En nästan helt okänd sevärdhet!

Det finns kända sevärdheter, det finns mindre kända sevärdheter, och det finns nästan helt okända sevärdheter. Igår hittade jag en sådan. Jag tillbringade nästan hela gårdagen vandrandes på mer eller mindre landsbygd i västra Blekinge. Med vissa korta avbrott för färder med buss och ett försenat tåg. Efter att ha svängt av en större väg, och gått några hundra meter, så fick jag se den här skylten:

Lundaberget. Lät inte bekant. Jag kunde inte heller minnas att jag sett någon skylt ute vid den större vägen. Kanske hade jag bara inte noterat det. Det som gjorde den här skylten speciell var nämligen att den pekade in på infartsvägen till ett par hus. Ett hus låg på vardera sidan. Sedan var vägen slut. Bara några meter. Därefter kunde jag bara se en skogsdunge. Inget berg syntes till. Någon annan avtagsväg fanns inte i närheten. Jag var alltså tvungen att gå upp och kolla. Jag gick upp till skogsbrynet...

 Inne mellan träden skymtade jag en grind. Den stod öppen. Men den såg inte ut att leda någonstans. Jag gick in...

Det såg ut som en vanlig skogsdunge. Men där fanns en väg, och den sluttade långsamt uppåt. En bit fram låg en stor sten. När jag kom dit såg jag att det fanns ett par trappsteg där...

Där ovanför sluttade backen ännu brantare uppåt. Där uppe såg jag ljuset av en glänta...

Framme vid gläntan så var vägen ordentligt brant. Jag såg nu att jag befann mig på en stor stenhäll. En stor sten, eller ett litet berg, om man så vill...

När jag kom upp till berget/stenens högsta punkt så borde jag ha haft en fin utsikt över den omgivande slätten. Men som med så många gamla utsiktspunkter så har man nu bara utsikt över ett par trädtoppar. Man kunde även se ner i trädgården till ett av de två närliggande husen. Inte så spännande. Vad var det då som var så speciellt med denna bergknalle?

Jo, en bit från toppen fann jag en underlig stensättning. Fem stenar i en ring. Var det måhända en forntida offerplats? En skeppssättning i jolleformat?

Nej. Inte alls. Betydligt modernare, men också mycket ovanligare. Det stod ett namn inhugget på var och en av stenarna. Här bildades Sveriges första folkskollärareförening 1838. Namnen på stenarna var de ursprungliga medlemmarnas...

 Detta stod på en tavla på en av dem, och även på en av grindstolparna nere vid vägen, såg jag senare.



Nuvarande Lärarförbundet (Icke att blanda ihop med Lärarnas Riksförbund) skriver om platsen på sin hemsida.

Denna typ av små, på sitt sätt tämligen absurda, platser finns lite överallt där man minst anar det. Det är därför det alltid är värt att svänga av de ordinarie vägarna. Man vet aldrig vad man hittar...

(Text och Foto: Anders N)