Varannan Vänersborg - En liten studie i tågskyltning...

Jag vet att du längtar efter de sista rapporterna från sommarens skånska resor, och från höstens västsvenska resor, och kanske mest av allt så längtar du efter att få höra om den förskräckliga hemresan från Köpenhamn, som jag har nämnt ett par gånger i tidigare inlägg. Problemet är bara att det tar tid och koncentration att skriva ett sådant långt och omfattande inlägg. Och det har jag inte riktigt just nu. Men i väntan på det tågstrulet kan jag sticka i mellan med ett litet tågstrul från den gångna veckan. En liten studie i tågskyltning...

Det kom sig att jag skulle bege mig till Kungälv en eftermiddag. Det bör ha varit i Tisdags. Kungälv ligger, som du kanske vet, strax norr om Göteborg. På vägen skulle jag passa på att göra två små ärenden i Surte. Om du, som jag, är född efter 1950 och inte härstammande från Göteborgstrakten så känner du förmodligen inte till Surte. Det är helt normalt.

Surte är ett litet samhälle som vuxit upp kring ett gammalt glasbruk, alldeles vid kanten av Göta Älv. På detta glasbruk arbetade mannen som senare flyttade till USA och skapade Coca-Colaflaskan. Orten är känd för sitt bandylag, tidigare känt som Ale-Surte. (Surte ligger i Ale kommun) Mest känd är orten dock för att den 29 september 1950 ha råkat ut för ett stort jordskred. Ett 30-tal hus gled ner i älven och 450 personer blev hemlösa. Mirakulöst nog omkom bara en person. Idag har Surte knappt 6000 invånare och är en sovstad till Göteborg. Det är bara några kilometer ner till Göteborg. Hade spårvagnslinjen till Angered varit två och en halv kilometer längre, hade jag kunnat åka spårvagn till Surte. Då förstår du hur nära det är.

Som det nu är så tar man sig lättast ner till Gamlestadstorget och hoppar på ett pendeltåg i riktning norrut. Man behöver bara åka en hållplats. Det tar åtta minuter. Det var alltså en mycket kort första delsträcka jag hade att resa. I Surte skulle jag tillbringa en timme med mina två ärenden, innan jag skulle fortsätta resan till Kungälv. Lätt som en plätt. Trodde jag...

Jag anlände till Gamlestadstorget med spårvagn i god tid innan tåget skulle gå. Klockan var kanske kvart över ett. Tåget skulle gå 13:24. Jag gick över torget, som just nu är en byggarbetsplats, under järnvägen och uppför trappan till perrongen på andra sidan. Skylten på perrongen visade att ett annat tåg skulle anlända före mitt. 13:19 till Vänersborg. Samma linje, samma riktning, men det tåget stannar bara i ett par större orter. Jag skulle åka pendeltåget, mot Älvängen, som stannar i alla småorterna. Av vilka den första är - just det - SURTE.



Jag stod där på perrongen och väntade. Läste Metro, tänkte inte så mycket på vad som hände runtomkring mig. Eller rättare sagt, vad som INTE hände runtomkring mig. Det kom inte något tåg. Varken mot Vänersborg eller mot Älvängen. På det andra spåret kom ett tåg. I riktning mot Göteborg. Det saktade in. Och blev stående... Och där stod det sedan.



Det var väl inte förrän det andra tåget öppnade alla dörrar och alla passagerare strömmade ut, som jag började undra vad som pågick. Jag tittade på skylten ovanför mitt spår igen. Tåget till Vänersborg var 10 minuter försenat och skulle nu avgå 13:29. Då kom väl mitt tåg strax efter. Låt säga 13:31. Sju minuter försenat. Det betydde sju minuter kortare tid i Surte. 53 minuter istället för en timme. Det var ingen större skillnad. Inget att oroa sig för.

Men vad kunde ha hänt? Uppenbarligen något fel i starten för Vänersborgståget. Och så ville de inte skicka pendeltåget före. Jaja. Sånt händer. Uppenbarligen blockerade det infarten för tåget mot Göteborg. Det var därför de fick ta spårvagnen istället. Synd om dem, men det kan inte röra sig om så många minuter från Gamlestadstorget in till centralen. Lustigt att inga utrop hade gjorts i högtalaren dock. Men det kanske inte var lönt när det bara handlade om några minuter...

Jag väntade vidare. Solen kom och gick och novembervinden blåste kallt. Några tonårstjejer höll sig varma med att öva danssteg bredvid mig på perrongen. Jag funderade på att göra det samma, men jag vet inte om de hade uppskattat det. Jag kastade en blick på skylten igen. Det stod fortfarande 13:29 som avgångstid på Vänersborgståget (klockan var nu 13:30) men det stod något annat också. Skylten var ganska långt borta, och jag hade lite problem att läsa. Det stod...Spår*+ing. Det började i alla fall på Spår och slutade på -ing. SPÅRÄNDRING? Jag ryser fortfarande när jag hör det ordet. Nu gällde det ju inte mig, för jag skulle inte till Vänersborg, men ändå... Vid närmare eftertanke stod det ju ett tåg på andra spåret. Det som nyss tömts. Skulle kanske det åka tillbaka mot Vänersborg? Det kanske var så att mitt spår var avstängt, och all trafik skulle gå via det andra spåret. Där det just nu stod ett tåg och blockerade. Då vore det förvisso en god idé att skicka det till Vänersborg. Men ingen gick ju dit. Om det nu verkligen var spårändring, så borde man väl ropa ut det i högtalaren. Jag var tvungen att gå närmare skylten och se att det egentligen stod...

SpårSPRING.

Jaha. Eller öh? Innan jag hann leta fram sommarens tågstopp i Kristianstad i minnet, så kom det första utropet i högtalaren. Där fick jag veta att tågproblemen berodde på:

"Obehöriga på spåret".
Det vill säga någon som var ute och sprang på bangården. Då var det klart att inga tåg kunde köra. Man vet ju inte vad som kan hända. Det nästa som hände där jag var, var i alla fall att skyltningen över spåren ändrades igen.



Nu var Vänersborgståget helt försvunnet, och nästa tåg som skulle komma var mitt pendeltåg mot Älvängen. Om tre minuter. Men tio minuter försenat. Min timme i Surte skulle alltså bli 50 minuter. Synd, men jag borde fortfarande hinna med det jag skulle göra på den tiden. Jag var inte orolig. Mest undrade jag hur ett helt Vänersborgståg kunde försvinna. Inte bara Vänersborg förresten, det är ju tåget till Trollhättan också. Det är en betydlig mängd pendlare det handlade om. Men de kanske bara hade valt att skicka mitt tåg före. Så Vänersborgståget skulle komma direkt efter. Kanske spårspringaren bara sprang framför Vänersborgståget. Han borde vara relativt enkel att fånga in då...

Mitt tåg skulle enligt skylten anlända 13:34. När klockan var 13:38 hade inget tåg synts till, men nu ändrades skylten igen. Vänersborgståget var tillbaka och skulle nu avgå 13:39. Alltså om en minut.



Två minuter senare hade inget Vänersborgståg synts till ännu, men nu avgick tåget på andra sidan perrongen. In mot Göteborg. Om inte annat så måste det betyda att spårspringaren var infångad. Då borde tågen kunna komma nu. Både mitt och Vänersborgståget.



Ytterligare fyra minuter senare, nu var klockan 13:44, försvann Vänersborgståget igen. Kvar återstod mitt tåg. Eller nja... Mitt tåg var också försvunnet, och nu skulle nästa tåg avgå 13:54.



En halvtimme efter ordinarie tid. Det vill säga mitt tåg var inställt, och jag hänvisades till nästa. Med den ordinarie avgångstiden 13:54. Så går det till att trolla bort en försening. Blir tåget tillräckligt försenat så byter man bort det mot nästa ordinarie avgång. Som inte var alls försenat. Ännu... Tyvärr hade man samtidigt trollat bort mina chanser att hinna med båda mina ärenden i Surte. En halvtimme räckte inte. Som ersättning hade jag nu tio minuter extra på Gamlestadens pendeltågsstation. Jag lämnade perongen och gick ner i tunneln under järnvägen. Där fanns en större tavla där man kunde se alla tåg:



Nästa tåg var mot Göteborg, alltså i fel riktning. 13:54 skulle mitt tåg avgå. Därefter två till mot Göteborg och först 14:19 kom tåget till Vänersborg. Även det hade alltså ställts in och ersatts med nästa avgång, i det fallet en hel timme efter den förra avgångstiden...

Lite förvånande är det att två så stora tunga, otympliga saker som tåg, bara kan försvinna så lätt.

Jag gick tillbaka upp igen. På andra spåret stod nu ett tåg i riktning mot Göteborg.



Då var nästa tåg mitt. 13:54 i riktning mot Älvängen. Inte försenat. Ännu...

Faktum var att det inte var försenat, utan tvärtom före sin tid. 14:49 dundrade det in på stationen.

Det bromsade in, och medan jag gick mot närmaste dörr undrade jag om det verkligen skulle stå här i hela fem minuter och vänta på avgång. Jag fick en konstig känsla när jag skulle kliva ombord...Var det verkligen rätt det här? Jag tittade runt dören efter någon skylt med destination, men det fanns ingen. Skylten på perrongen stod fast vid sin uppfattning om att detta var 17:54 mot Älvängen. Långt framme vid loket stod en tågvärdinna. Jag klev ner på perrongen igen och började gå mot henne. Hon var otålig och skrek på mig:

-Ska du med eller?
-Ja, det beror på vart du ska...
-Jag ska till Vänersborg.
-Ja, jag var rädd för det...

Hon tittade konstigt på mig.

-Vart ska du då?
-Surte...
-Surte?

Hon stirrade på mig som om jag inte var klok. Sedan hoppade hon in i sitt tåg, som rivstartade och satte av norrut. Jag stod kvar och var lycklig över att jag inte hade litat på skylten. Jag och en medelålders dam på en bänk var nu ensamma kvar på perrongen. Alla andra hade klivit ombord. Frågan är vilket tåg de trodde att de klev ombord på. Och var de hamnade...

Mitt pendeltåg kom vid utsatt tid.



Jag klev ombord, stämplade in. Åkte vid utsatt tid. Åtta minuter senare klev jag av i Surte. På den stationen satt en annan skylt.



Enligt den så hade jag inte alls klivit av nästa pendeltåg efter mitt ursprungliga, utan jag hade i själva verket åkt med mitt ursprungliga, försenade tåg. Om det betydde att ett likadant tåg skulle anlända direkt efter vet jag inte, och jag hann inte se efter heller. Jag skyndade iväg för att hinna med mina ärenden på en halvtimme. Det gjorde jag naturligtvis inte och missade tåget jag skulle ha åkt vidare med. Istället fick jag gå till Bohus, det är nästa ort, strax norr om Surte och tvärsöver älven från Kungälv. Det går en bro över älven. I Bohus skulle jag ha tagit bussen till Kungälv. Jag lyckades inte hitta någon buss till Kungälv. Nu vet jag att jag skulle ha tagit bussen till "Eriksdal" istället. Det är en knutpunkt precis utanför Kungälv, men hur skulle jag kunna veta det? Det stod ingenstans. Man kan inte förvänta sig att en turist vet att Eriksdal ligger i Kungälv. Så turisten fortsatte gå...