Uppför trappan och sedan till höger... (En ny liten godnattsaga om en tågresa)

Då var det dags att berätta om uppfärden, hit till Göteborg, från Olofström, för snart en månad sedan. Med mig hade jag min moder, som skulle tillbringa några dagar i Göteborg. Hon ville också se och höra Philip Glass.

Kvällen före resan var jag ute på nätet och kollade läget. Vi skulle åka klockan 9:17 från Olofström. Byte till tåg i Bromölla vid 10:03. Hade vi tur hann vi med tåget i Lund 11:20, annars fick vi äta matsäck och vänta en timme på nästa. I det första fallet skulle vi vara i Göteborg till 14:20, annars blev det 15:20. Möjligen något senare eftersom ena spåret i Laholm var avstängt för reparation efter en krock med en snödriva och medföljande urspårning, någon vecka tidigare. Men eftersom det fanns ett spår kvar borde det inte vara några större problem...

På morgonen, när jag kom ur duschen, upplyste min fader mig om att radion rapporterat att det var stopp mellan Bromölla och Kristianstad. Men det skulle vara åtgärdat till klockan 10. Alltså inga problem...

Strax efter klockan 9 kliver vi ur bilen vid bussterminalen. Det snöar och blåser kallt. Enligt informationstavlan ska buss 561 till Bromölla vara i tid. Nr 600, snabben till Karlskrona, är däremot en halvtimme sen i båda riktningarna. Bromöllabussen anländer ett par minuter efter utsatt tid. Det står ingen information om vart den ska på displayen där fram, men det sitter en liten datorutskriven A4-sida i fönstret. Vi ber om en duobiljett till Göteborg. Det får vi inte. Busschauffören har inte tid. Han säger att vi redan är en kvart sena, och att han inte kan garantera att vi hinner med tåget. Det låter lite överdrivet, men å andra sidan så får vi åka med utan att lösa någon biljett alls. Så man ska väl inte klaga...

Precis när vi ska köra kommer en annan busschaufför, med en yngling i släptåg, och knackar på dörren. Hon frågar vår busschaufför om han kan släppa av ynglingen i Jämshög. "Han glömde kliva av..." Sedan kör vi. 9:22 är klockan. Vi är alltså inte en kvart sena, bara fem minuter. Det bör inte vara några problem att hinna till tåget. Däremot blir det ont om tid för oss att lösa biljett. Man måste ju, som du kanske vet, lösa biljett i automaten innan man kliver på tåget...

9:31 stannar vi i Jämshög. En dam kliver av. Killen som "glömt" kliva av förra gången, kliver inte av denna gång heller. Inte förrän busschauffören säger till honom. Då går han, mycket långsamt, mot dörren. Han har inte bråttom alls...

9:35 kommer vi till T-korsningen med Bromöllavägen. Från vänster kommer inte mindre än två(!) lastbilar. I bredd(!!!) Förmodligen en misslyckad omkörning. Det tar lastbil nummer två en bra stund att köra om den långsamtgående lastbil nummer 1. Efter de två lastbilarna kommer två personbilar, dock inte i bredd, och till sist kommer en snöplogande traktor. Den hade gjort mer nytta om den varit först, kan man tänka...

Vi kör ut på vägen och följer efter den långsamma karavanen. Längs den natursköna Sibbarpsdalen, som vi denna morgon hinner se mycket av...

9:41. I Gonarp kör plogtraktorn in på en annan väg. Men den långsamma lastbilen ligger kvar i täten.

9:43. Vi svänger in i Näsum. Lastbilen fortsätter på den större vägen.

Jag noterar att tjejen som satt bredvid mig på den händelserika hemfärden före jul, och som jag nu är övertygad om är en gammal dagis- och skolkamrat till mig, är med på bussen. Hon avbryter dock färden redan i Näsum denna gång. I efterhand kan jag förstå henne...

9:46. Vid kyrkan kliver en äldre man ombord. Han ska till Bromölla. Men hans kort strular. Det slutar med att han också får gå ombord ändå...

9:53 passerar busskuren vid vägen till Barnakälla. Där har en bil brutit samman.

9:55. Vid hållplatsen vid vägen till Grödby bromsar bussen in, det knakar i den så jag tror att den ska spricka. Men den håller...

9:57. Bussen har vissa problem att ta sig in i Bromölla. Den får kryssa mellan snödrivorna. Man hade naturligtvis önskat att den kunnat köra direkt till stationen denna dag istället för den stora omvägen ner om centrum. Naturligtvis måste bussen följa sin rutt, men nu är det bara fem minuter till tåget ska gå. Och dessförinnan ska vi hinna köpa biljett...

10:05, ungefär, rullar vi in vid stationen. Ett tåg står inne, men på fel spår. På rätt sida står det fullt med folk. Det är ett gott tecken. Tåget är försenat. Vi skyndar oss ner för trappan, genom tunneln under spåren och upp igen på andra sidan. När vi kommer upp slår en kall vind med ett halvt kilo snö oss rakt i ansiktena.

En snabb blick på informationstavlan bekräftar förseningen. Ibland har man lite tur också. Hur mycket försenat bryr jag mig inte om att kolla, för nu måste vi köpa biljett. Snabbt bort till automaten. De som står där är precis färdiga. Killen bakom står inte i kö och resten av folket i den välpackade väntkuren har redan köpt biljetter. De har förstås haft gott om tid på sig...

Vi lyckas köpa biljett utan större problem. Längst tid tar det att pilla fram biljetten bakom den skyddande glasluckan. Klockan är nu 10:10. Sedan ser vi på skylten vid spåret. Preliminär avgångstid 10:18. Vi har alltså 8 minuter kvar. Då ändras tiden till 10:17. Var det verkligen lönt? Som om tåget någon gång skulle avgå före preliminär tid? 

Klockan 10:17 syns ännu inget tåg till. Utrop i högtalaren: "På grund av (lång konstpaus) ett FLERTAL växelfel mellan Kristianstad och Hässleholm så väntas förseningar och inställda avgångar. Ingen prognos om när felen kommer att vara åtgärdade..."

Observera att vi nu stod och väntade på ett försenat tåg i Bromölla, som inte ligger mellan Kristianstad och Hässleholm, utan på andra sidan om Kristianstad. Utropet hade alltså inget att göra med varför vi väntade, även om det var en förvarning om vad vi hade att vänta när vi väl lyckats ta oss till Kristianstad. Och där borde vi vara ganska snart, om nu bara tåget kom någon gång...

10:20, tre minuter efter den preliminära avgångstiden, spanar vi bort mot Sölvesborg. De röda tågtrafikljusen som syns långt borta i snön försvinner plötsligt. Men de kommer tillbaka. Efter en stund får vi dessutom se en gul lampa! Ett tåg! Folk blir uppspelta och börjar gå ut ur den välpackade väntkuren och ställa sig på perrongen. Men den gula lampan rör sig inte...

10:23 kommer tåget. Vi går ombord. Där är varmt och skönt.

10:24. "Vi står nu stilla och inväntar ett mötande tåg". Det låter lite underligt. Det mötande öresundståget stod ju inne på det andra spåret redan när vi kom. Det väntade på oss, och körde nyss. Och öresundstågen går bara en gång i timmen. Sedan en kortare tid tillbaka trafikeras sträckan även av Pågatåg, som stannar vi fler hållplatser, men idag är dessa Pågatåg inställda. Det stod på informationstavlan. Frågan är förstås hur länge tåget som väntade på oss hade väntat...

10:26. Ett Öresundståg till kommer och ställer sig vid sidan om oss. Vi kör. Vi är nu 23 minuter försenade. Vi har missat bytet i Lund, men kommer bara att behöva vänta en dryg halvtimme på nästa. Vi kan förstås bli lite försenade mellan Kristianstad och Hässleholm. Men mer än en halvtimme till bör det väl inte bli? Först ska vi ta oss till Kristianstad. Det är nästa hållplats, och dit ska det inte ta mer än en kvart...

10:35. "Vi ankommer strax Fjälkinge". Underligt. Där brukar vi inte stanna. Men om det ordinarie Pågatåget är inställt kanske vi måste vikariera. Det är ju inte mer än rätt, och bör inte ta någon längre stund...

10:40. Jag passar på att gå på toaletten. Den fungerar för ovanlighetens skull. Förutom att det saknas tvål...

10:42 Jag är fortfarande på toaletten när jag hör utropet "Vi ankommer strax Kristianstad, och om allt går som det ska så fortsätter vi därefter mot Hässleholm, Lund och Malmö...om inte så återkommer vi..."

Strax efter kommer ett utrop till:

"Vi står nu stilla och väntar på tillstånd att köra vidare..." Men det kan inte vara så farligt, tänker jag, för strax efter hör jag något som låter som en barnvagn köra förbi utanför dörren. Jag såg ingen barnvagn på tåget tidigare, men i Kristianstad brukar det alltid kliva ombord några stycken. Är vi redan framme i Kristianstad? Mycket möjligt. Det var inte långt kvar, och om vi har krypkört, kan det förklara varför jag inte märkte när vi startade igen. Nå, då har vi i alla fall tagit oss så långt. Efter Kristianstad var det ju risk för förseningar på grund av signalfel...

10:46 kommer jag ut och ser att vi inte alls är i Kristianstad. Vi står i ett industriområde strax innan bangården. Modern upplyser mig om att "barnvagnen" var tågvärden med sin kabinväska som passerade. Han har tydligen gått av sitt skift nu...

10:52: Nytt utrop: "Ja go vänner. Snön har sin gång. Vi väntar på ett snöröjningsfordon som är på väg mot signalerna in på godsbangården. Så fort det är framme så kör vi vidare..."

11:00. Vi kör!

11:04. Vi anländer till Kristianstad. Ett godståg, ett tomt pågatåg och ett till synes lika tomt Öresundståg står inne. Vi stannar, men dörrarna öppnas inte. Av erfarenhet vet jag att det brukar betyda att vi kopplas samman med ett extra tågset. Det brukar ropas ut, men inte denna dag. Några mindre erfarna resenärer ser frågande ut.

11:06: Dörrarna öppnas och folk kan gå in och ut.

11:08: En ny tågvärd vandrar ombord. Strax hörs en röst i högtalaren: "Ja, då har vi kopplat på ett nytt tågset. Nu väntar vi bara på signal att få köra... Det beror på snö i växlarna... Tåget går till Köpenhamn..."

11:15: "Ja gott folk. Här kommer samma information som sist. Vi väntar bara på grön signal. Den kommer alldeles strax, så vi får rulla ner mot Hässleholm..."

Vi vet inte riktigt om vi vågar tro henne. Men faktiskt, 11:16 rullar vi igen. Beräknad ankomsttid är 11:34 till Hässleholm och 12:09 till Lund. Vi är alltså 52 minuter försenade. Men vi bör fortfarande hinna med det senare tåget i Lund. Avgångstid 12:20. Vi bör ha 11 minuter på oss att byta...

11:21: Tåget stannar i Karpalund. Där finns visserligen en station, men den är nedlagd sedan många år. "På grund av växelfelen mellan Karpalund och Hässleholm måste vi stå här och vänta tills nästa tåg från Hässleholm har passerat..." Intressant att notera att även här mötte vi precis ett öresundståg, och precis som i Bromölla går dessa tåg bara en gång i timmen i vardera riktningen. Så hur länge ska vi behöva vänta på nästa?

11.24: "Då har jag tittat på tiden. Vi kommer att stå här ungefär 10 minuter till innan vi kan köra vidare..."

11:26: Stort duvparty på taket till silon i Karpalund. Alla tycks välkomna...

11:34: "Ja, då har det mötande tåget avgått från Önnestad, så det kommer när som helst..."

11:36: Ett mötande tåg passerar.

11:37: Vi rullar. 10 meter. sedan stopp. Men vi kör strax igen. Mycket långsamt...

Jag kan inte låta bli att fundera. Om det tar två minuter för ett tåg att köra från Önnestad till Karpalund. Varför måste vi stå i Karpalund och vänta i 13 minuter? Vi hade hunnit till Önnestad, ja till och med till Vinslöv på den stunden. Där kan man också stå vänta. Eller?

11:40: "Ja, då var det nästa Önnestad". Vanligtvis åker Öresundstågen direkt till Hässleholm från Kristianstad. Men eftersom Pågatågen är inställda så får vi också här göra några extra stopp på småstationerna...

11:42: Vi anländer till Önnestad. Här finns förvisso ett spår till, som man hade kunnat vänta på. Om det inte hade täckts av stora snödrivor...

11:43: Vi lämnar Önnestad. Nästa station bör bli Vinslöv.

11:45: En Olofströmare kommer vandrande genom tåget. Hon ska till Eslöv. Det vill säga byte i Hässleholm. Vi önskar henne lycka till på hennes fortsatta resa. Hon önskar oss det samma...

11:46: "Då var det nästa Vinslöv..."
Tåget stannar, dörrarna öppnas och en tjej kliver ut. Hon blir stående och ser sig mycket fundersamt, och något chockad, ut. Vad har hänt med Hässleholm? Det har krympt. Hon kliver snabbt ombord igen och tåget åker vidare mot det riktiga Hässleholm.

11:51: Tågvärden passerar oss, med stora jackan på, ska hon också lämna oss redan?

11:56 "Nästa uppehåll Hässleholm. Stockholmståget är också lite försenat. Avgångstid 12:04..."

11:58. Vi anländer till Hässleholm.

12:00: Tåget rivstartar från Hässleholm. Fort går det. Inga växelfel här...

Färden går sedan problemfritt ner till.

12:30: Vi anländer till Lund. 1 timme och 13 minuter försenade. Även det senare tåget till Göteborg har hunnit gå. Nästa tåg går en timme senare, det vill säga 13:20. Vi bör alltså inte vara i Göteborg förrän 16:20.

Vi äter medhavd matsäck, och beger oss sedan till rätt perrong i god tid. I Lund snöar det inte, och för ett kort ögonblick tittar solen fram mellan molnen. Vi känner att det värsta är över nu...

13:20: Tåget till Göteborg anländer. Vi tittar noggrant på skyltarna ovanför respektive dörr, för att inte hamna i någon av de vagnar som kommer att kopplas av och lämnas kvar i Helsingborg. Inte för att det är något fel på Helsingborg, tvärtom, men inte idag, tack...

13:24: Tåget avgår. Fyra minuter försenat. Men är man redan så försenade som vi (en eller två timmar, beroende på om vi hade hunnit med det tidigare tåget) så är fyra minuter ganska ointressant. Nu är vi ombord på Göteborgståget. Även om det skulle bli några minuter sent till på grund av enkelspåret i Laholm, så gör det inte någon större skillnad. Vi har ju sittplatser hela vägen...

13:39 I Landskrona lämnar jag tillfälligt min sittplats för att besöka toaletten. Magen är lite orolig efter allt stressande och förseningarna. Toaletten är inte avstängd, men väl upptagen. Tror jag. Den lyser rött i alla fall. En ung tjej bredvid säger att det varit upptaget sedan Lund. Jag får en flashback av den självlåsande toaletten på tåget före jul. Men nu tycker jag mig höra någon där inne. Jag väntar en stund till. En kille ställer sig i kö bredvid mig. "Jag är lite osäker på om det verkligen är någon där inne..." säger jag till honom. Han förstår inte svenska. Jag förklarar på engelska. Då går han. Tågvärden kommer, jag följer med henne bort till min moder, eftersom hon har vår gemensamma biljett. Sedan säger jag till tågvärden om toaletten. Att jag tror den har låst sig. Att det inte är någon där inne. Hon tror mig inte, men hänvisar mig till en annan toalett, långt borta i andra änden av tågsetet. På väg bortåt hör jag hur den unga tjejen säger samma sak som jag sa till tågvärden. Hon blir trodd...

Toaletten långt borta i andra änden av tågsetet fungerar. Jag slår mig till ro. Det kommer att ta en stund, magen är inte på humör, men jag ska ju inte av förrän i Göteborg. Ändhållplatsen, om ungefär två och en halv timme...

Efter en stund kommer nästa utrop: "På grund av ett växelfel i Laholm blir det ersättningsbuss till Halmstad. Detta tågs slutstation blir Helsingborg..." Det är ju själva..., tänker jag. Växelfel nu också. Som om det inte räckte med att det ena spåret var ur funktion. Jaja, då blir det ersättningsbuss mellan Laholm och Halmstad. Jaja. Laholm. Det är ju först om en timme. Men ändå. När man nu för en gångs skull lyckats hamna i rätt vagn, som man skulle kunna åka hela vägen till Göteborg. Utan att bli avkopplad i Helsingborg...

Vänta nu? "Detta tågs slutstation blir Helsingborg..." Det är ju...NU!

Jag försöker bli klar med det jag håller på med. Vilket är lättare sagt än gjort. Torka, tvätta händer. Ut från toaletten. Springer genom hela tågsetet bort till min moder, som vid här laget är ordentligt orolig för vart jag har tagit vägen. I nästa stund saktar tåget in i Helsingborg. Tågvärden ropar ut i högtalaren. "Ersättningsbussarna avgår från bussterminalen. Upp för trappan, och så till höger genom glasdörrarna..."

Tåget stannar, vi tar våra väskor och går ut. Följer strömmen till trapporna och upp. Efter de senaste årens skånska resor med tillhörande mycket trevliga Helsingsborgsbesök, känner jag igen mig. Vi befinner oss i väntsalen på bussterminalen på Knutpunkten. Precis till höger om trappan finns en glasdörr som vi går ut genom. Vi befinner oss i vad som ser ut som ett parkeringshus. Några ersättningsbussar syns inte till. Några gula skånebussar står en bit bort. Ingen av dem ska till Halmstad. Jag ser mig omkring. När jag ser tillbaka genom glasdörren, genom väntsalen och genom glasdörren på andra sidan, ser jag ett par färgglada turistbussar från något lokalt bussbolag. Sådana som brukar plockas in som ersättningsbussar när det är bråttom. De står visserligen inte "uppför trappan och till höger" men väl "uppför trappan och till vänster". Och det skulle ju inte vara förstå gången man fått en felaktig vägbeskrivning...

Jag lämnar min moder med väskorna i väntsalen och skyndar genom dörren bort till de färgglada bussarna. I ögonvrån ser jag en mycket diskret text ovanför dörren där det står "Tågersättningsbuss". Så där diskret och stilrent som det ska vara nu för tiden. Säkert gjort av en mycket duktig designer. Snyggt. Kanske. Men inte helt lätt att se. Vilket man kan tycka borde vara det viktigaste i det här fallet...

Bussarna håller på att fyllas med folk. Är det här ersättningsbuss? Vart går den? frågar jag. Till Halmstad, får jag till svar. Vad bra, säger jag. "Men bara för SJ:s passagerare" säger en bastant tågvärd i mörkblå SJ-uniform som blockerar vägen och spänner blicken i mig. Hur han nu kunde veta att jag var Öresundstågare. Syns det verkligen på mig? Och var är Öresundstågens ersättningsbuss då? Det visste inte han...naturligtvis...

Tillbaka till modern. Hon påtalar att informationen vi fick var "uppför trappan och till höger". Så vi går tillbaka genom den andra dörren. Samma parkeringshusliknande miljö. Inga bussar. Inga andra väntande passagerare. Genom ett hål i väggen lyser det mulna dagsljuset in. Vi går ut på Järnvägsgatan (som sedan blir Drottninggatan-Hälsovägen, respektive Malmöleden, beroende på vilket håll du fortsätter den) mitt i centrala Helsingborg. Där finns en väntkur. Men bara för stadsbussar. Inga ersättningsbussar syns till, och inga andra öresundstågspassagerare. Vårt tåg var ju fullt. De kan ju inte bara försvinna!

Vi går in igen. Det står rätt mycket folk i väntsalen och ännu fler på andra sidan. Där turistbussarna nyss stod. Nu har de kört, och två nya bussar anländer. Jag går dit igen. På vägen ser jag en tjej i gul väst. En informatör! Äntligen! De är en sådan sällsynt art att jag är inte van att se dem. Men nu behövs hon verkligen. Jag sätter fart bort mot henne. Då springer hon iväg åt andra hållet och försvinner runt ett hörn. När jag hunnit dit är hon borta. Tillbaka till de två turistbussarna. Föraren i den första har precis öppnat dörren. De ivriga väntande öresundstågspassagerarna överröser honom med frågor. Vart ska han? "Till Halmstad! Men BARA till Halmstad" Vadå? "Jag ska BARA köra till Halmstad" Ok, det duger. Men du ersätter öresundståget? Inte SJ?

Han tittar frågande på folkhopen. Ser lätt desorienterad ut. Suckar. "Inte vet jag...vänta..." Han försvinner tillbaka in i sin buss igen. Folket står utanför och är upprörda. De som inte ska till Halmstad, utan till Ängelholm, Båstad och Laholm, vet inte vart de ska ta vägen. Den andra turistbussen står ensam en bit längre bort. Föraren har klivit ut. Jag lämnar mobben och skyndar bort mot honom. Då ser jag hur han låser sin buss och sedan försvinner in i väntsalen. I nästa ögonblick är han borta...

I väntsalen står min moder och väntar med alla väskorna. Hon har också sett tjejen i den gula västen. Vi kan ju fråga henne? Det är inte lönt, säger jag. "Hon springer bara iväg". Efter en stunds övervägande beslutar vi att bege oss vidare in i stora entréhallen på Knutpunkten. Där finns ju Skånetrafikens kiosk. På väg dit möter vi tjejen i den gula västen. Modern blockerar vägen, spänner blicken i henne, och frågar "var går ersättningsbussarna för Öresundstågen?"

Tjejen i den gula västen tittar frågande på henne. "Jag vet inte något om några bussar. Jag jobbar på Stadsbyggnadskontoret..."

Vad jag vet är det förbjudet att klä sig i polisuniform på allmän plats och utge sig för att vara polis. Borde inte det samma gälla för att klä sig som trafikinformatör på Knutpunkten?

I Skånetrafikens kiosk är det fullt med folk. Lång kö. Jag tar en kölapp. När jag vänder mig om har min moder dykt före i kön (det är en fördel att vara pensionär...själv hade jag förmodligen fått stryk om jag försökt...) med sin snabba fråga "Var hittar jag ersättningsbussarna till Halmstad?"

Vad får hon för svar, tror du?

"Runt hörnet, och så TILL HÖGER"
Vilket leder oss tillbaka till platsen där turistbussarna stod och står. För kommer man från stora ankomsthallen så är det ju TILL HÖGER. Men om man kommer från tågen så är det TILL VÄNSTER. Att det ska vara så himla svårt att skilja på höger och vänster. Och att det ska vara så svårt att ge ordentlig information från början...

Vi skyndar oss tillbaka, sneddar över vägbanan och en gigantisk vattenpöl och hinner fram till bussen precis innan den ska köra. Det är samma buss som tidigare, med chauffören som bara skulle till Halmstad. Vi frågar inte om vilken sorts tåg - Öresundståg eller SJ - vi bara går ombord...

Bussen (som bara kör till Halmstad) lämnar Knutpunkten strax efter klockan 14. Den tar Hälsovägen som så småningom övergår i Ängelholmsleden.

14:45 har bussen (som bara kör till Halmstad) precis lämnat Ängelholms station, där den har lämnat och hämtat ett antal passagerare. På väg ut från stationen möter vi en bärgningsbil med en hel stor gul Skånebuss på släp...

Väglaget i Ängelholm är ojämnt, och vid ett skump dyker en datorväska med tillhörig dator ner från hatthyllan och rakt ner i golvet i mittgången. Lyckligtvis är det inte min dator, den har jag i knät. Runtomkring oss förs livliga diskussioner, mellan medpassagerare och i telefoner. Det gäller förseningar. Avhämtningar. "Han skulle ju bara till Halmstad, men nu har han varit inne i Ängelholm i alla fall. Det är klart att han måste hämta och lämna passagerare på alla ställena. Det tar väl en stund till, men du kan hämta mig i Båstad..." och liknande...

Och det är ju helt sant. Det finns ju passagerare som ska av och på, på alla ställen, och då måste ju ersättningsbussen köra dit för deras skull. Ibland kan man ju ha två bussar, med en som kör direkt till slutmålet, vilket är bra för de som ska åka vidare med ett annat tåg. Men har man bara en buss så måste man till alla stationer, och då tar det ju tid...

15:05: Solen tittar fram igen, precis när vi kör in i Båstads kommun. Det bådar gott. Är vårt lidande snart över nu?

15:12: Bussen fortsätter direkt in i Halland. Vad hände med Båstad? Vissa passagerare blir upprörda.

15:20: Kort stopp vid Laholms station. Där står ett stort och långt godståg. Vilket förklarar varför vi inte kunde köra förbi. Eller?

15:35: Vildgässen landar vid Fylleån. Jo, den heter faktiskt så...

15:45: Vi anländer till Halmstads station. Eller närmare bestämt vid ersättningsbusshållplatsen som ligger på andra sidan spåren. Men det finns en nybyggd övergång och bör inte bli några problem. Öresundståget, märkt Göteborg, står redan inne och väntar på oss vi spår 3. Det syns på långt håll. Vi skyndar oss bort till övergången. Man hade önskat en rulltrappa, men det finns bara en vanlig trappa som inte rör på sig. Hissen är fylld sedan länge och kön utanför är lång. Vi tar oss upp för trappan. Vidare genom övergången, som är som ett stort rör. Halvvägs genom röret befinner vi oss över spår 3. Vi ser tåget under oss. Men det finns ingen väg ner. Ingen trappa, ingen hiss. Nej, vi måste fortsätta hela vägen bort till stationen. För att sedan gå ner och gå nästan lika långt tillbaka igen. Hur tänkte arkitekten där? Vi jäktar nerför trapporna förbi stationen, och bort till andra änden av stationsområdet, där det finns en liten övergång med bommar...

Bommar som stängs precis innan vi är framme vid övergången. PLING PLING! Säger varningssignalen. Ska tåget gå nu eller? Innan vi hunnit dit? Nej, det är ett stort långt godståg som kommer körande. Det kör precis förbi oss. När alla vagnar hunnit förbi så går bommen upp igen. Vårt tåg står lyckligtvis fortfarande kvar. Men skyltningen är lite märklig. Tåget står på spår 3, men enligt skyltarna vid respektive spår ska Göteborgståget gå från spår 2, klockan 16:05. Ska det komma ett tåg till? Nå, i vilket fall som helst måste väl vårt tåg gå först? Det väntar ju på oss. Skyltat "Göteborg" och öppet och välkomnande...

Eller rättare sagt, dörren vi försöker gå in genom är trasig och avstängd. Men övriga dörrar är öppna och välkomnande. Vi sätter oss som vanligt i mitten av tåget. Där det är gott om plats till alla väskor. Och nära till toaletten...

...som naturligtvis är avstängd. Förutom enstaka passagerare från vår ersättningsbuss som droppar in nu och då så är tåget misstänkt ödsligt. Jag får en flashback till det ödsliga tåget i Kristianstad före jul. Det där lokföraren och tågvärden var försvunna. Dock uppenbarar sig efter en stund en yngling i tåguniform. Men han är varken tågförare eller tågvärd, utan ansvarig för serveringsvagnen. Öresundstågen har inte servering i Skåne och Blekinge, men i Halland brukar det finnas en serveringsvagn. Min moder frågar ynglingen om han vet om det finns någon annan, fungerande, toalett på tåget.

-Javisst! svarar han. Längst fram!

Och så pekar han rakt bakåt, det vill säga söderut. Vilket förmodligen var tågets färdriktning på vägen till Halmstad, men nu när vi förhoppningsvis snart ska åka mot Göteborg, som är norrut, så bör söderut bli bakåt... Vänster och höger. Söder och norr. Framåt och bakåt. Nej, det verkar inte vara lätt det där...

Hon försvinner bortåt till andra änden av tåget, och nu är jag ensam i min vagn. Förutom ynglingen med den mobila serveringen som han packar in i ett regn(och snö-)skydd. Sedan rullar han ut genom dörren och försvinner utan ett ord...

Det är väldigt tomt nu. Jag ser utanför dörren hur flera passagerare har lämnat tåget och är på väg tillbaka mot stationen igen. Jag vänder mig om och ser genom fönstret hur de flesta står vid spår 2. Spåret med skylten om tåget mot Göteborg som skulle avgå 16:05. Och det är klockan snart nu...

Faktum är att förutom jag och min för tillfället försvunna moder, ser jag bara två personer till inne på mitt tåg. Två damer längst bort i andra änden. Jag går mot dem. Frågar dem om de vet vilket tåg som ska gå först. Det vi befinner oss i, eller tåget som är på väg till spår 2.

Hur kan det komma ett tåg till spår 2 förresten? Jo, från Göteborg förmodar jag, för att strax vända. Alternativt att godståget i Laholm har flyttat på sig så att trafiken söderifrån flyter på igen. Vid närmare eftertanke kom det ett stort godståg söderifrån alldeles nyss. När bommarna fälldes ner framför näsan på oss. Det låter faktiskt fullt möjligt.

Damerna vet inte mer. De är irriterade. De har också försökt fråga ynglingen med vagnen, men han visste ju inget. Och någon annan personal syntes till, inte i deras del av tåget heller. De lämnar också tåget och går av...

Jag är nu helt ensam på tåget. Med en försvunnen moder och en ryslig massa väskor bredvid mig. Sedan ser jag henne komma ut från toaletten längst bak (eller fram, beroende på vem du vill tro på) i tåget. Jag går för att möta henne. Plötsligt stannar hon upp vid en dörr mitt i tåget. En sådan där glasdörr, som jag plågades av under hemfärden före jul. Som ska gå isär och öppnas automatiskt när man kommer dit. Men den öppnar sig inte. Lyckligtvis har hon läst min blogg och vet hur man öppnar en dylik dörr när den inte vill...

Jag säger till henne att vi verkar vara på fel tåg. Vi får väldigt bråttom tillbaka till väskorna, tar dem och springer sedan snabbt ut genom dörren. Nej, det går inte. Det var den dörren som var avstängd. Men nästa dörr är lyckligtvis öppen. Sedan stressar vi, som om vi inte hade stressat tillräckligt denna dag, längs tåget, över spåret till den andra perrongen där övriga passagerare väntar.

På vägen dit hör vi ett utrop i högtalaren: "Observera att tåg 16:05 mot Göteborg avgår från spår 2"
Ja, tänkte väl det. Där kom det. Bättre sent än aldrig.

Sedan ett utrop till: "Observera att tåg 16:05 mot Göteborg står inne på spår 2"
Vilket är rent skitsnack. Det gör det inte alls. För på spår 2 står vi och väntar nu. Allihop. Och här står inget tåg. Men det kommer väl snart, får vi hoppas...

"Korrigering: Observera att tåg 16:05 mot Göteborg står inne på SPÅR 3"

JAMENVAFFAAAA...!!!

Och alla vi som stod på perrong två, som det fortfarande stod på skyltarna att tåget mot Göteborg avgick ifrån, tog alla våra stora tunga väskor, och gick tillbaka till det tomma spöktåg vi nyss övergivit på spår 3. Vi gick ombord och tog plats. Sedan hände inte så mycket. Klockan blev 16:05 men tåget stod lika stilla som förut. Jag var vid det här laget trött, irriterad och helt enkelt förbannad. Jag tror inte jag var den ende. Och jag anser att vi var i vår fulla rätt att vara det också.

16:10 kom till slut en röst i högtalaren ombord på tåget: "Ja då var lokförare och ombordpersonal på plats och vi väntar på signal att få köra..."

Har ni hört den förut?

16:13 körde vi. "Då rullar vi från Halmstad. Anledningen är att det varit stopp mellan Helsingborg och Halmstad. Vi är 8 minuter försenade och det beror på att vi fått åka Taxi från Helsingborg till Halmstad..."

Du kanske säger att det inte var tågvärdens fel. Vems fel var det då? Var ska jag börja? Om stoppet var i Laholm. Varför var vi då tvungna att åka den svårfunna ersättningsbussen hela vägen från Helsingborg, istället för till exempel från Ängelholm? Varför behövde tågvärden lura oss åt fel håll? Varför visste inte busschauffören någonting? För att inte tala om alla förseningarna på vägen ner till Lund. Och varför bygga en gångbro över spåren, när man sedan måste gå nästan lika långt tillbaka igen tvärs över spåren? Och varför denna tvetydiga information både på skyltar och i utrop? Det är alltid där det brister. Förseningarna beror på vädret och det kan man kanske inte göra något åt (förutom att skaffa tåg och järnväg som är anpassad för klimatet. Hur klarar man egentligen att köra tåg på malmbanan?)

Framförallt, varför ska det vara så svårt att ge kunderna korrekt information? Som jag brukar säga, det är inte i första hand förseningarna som folk stör sig på. Det är den bedrövliga informationen och kommunikationen. Man vet inte vart man ska ta vägen, skickas fram och tillbaka, får otydlig, motstridig och ibland helt felaktig information. Det är otroligt irriterande.

När man har råkat ut för allt detta på samma dag är man inte på humör. Minsta lilla detalj kan bli en tändande gnista. Kom då inte och påstå att vi bara är åtta minuter försenade. Vi är EN TIMME och åtta minuter försenade, om man är snäll och bara räknar från Lund. MEN JAG ÄR INTE SNÄLL, OCH JAG KOMMER INTE ATT VARA I GÖTEBORG FÖRRÄN HALV SEX. JAG ÄR TVÅ TIMMAR OCH 8 MINUTER FÖRSENAD!

Eller egentligen tre timmar och 8 minuter försenad. Om vi hade hunnit med det tidigare tåget... Så försök inte skämta med mig. Jag är inte på humör...

16:24 "Detta är lokföraren. Inom ett par minuter kommer vi att passera en punkt där vi kan komma att behöva nödbromsa, fick vi reda på nu. Så håll i er, eller i alla fall sitt ner, de närmaste minuterna..."

Vi klamrade oss fast vi all fast inredning vi kunde hitta. Sedan väntade vi med bultande hjärtan. Våra redan stresshöga pulsar slog i taket...

16:26: "Så, då har vi passerat...vi klarade oss..."

Och där gick luften ur oss. Och så jo, förresten. Jag höll på att glömma:

"Vi har nu en stillastående servering i mittenvagnen med ett flertal varor. Vi har också ett erbjudande där vi kan bjuda på en kexchoklad och valfri dricka..."
Bjuda? Ja, det vore faktiskt inte mer än rätt. Efter allt som vi har behövt utstå idag. Det var förresten samma serveringsvagn, med samma yngling, som tidigare lämnade tåget.

"...för 25 kronor."
Ridå... (Ankomst till Göteborg ca 17:25.)