torget. Jag sprang ner dit, fick ut mitt paket. Upp igen, och passade på att väga paketet innan jag öppnade det. Det vägde faktiskt 2,2 kg. Tänk om de hade skickat fel. Om det skulle råka vara en D700, så kanske jag bara hade tackat och tagit emot, men... Det var rätt. Jag vet inte varför det vägde så mycket, kameran var bara liten och likaså laddare och manual. Det kan ha varit den Snickers de skickat med som plåster på såren till nötallergikern som inte gillar choklad. Nåväl, det är tanken som räknas.
Kameran var fin. Liten och behändig, ljuskänslig och tog fina bilder. Kan komma väl till pass när jag börjar ge mig ut och fotografera på allvar om någon månad. Först måste jag bli klar med musikalfilmen. I Onsdags förmiddag höll jag på att göra mig i ordning för att ta mig bort till järnvägsstationen. Alla väskor packade. Ställde dem vid ytterdörren. Då plötsligt får jag se: Den lilla metallluckan på insidan av brevinkastet står halvöppen. Jag sätter mig på huk och tittar in under. Där sitter något grönt i kläm. Jag låser upp dörren och kliver ut. Där sitter en tidning, och innanför tidningen:
 |
| Brevbäreri på hög nivå (Foto Anders N) |
En styck grön vadderad påse med porto från Posten, storlek S. Mitt batteri med andra ord. Till allmän beskådan och fritt fram för vem som helst att lägga beslag på. Och eftersom det fortfarande var förmiddag, så var posten inte utdelad ännu. Det vill säga att den hade suttit där sedan dagen innan. Hade den kommit en dag senare hade jag inte varit hemma. Då hade den suttit där i en och en halv vecka. Eller rättare sagt, förmodligen inte suttit där. Även om mina grannar är pålitliga så smyger det en hel del andra typer, försäljare och olika mer eller mindre religiösa samfund i huset. Ska inte brev som inte går in genom brevinkast hämtas ut hos postombudet?
Visst är det snabbt, smidigt, enkelt och säkert att handla över nätet!
No comments:
Post a Comment