Som du kanske minns,
befann jag mig nu på Münchens flygplats, tillsammans med resten av fotoklubben. Sex och en halv timme återstod till vi skulle flyga vidare. Vad skulle vi göra nu? Dricka kaffe i sex och en halv timme? Jag som inte ens gillar kaffe... Vi gick bort till turistinformationen. Frågade om råd. Damen där sa att vi befann oss långt utanför München, 45 minuter med tåg. Däremot fanns det en liten mysig tysk by en knapp halvtimme bort med buss. Där fanns mycket fint, och caféer och restauranger. En mycket mysig by. Minst lika trevlig som världsstaden
München, som för övrigt är ungefär lika stor som Stockholm. Byn var MYCKET trevlig, betonade hon. Av en händelse kom damen själv från byn...
Tre av nio resenärer valde att stanna på flygplatsen och dricka kaffe. Fem av återstående sex gick på det som flygplatsdamen sa. Inte jag. Är jag för en gångs skull i München, då ska jag naturligtvis se München. Jag räknade snabbt ut att om jag hade sex och en halv timme till planet gick, och behövde vara på flygplatsen senast en timme innan, eller kanske två för säkerhets skull, då återstod fortfarande fyra och en halv timme för resan. Om resan tog 45 minuter enkel resa tog den en och en halv timme tur och retur. Jag lade till en halv timme som extra buffert eftersom jag väl skulle bli tvungen att vänta lite på tågen. I vilket fall skulle jag fortfarande ha två och en halv timme att utforska stadens centrala delar. Det var definitivt värt ett försök. Jag hade redan letat upp vägen till flygplatsens järnvägsstation på en broschyr på planet...
Några minuter senare satt jag på S-bahn (Stadtbahn/Stadsbana), pendeltåget in till centrum. Att köpa biljett var inga problem. Det fanns automat på perrongen, och jag läser tyska utan större problem. Talar lite också, men automaten ville inte prata med mig. Tur var väl det... Jag knappade in min destination och betalade med mitt kort. Inga problem alls...
Första delen av resan gick genom
Bayersk landsbygd.
Precis som jag noterade från planet,
så var landskapet misstänkt likt Skåne...
Så småningom blev landsbygden till stad. Jag passerade ett flertal hållplatser med mystiska namn. Förutom
Moosach (Prozac för älgar?), passerade jag bland annat ett hönshus (
Fasanerie) och en frukt (
Laim). Jag studerade linjekartan på tåget och noterade att vi inte åkte snabbaste vägen. Flygplatsen låg nordost om centrum men tåget åkte runt, för att så småningom komma in i centrum från väster. Det fanns även en betydligt snabbare linje som gick raka vägen. Den sa hon inget om, tanten från byn... Snabblinjen hade förmodligen precis gått när jag kom till stationen. Jag bestämde mig för att åka den tillbaka så småningom...
Så småningom började det dyka upp fler spår
och fler tåg vid sidan om mitt.
Det var inte så konstigt, eftersom vi närmade oss...
Eller på danska: München Hovedbangård.
Det vill säga Centralstationen.
När jag klev ur kändes det inte längre som Skåne.
Nu trodde jag istället att jag var i Stockholms tunnelbana...
På centralen fanns en turistbyrå. Stadskartorna var dyra, så jag nöjde mig med att fotografera den som satt i på väggen i vänthallen. Jag bestämde mig för att om jag följde
S-bahn (Grön linje med ett antal S på) österut från Hauptbahnhof så skulle jag inte riskera att gå vilse. Den gick genom stadens gamla centrum, förbi Karlsplatz och Marienplatz och kom så småningom fram till Ostbahnhof (Östra Station). Jag kunde ta vilken hållplats på vägen och åka därifrån till flygplatsen, antingen samma väg jag kom, eller på andra hållet, vilket var den snabbare vägen. Jag hade inte tid att gå vilse. Det borde inte bli några problem. Trodde jag...
No comments:
Post a Comment