A good loppis is hard to find...

Jag har utlovat reserapporter från de senaste dagarnas korta Skåneresor. Här kommer den första: I fredags var det som du säkert vet, en så kallad klämdag. En sådan där dag som infaller mellan två helgdagar. Vissa har turen att vara lediga när dylika infaller. Min fader bestämde sig för att det var ett lämpligt tillfälle att uträtta lite ärenden i sina gamla hemtrakter. Trakterna kring Kristianstad med andra ord. Mitt skånekort kom med posten häromdagen, men det börjar inte gälla förrän den 15:e, så jag tog chansen att få tjuvstarta Skåneresan. Första stopp Ekohallen. Därefter Kristianstad. Bara ett kort ärende, men tillräckligt långt för att jag skulle hinna med en tur till Röda Korset. Kristianstads Röda Korsbutik är en av de största och mysigaste jag har besökt i Sverige, och jag har besökt många. Det enda felet med den, liksom Röda Korsets andra butiker, är att de tar första bästa chans att stänga. De vill nämligen inte sälja, egentligen. Det är i alla fall min teori. I Göteborg finns en som alltid har stängt när jag lyckats ta mig dit. Julstängt, Sommarstängt, Påskstängt. Ja, vad som nu ligger närmast till hands. Jag påtalade det för dem en av de få gånger de har haft öppet när jag har varit i närheten. "Kolla på hemsidan" sa de. Så jag kollar alltid på hemsidan innan jag åker dit. Men där står bara att de har öppet. Mitt på dagen brukar de ha öppet. Då har man sällan tid att åka dit. Och om de inte hittar någon annan ursäkt, så stänger de på grund av sjukdom. Det står så på lapp på dörren. Tre trevliga äldre damer brukar där stå i kassan. Tydligen blir alla tre sjuka samtidigt. Hursomhelst, nu var det Kristianstad. Sist jag var i Kristianstad så var det jullov. Mellandagar. Mellandagsrea överallt i stan. Och följaktligen julstängt på Röda Korset. Dessförinnan så var det i somras. På min skånska resa. En gång hann jag dit. Sedan blev det sommarstängt. Semester, stan full av folk. Stängt. Nu var det klämdag. Gatuserveringarna var fulla med folk. Solen gassade. Gågatorna myllrade. Kom fram till affären. Stor skylt utanför: Öppet Måndag till Fredag 10-16. Lördag 10-13. Det lät ju bra. Ytterdörren var öppen. Jag gick in. Nästa dörr var låst. "Kristi Himmelsfärd Torsdag och Fredag stängt" stod på en liten lapp på dörren. Ja, Torsdag var Kristi Himmelsfärd. Helg. Så visst. Men fredagen? Jag förstår att hela rörelsen bygger på frivillig bas, och att det handlar om välgörande ändamål. Men desto större anledning att dra in pengar. Jag förstår fortfarande inte varför man inte vill ha öppet när folk är lediga och kan handla? Vill man inte sälja?

Nå, besöket i Kristianstad blev alltså kort. Närmast obefintligt för min del. Vi åkte vidare. Jag kom på att jag hade sett en skylt någonstans utmed vägen. Loppis på Vilans Idrottsplats. Den 3:e. Inte den 4:e, det vill säga Lördag. Utan Fredag. Ovanligt men intressant.Vilan är en stadsdel/förort till Kristianstad. Jag var där och fotograferade en del förra sommaren. Någon idrottsplats såg jag dock inte till. Min pappa hade några släktingar där som han ofta hälsade på, men han kom inte ihåg någon idrottsplats heller. Men vi körde runt ett tag och hittade så småningom en vägvisare. Vi kom fram till idrottsplatsen. Där såg ganska ödsligt ut. Inga bilar. Bara en ensam yngling som stod och solade ute på planen. Mycket underligt. Jag kom på att det kanske inte var den 3:e juni. Det kanske stod 3/5. Eller 3/7? Så långt tänkte jag inte, för jag såg bara skylten i farten från bilen. När jag sedan kom hem några timmar senare så gick jag in på nätet. Den enda loppis jag hittade på Vilans Idrottsplats var den 7/5. 7:e Maj. Det var inte en siffra rätt där...

Efter visiten i Vilan så åkte vi söderut. Mot Vittskövle. På vägen kom vi ihåg ett besök på Litauenhjälpens butik förra sommaren i Åsum (Strax söder om Kristianstad) Hade de kanske öppet på Fredagar? Det var värt att svänga in och kolla. Jag köpte en väldigt fin och ovanlig fotobok där den gången. Och tro det eller ej. De har öppet på fredagar. Måndag till Fredag. Men naturligtvis inte på Kristi Himmelsfärd, eller därefter följande klämdag.

Det blev Vittskövle. Där finns en grav som behöver ses om i bland, och sedan hälsade vi på en gammal vän till min farföräldrar. Det var trevligt att träffa honom igen. Det var länge sedan sist. Men som alla pensionärer har han ett fullspäckat schema, och hade bara tid med oss en knapp timme. Sedan åkte vi hem. Eller, det var tänkt så. Men jag hittade något annat på vägen. Ingen loppis, men minst lika spännande. Fina bilder blev det. Fast det kommer i ett eget inlägg inom kort.

Även på loppisfronten så blev det bättre. Dagen efter, på Lördagen, tog jag bussen precis över Skånegränsen till det lilla samhället Näsum. Där hade jag hört att det var dags för årets stora loppis. Det lät lovande. På idrottsplatsen. Det lät inte lika lovande. Jag klev av bussen vid skolan, mitt i samhället och drog mig åt det hållet som jag hade för mig att idrottsplatsen ligger. Byn verkade tämligen tom. Det var kanske ett gott tecken? Jag svängde av från bygatan och in bland husen. Så småningom började jag höra musik. Där, från en annan gata kom några andra människor. De var på väg åt samma håll som jag. Ett par bilar kom det också. Plötsligt kom jag fram till ett mellanrum mellan husen. Och vad fick jag se? Nedanför backen:

Öllervallen, Näsums idrottsplats (med loppis) Foto Anders N

Där var den. Och den var inte dålig den. Det som du ser på bilden är bara serveringsstånden. Själva loppisen låg inne på en gräsmatta bakom husen till höger. Alla prylar som idrottsföreningen samlat på sig under det gångna året var nu till försäljning. Stämningen var god. Som en gammaldags byamarknad. Där var massor av folk:

Loppis, Näsums Idrottsförening (Foto Anders N)

Det här var den enda bilden jag tog inne på området. Sedan upptäckte jag BOKHÖRNAN. En och en halv timme senare hade jag letat mig igenom allihop. Hur många som följde med mig hem vågar jag inte berätta, men det var mer än en kasse...