Lördag morgon, löjligt tidigt, steg jag upp. Duschade, åt
frukost och begav mig sedan ner till min busshållplats...
Kvart i fem anlände en bil med tre av åtta reskamrater, och vi
Min längsta fotoklubbsresa hittills tog sin början.
Spänningen var på topp och medelåldern lägre än vanligt.
Jag var fortfarande yngst, men övriga deltagare var i
varierande åldrar och bara hälften pensionärer...
Vi tyckte vi var i god tid. Jag tror det hade skett något
missförstånd mellan avgångstid och den tiden vi förväntades
gå ombord. För när jag hade tagit mig igenom
säkerhetskontrollen var det bara fem minuter kvar till
boarding. Jag sprang...
När gaten stängde bakom mig fanns av resans nio
deltagare endast jag och två till på plats. Spännande,
fast det var kanske inte det ordet vi tänkte just då...
Resten av fotoklubben efterlystes i högtalaren.
Av säkerhetsskäl lastades deras bagage av igen.
(Om deras bristande närvaro eventuellt
berodde på att de var terrorister...)
Men de hann fram. Till slut.
Bagaget lastades på igen...
Planet lyfte och vi lämnade Sverige i morgonljus.
Strax var vi uppe i vispgrädden.
Ett kärt återseende för min del.
för nästan sex år sedan...
Denna flygresa gick utan problem. Jag fick
chokladkaka och äppeljuice till frukost.
Chokladkakan gav jag bort...
Två timmar senare skingrade sig vispgrädden och vi skymtade
resans första anhalt: Tyskland...
...fast det såg ut som Skåne.
Efter en duns och en hastig inbromsning var vi i München,
Tysklands näst största flygplats (efter
Frankfurt)
och Europas sjunde. Men uppenbarligen ändå inte stor nog,
för man höll på att bygga en hel terminal till.
På flygplatsen skulle vi vänta i sex och en halv timme
på nästa flyg för vidare färd ut i Europa. Den långa väntetiden
berodde på att vi egentligen skulle ha kommit med ett
senare flyg från Göteborg. Då skulle jag inte ha behövt
gå upp så löjligt tidigt. Men det flyget ställdes naturligtvis in...
Så...sex och en halv timmes väntetid på flygplatsen?
Eller...
(Fortsättning följer...)
No comments:
Post a Comment