Potatis- och purjolökssoppa. Den absoluta favoriten. Jag lagar en stor gryta och fryser in portioner. Förra gången jag publicerade ovanstående bild fick jag frågan om jag var ironisk. Låt mig därför en gång för alla slå fast: Jag är ALDRIG ironisk om Potatis- och Purjolökssoppa. Däremot ibland om knäckebröd.
Den andra, något mer fotogeniska, soppan kommer här:
Tomatsoppa. Här sedd i motljus. Återfinns i små köpta soppburkar av den där typen som även Andy Warhol var så förtjust i. Blanda en burk soppa med lika mycket mjölk, tillsätt en näve förvälld purjolök och en näve hackad köttfärslimpa eller några gamla köttbullar. Mums!
En kväll för några veckor sedan, medan jag fortfarande befann mig uppe i Göteborg, blev jag sugen på lite motljussoppa av ovanstående typ. Jag öppnade skafferiet. Två soppburkar stod i givakt på mellersta hyllan. Jag tog ner den ena. Noterade till min förvåning att burken putade ut mitt på. Ungefär som jag själv brukar göra efter att ha smaskat i mig några portioner soppa. När jag sedan öppnade burken så PÖS den. En bra stund. Som en burk öl ungefär. Det har den aldrig gjort förut. Vid närmare studier visade sig burken ha gått över bäst-före datumet. Ungefär ett år. Även burk två i skafferiet visade sig vara på jäsning. Vad göra?
En inventering av skafferiet avslöjade, förutom ett par andra konservburkar av äldre datum, en stor hög med krossade tomatpaket från en rea i Partille några veckor tidigare. Ja, det var alltså inte paketen som var krossade, utan tomaterna inuti. Man tager vad man haver. Jag tömde en förpackning krossade tomater ner i en tom kastrull. Sedan värmde jag. Färgen var bra. Och tomat smakade det. Men inte tomatsoppa...
Jag såg på innehållsförteckningen på burken:
Tomat (85 %). Modifierad majsstärkelse. Socker. Vegetabilisk olja. Salt. Vatten. Vassleprotein. Citronjuice. Syra (citronsyra). Senapspulver. Lökpulver. Arom.
Tomaterna hade jag redan. Majsstärkelse? Nej. Vad vet jag om stärkelse? Den vanligaste sorten är ju Potatismjöl. Det är i princip ren stärkelse. Men jag hade inget. Det fick bli vanligt mjöl. I med en näve, och rör om...
Socker. Inga problem. I med en sked och rör om...
Vegetabilisk olja? Ja, jag hade en flaska olivolja. I med några klunkar och rör om...
Salt. Inga problem. I med en sked och rör om...
Vatten. Finns i kranen. I med en slurk och rör om...
Vassleprotein? Vassle har något med ostframställning att göra. Men nej, jag hade slut på ost.
Citronjuice och citronsyra. Är surt. Jag hade ingen citron eller citronsaft hemma för tillfället. Fick hitta något annat surt. Droppade i en droppe vinäger och rörde om...
Senapspulver. Det hade jag. Äldre än soppburkarna, men det hade inte tappat smaken ännu. I med en sked och rör om...
Lökpulver? Nej. Men jag skulle ju ändå ha i lite purjolök. Vilket jag efter en stunds letande kunde konstatera att jag inte heller hade hemma. Så jag hackade och förvällde lite vanlig lök, hällde i och rörde om.
Arom. Det framgick inte vilken arom det rörde sig om, så jag fick improvisera. Jag tog några olika örtkryddor från kryddhyllan. Hällde i och rörde om...
Några hackade frysta köttbullar ur frysen, och rörde om...
Blandade i ungefär lika mycket mjölk som jag hade soppa, och rörde om...
Värmde en stund. Sedan smakade jag av. Det smakade förvånansvärt likt burksoppan.
Smaktestet avklarat. Ett test återstod. Motljustestet...
Äkta burksoppa
Falsk (hemlagad) burksoppa
Inte riktigt lika elegant, och inte lika jämn i konsistensen, men ändå helt ok. Jag var nöjd. Jag åt upp hälften av soppan och hällde resten i en burk och satte i kylen till dagen efter. Precis som jag brukar göra. Men när jag öppnade burken dagen efter hade min hemkokta soppa tjocknat ihop till en trögflytande gröt. Som soppa dög den inte mycket till...
...men den blev en alldeles utmärkt pastasås!
No comments:
Post a Comment