Tankar kring novelltävlingar (och kulturella tävlingar i allmänhet)

Igår var det deadline för två novelltävlingar. Det är förvånansvärt vanligt. Jag vet inte varför deadlines nästan alltid kommer i par.  Jag brukar inte hinna med mer än en, och försöker därför välja den som är intressantast och koncentrera mig på den. Mina kriterier vid urvalet av tävlingar att medverka i brukar vara:

1: Den som har högst vinstsumma
2: Den som har störst chans för publicering (Publicerar man bara en, eller blir det en hel bok?)
3: Den som har tydligast avgränsat tema.

Angående nummer tre så är det ju alltid enklare att skriva en novell om man vet vad juryn är ute efter. Novelltävlingar där man får skriva om "vad som helst" är nästan omöjliga. Det är lättare att komma på en bra idé om man har något att utgå ifrån, och om man får välja tema själv, så brukar man alltid välja fel. För naturligtvis så är juryn inte ute efter en novell om vad som helst, utan en mycket speciell typ av novell. Det märker man när man läser vinnarna. Problemet är bara att gissa sig till detta i förväg.

Än tydligare blir det på fototävlingar. Även om de inte har något tema, eller har ett väldigt allmänt tema, så brukar ändå variationen på vinnarbilderna vara ganska liten. Om temat är "Djurbilder" så kan du lämna in hur många och hur bra kattbilder som helst, för det visar sig ändå att domaren är en hundmänniska, och alla vinnarbilder följaktligen föreställer hundar. Eller tvärtom.

Det hjälper inte med att öka på antalet personer i juryn heller. Ju fler personer, och i synnerhet om det är en sådan där tävling där allmänheten bedömer, desto smalare blir urvalet. Fast är juryn stor så vet man att man måste skicka in bilder på gulliga barn eller djur. Annars har man ingen chans överhuvudtaget. Tävlingar som går ut på att samla kompisröster på Facebook tänker jag överhuvudtaget inte kommentera...

Nej, tacka vet jag tävlingar med tydliga, avgränsade teman. Då får man en möjlighet att visa sin kreativitet. En intressant paradox. Men det är sant. Det är ingen tillfällighet att mina bästa placeringar har varit i tävlingar med teman som "Borders between people", "Framtidens bonde", "Vem kör traktorn?" och "The feeling of Epilepsy". Tydliga teman, men ändå med plats för tolkningar. Det är det som gör tävlingarna intressanta: Tolkningsmöjligheterna. Annars blir det bara en fråga om teknik, och hur kul är det?

Vilken trevlig novell. Mycket eleganta radbrytningar. Intressant kontrast i utskriften. Vad har du använt för skrivare? Är det en Epson?

Men åter till novelltävlingarna. Båda hade hyfsat avgränsade teman, en liten och kompetent jury, och båda hade deadlines till den 1 december, det vill säga igår. Lite udda val av dag, eftersom den 1 december i år var en lördag. Man brukar väl lägga deadlines efter en helg? Speciellt eftersom den ena tävlingen bara tog emot bidrag via snigelpost. Och ingen post delas ju ut på lördagar. Följaktligen var man tvungen att skicka in senast i torsdags. Den faktiska deadlinen var med andra ord redan den 29:e.

Det finns naturligtvis inget som hindrar att man skriver färdigt och skickar in sin novell i god tid. Men det händer ju aldrig. Inspirationen rinner sällan till på allvar förrän stressen börjar sätta in, och även om man skulle vara färdig tidigare, så har man alltid något man vill ändra eller putsa i sista minuten. Natten mellan onsdag och torsdag satt jag uppe länge och skrev färdigt min novell. Sov hela torsdag förmiddag. Vaknade, åt frukost och korrekturläste. Det måste man alltid göra när man är pigg. Inspirationen är bättre på natten, men ibland skriver man ganska konstiga saker. Det upptäcker man dagen efter. Så är det väl med det mesta man gör på nätter, förmodar jag. Man måste rätta till dem dagen efter...

Jag korrekturläser alltid på papper. Stavfel syns inte lika lätt på skärmen. Dessutom kan man korrekturläsa papper i sängen. Det är alltid en fördel. Vissa lyckas ta datorn med sig i sängen. Det funkar inte för mig, även om jag har en bärbar. Efter att ha rättat till det sista, gjorde jag en ny utskrift och postade på vägen till fotoklubben på kvällen. När jag kom hem var jag alldeles för pigg för en torsdagskväll. Jag försökte sova, men det gick inte. Det slutade med att jag satt med min svarta anteckningsbok och skrev en halv novell till. Till den andra novelltävlingen. Ibland känns det som om novellerna skriver sig själva, tyvärr inte så ofta, men jag gissar att det är det som kallas "kreativt flow". Sedan kunde jag sova. Dagen efter skrev jag färdigt novell nummer två, och igår mailade jag in den till den andra tävlingen. Den tog två kvällar, från första idén till novellen var färdig. Den första novellen jag skrev tog två veckor att komma på en idé, och en vecka att skriva. Ibland är man inspirerad, ibland inte. Men man får skriva ändå...

Efter en veckas novellskrivande med sena kvällar, så somnade jag klockan halv elva igår. Det är extremt tidigt för att vara jag. I alla fall just nu. Idag vaknade jag klockan fem på morgonen, skrev det här inlägget och nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska äta frukost eller gå och lägga mig igen?