Instagram från 1970-talet...

Diabild från Maj 1974. Min blivande farmor reste hela vägen från Skåne för att besöka sin ende son som då arbetade i Värmland. Denna dag var de på utflykt. Men var? När jag frågade fotografen kom han inte ihåg riktigt. Antingen var det i Sunne eller Hagfors...

På nästa bild ser vi lite mer av platsen. En Konsumrestaurang, vid ett torg, med höghus i bakgrunden.

Jag känner väl till Konsum (numera Coop) i Sunne, från det år jag pluggade där på distans. När vi hade träff och jag åkte upp från Göteborg brukade jag bo precis bredvid affären. Och den ser inte alls ut som Konsum på bilden. Den skulle förstås kunna vara ombyggd...

 

Problemet är bara att Sunne, liksom Olofström, helt saknar höghus. Detta var det största jag kan minnas. Hur är det med Hagfors då?

Från mitt senaste Hagforsbesök, sommaren 2008, minns jag ett litet gulligt centrum i 1950-talsstil. Bara låga hus. Och inget Konsum. Däremot minns jag ett knallgrönt konditori och en loppis i en gammal biograf. Hela lokalen sluttade och man gick runt bland biobänkarna och letade prylar. Väldigt mysigt. Jag hittade två oljemålningar i källaren som numera pryder min bokhyllefria vägg i lägenheten i Göteborg. Denna loppis var en av anledningarna att jag även under årets Värmlandsresa valde att ta en sväng förbi Hagfors. Bilden av farmor hade sjunkit långt ner i mitt djupaste undermedvetna...

Apropå att ta en sväng förbi. Då Hagfors var bussens ändhållplats brydde jag mig inte om att trycka på knappen när jag skymtade det knallgröna konditoriet. Jag säger skymtade. För i nästa ögonblick hade vi susat förbi Hagfors lilla gulliga centrum och var på väg rakt ut ur samhället igen. Tillbaka till Karlstad igen? Nej, i en rondell i yttersta Hagfors svängde vi vänster och in bland några hyreshus. Strax stannade vi vid en, något ödslig, bussterminal...

På andra hållet skymtade jag några affärer och ett berg. Med snö. Det senare förvånade mig inte. Kallt var det. Lyckligtvis blåste det inte, som någon dag tidigare i Arvika. Min Arvikatröja fick ligga kvar i ryggsäcken. Jag började gå bort mot affärerna...

Där fanns en Thairestaurang. Och ett Ica. Som också var postombud. Och ett apotek...

På andra sidan gatan låg en stor Coop Exta Stormarknad...

Vänta nu? COOP? Konsum! Déjà vu! Det var som att få ett MMS direkt från 1970-talet. Den nästan på dagen 40 år gamla bilden dök upp i mitt huvud och lade sig över stormarknaden jag såg framför mig, som ett försenat Instagram...

#Farmor #Värmland #Konsumrestaurang #Retro #1974

#HAGFORS!

Det visade sig att Hagfors har två centrum. Ett litet mysigt lågt 50-talscentrum och ett något högre modell ungefär 1970. På var sin sida om bron över Uvån. Bron och ån gömmer sig bakom den lilla vackra röda träkyrkan som jag fotograferade redan sommaren 2008...

Nu, våren 2014 var kyrkan lika fin, men vädret desto gråare och kallare....

Det prinsesstårtsgröna konditoriet fanns också kvar!

Och biografen, som heter Fasaden. Men någon loppis hade de inte denna dag. Vilket kanske var tur. Hur skulle jag ha fått hem fler tavlor hela vägen till Göteborg?

Hagfors har ungefär 5000 invånare i tätorten och 12000 i kommunen, som också innehåller orter som Ekshärad och Uddeholm. Uddeholms AB är ett välkänt stålverk som fortfarande är verksamt i Hagfors.

 Bruksarbetarbostäder, Hagfors

Jag noterade även en brutalistisk skola, vid namn Älvstranden Bildningscentrum.

Annars är naturligtvis Hagfors mest känt som födelsestad för ett lingonris i ett cocktailglas, som hennes vän Tage Danielsson beskrev henne. Jag tänker naturligtvis på Monica Zetterlund, oöverträffad jazzsångerska och guldbaggebelönad skådespelerska.

Om du är för ung för att ha upplevt henne under hennes livstid så kanske du såg filmen om henne häromåret.

En annan kändis från Hagfors är Joropälskaren Christer Sjögren, och här hålls varje år Svenska Rallyt och VM i kålsoppa...