Mottog häromdagen ett rekommenderat brev från Litauen. Det har jag aldrig gjort förut. Jag ska strax berätta vad som fanns brevet, men först vill jag att du läser det här inlägget. Även om du har läst det förut. Så att du har bakgrunden klar för dig...
Har du läst nu? Bra. Jag skrev alltså på de där små vassa vårtorna i ett par veckor. Det fungerade, men tog längre tid än vanligt. Det gjorde ont i fingertopparna. Och plötsligt en dag när jag tryckte ner en vass liten vårta, så lossnade den och flög iväg. Ja, den flög. Knäppte iväg som en gräshoppa. Inte så långt visserligen, men jag kunde inte få den att fästa igen.
Det visade sig sedan att under denna vårta, som vanligtvis sitter under det som du och jag brukar kalla knapp eller tangent, satt en ingenting. Just det, en alldeles tvättäkta ingenting. Det fanns inget under den där vårtan, bara en platt yta. Men om man tryckte mitt på den lilla platta ytan så fungerade det i alla fall. På något vis känner ingentingen av när jag trycker på den.
Vi har alltså nu lärt oss att ett tangentbordet på en bärbar dator består av, i tur och ordning:
1: En stor plastkåpa med en bokstav på.
2: Under den, ett fjädrande plastfäste, som kåpan sitter fast i. Detta knäcks lätt, om man råkar tappa en bok på tangenten...
3: Under det, en liten vass vårta, som man kan skriva på. Tills den flyger bort.
4: Och slutligen en ingenting. Som man också kan skriva på. Om kåpan lossnat, plastfästet knäckts och vårtan flugit bort.
Men det känns inte helt bra att sitta där och skriva på ingenting. Även om det fungerar. Att det inte står någon bokstav på ingentinget gör inte så mycket. En van tangentbordshanterare som jag tittar inte på tangenterna särskilt ofta när jag skriver. Jag vet var de finns ändå. Precis som när jag spelar piano. Men min hjärna blir lika förvånad varje gång den tror att den trycker ner en tangent, och istället möts av en liten vass vårta, eller en ingenting. Det blir en liten paus varje gång, innan man kommer på varför tangenten inte är där. Med tre saknade tangenter (D, B och X) blir det många pauser i en text.
När även den lilla vassa vårtan nummer två flugit iväg, insåg jag att jag måste göra något åt saken. Jag gav mig ut på nätet för att hitta en lösning. Jag kan inte vara den ende som tappat saker på min bärbara dator. Och mycket riktigt. Det gick naturligtvis utmärkt att köpa nya tangentbord. För ett antal hundralappar. Men att byta hela datorns tangentbord bara för att tre tangenter var trasiga kändes onödigt dyrt. Jag hittade också ett företag som sålde enstaka tangenter. De hade långa listor med olika tillverkare och modeller som salufördes. Även min dator fanns med, men de tangenter de påstod skulle passa, såg inte alls ut som mina på bilderna.
På Ebay hittade jag en kille i Litauen. Han hade en likadan dator som jag. Med den skillnaden att hans förmodligen inte fungerade, eftersom han nu sålde dess tangenter. Naturligtvis var just de tangenter jag behövde redan sålda till någon annan. I alla fall två: D och B. X hade han kvar. Men du kanske minns att jag återfann två gravt chockade tangenter efter olyckshändelsen. Det var D och B. Faktum är att även X dök upp så småningom. Jag hade föräldrabesök en tid efter incidenten och min fader fann X under sin sovplats.
Eftersom jag hade kåporna, behövde jag nu bara den vassa vårtan, och det fjädrande plastfästet. Jag köpte X:et och två andra bokstäver från killen i Litauen.
Ett rekommenderat brev anlände någon vecka senare. Mycket litet, och vägde i princip ingenting. Jag hämtade det nere i tipsbutiken.
Trots sin litenhet innehöll det precis vad jag behövde. Fjädrande plastfästen och små vassa vårtor. Och så plastkåporna med bokstäver på. Även om jag inte behövde dem.
Sedan blev det ett rysligt pysslande och pillande. Vårtorna behövde inte fästas, de hölls på plats av de fjädrande fästena. Men det gällde att få de fjädrande fästena på rätt håll, och att klämma fast dem mellan några små metallhorn som fanns runt ingentingen. Och sedan dessutom att sticka in den andra änden av det fjädrande fästet i de små, små hålen på plastkåpan. Lätt var det inte. Jag googlade efter tips och råd. Hittade ett Youtube-klipp med en amerikansk tonårsvalp som påstod sig veta hur det skulle gå till. Det ska inte förnekas att små tonårsvalpar brukar ha koll på de senaste tekniska grejerna. I alla fall tror gärna de äldre det...
Han började med att skryta om att han hade gjort 150 liknande videos på 4 år. Redan där borde jag ha anat oråd. Men jag var väl stressad. När han sedan påstod att den lilla vassa vårtan, eller "that black thing" som han kallade den, aldrig lossnade - då började jag förstå vad det här var för en gök, för att citera en av mina gamla lärare...
Sedan sa han att utan "that white thing", det vill säga det fjädrande fästet, skulle inte tangenten gå att fästa. Det hade han rätt i. Men detta vita fjädrande fäste hade han naturligtvis redan satt dit innan han började filma, och sedan sa han att det var "Super Easy" att få tangenten på plats. Han satte plastbiten mot fästet. Precis där blev det ett tvärt klipp i filmen. Sedan satt tangenten på plats. "Super Easy, my *ss", säger jag. Jag undrar hur många minuter det egentligen tog för honom att få dit det fjädrande fästet och kåpan. Och jag undrar om hans övriga 149 instruktionsvideos är lika meningslösa...
Ursäkta utvikningen. Men självgoda småpojkar (eller självgoda stora pojkar, eller självgoda små eller stora flickor för den delen) som fuskar ihop instruktionsvideos, är inte vad man vill hitta när man ska försöka lösa ett problem. 580 987 personer har hittills lurats att titta på smörjan.
Nåväl. X och B fick jag till slut på plats. Men D lyckades jag inte hitta. D som du minns, som blev så svårt chockskadad. Vart hade hen tagit vägen? Inte kan väl en datortangent bara försvinna så där? Jag letade runt i lägenheten tills jag till slut hittade en under skrivbordet:
Det var mellanslaget till mitt gamla reservtangentbord. Det passade tyvärr inte här. Men jag lyckades lösa det ändå. Så nu sitter jag här äntligen och skriver på ett komplett tangentbord igen.
Ja, nästan i alla fall...
No comments:
Post a Comment