Kulturnatta i Göteborg

Min första Göteborgska kulturnatta var 2009, då jag ställde ut en bild på ett galleri i Bergsjön. 2010 kan jag inte minnas någon Göteborgs kulturnatta, men väl en mycket minnesvärd kulturnatta hos Johnny Martinsson i Karlshamn. Förra året, 2011, tillbringade jag i sällskap med en större mängd utgallrade böcker på Stadsbiblioteket. Och därefter lite Pekkanini. I år är Stadsbiblioteket stängt för ombyggnad. Jag saknar det faktiskt mer än jag trodde. Inte bara deras utgallrade böcker, utan även hörnan med Fotoböcker, och kanske särskilt ett flertal nummer av Aperture, världens bästa fototidning.

Nåväl, i brist på Stadsbibliotek tyckte jag det var dags för ett riktigt utforskande av kulturnattan i år. Det är svårt när man har ryggsäcken full av utgallrade böcker. Man orkar inte gå så långt, helt enkelt. I år var jag utvilad och beredd att gå hur långt som helst...

Jag åkte in till stan vid klockan tre på eftermiddagen. Började på konstmuseet och Hasselblad Center. Sista chansen att se Tuija Lindströmutställningen. Hann även med utställningarna med barnboksillustrationer samt, kanske mest minnesvärt, de keramiska skulpturerna av Klara Kristalova. Det är ofta så med konstmuseer. De har en utställning som lockar dit mig, men när jag går därifrån är det en helt annan jag kommer ihåg. Det hände två gånger i somras. Jag besökte Moderna i Malmö för att se Irving Penn, men den jag minns mest är Nikki de Saint Phalle. Vandalorum i Värnamo lockade med Marcus Larson, men när jag kom dit hade de bara tre tavlor av honom, men däremot desto mer av den galne Erik Dietman. Och alltså nu Göteborgs konstmuseum. Jag hade ju aldrig åkt dit för att se på "keramik och porslin", men Kristalovas skulpturer var väldigt spännande. Det är nyttigt att bli av med några fördomar ibland.

Därefter en kort visit i den alltid lika välsorterade och frestande bokshopen, där jag speciellt noterade den nya Strömholmboken... Tyvärr långt över min budget. Som alltid. När jag kom ut var det fortfarande lite tidigt att gå och äta, och i vanliga fall hade stadsbiblioteket varit en självklar förrätt. Istället blev det en liten tur till ett närliggande antikvariat. Bara för att titta lite... Sedan var det lagom att bege sig upp till pizzeria Gibraltar vid Chalmers för en Pasta Capri. På väg dit passerade jag ett galleri som visade nya bilder av Nathalia Edenmont, vars kontroversiella bilder jag tidigare beskådat på en stor utställning på Borås konstmuseum. Jag noterade galleriet inför kvällen. Först mat, sedan nytta och nöje...

Jag hade skummat kvällens program på hemsidan, men beslutat mig för att inte ta med mig varken karta eller göra upp något schema. Hellre följa näsan. Jo, jag visste var jag skulle börja. Ett galleri vid korsvägen visade teckningar av Hans Arnold. Om namnet inte låter bekant rekommenderar jag en googling. Du har säkert sett hans illustrationer i böcker eller tidningar. Jag lyckades med att gå precis förbi galleriet, och hela vägen runt kvarteret innan jag hittade rätt. Och det var inget fel på skyltningen, jag kom bara från fel håll...

Hans Arnold (till vänster) Foto Anders N

Ett trevligt litet urval bilder var det, men kanske inga överraskningar. Och när man är på kulturnattspromenad utan karta men med egen näsa, då är det överraskningar man vill ha. På väg ut från galleriet såg jag ett par i tjugofemårsåldern. Ena halvan och jag utbytte en blick av typen "Den där känner jag igen, men vem är det nu?" Några kvarter därifrån kom jag fram till att hon nog var en annan utflyttad Olofströmare. Där ser man...

Skum installation utanför Konstmuseet på Kulturnatta (Foto Anders N)

Jag gick nu bort till det galleri jag spanat in tidigare. De med Edenmontbilderna. Men det var stängt. På kulturnatta? Det var originellt. Jag fick nöja mig med att beskåda bilderna genom skyltfönstret.

Inspirerad av detta begav jag mig till Göteborgs gallerigata nummer 1. Jag visste inte då vad den hette, men nu vet jag att den heter Götabergsgatan. Jag har gått där många gånger och noterat den rikliga mängden gallerier, men aldrig fått för mig att gå in. Till skillnad från föregående galleri så var faktiskt alla dessa öppna. Jag spanade genom fönstren och hittade ett par som såg ut att vara värda besök. Jag avstod dock bubbeldrickat och tilltugget. Mest minnesvärda var kanske Mats Åkermans stämningsfyllda målningar från den Svagiska Unionen. Vet du inte var den ligger? Det visste inte jag heller, men nu vet jag...

Galleriet (Fotoförbud inomhus) Konstnären skymtar i fönstret.
(Foto Anders N)

Sedan vidare ner till Vasagatan och Röhsska museet. Göteborgs museum för Mode, design och konstlöjd. Också ett ställe jag ofta tänkt besöka, men förutom ett kort besök på Storaroutställningen på filmfestivalen häromåret, har det inte heller blivit av. Ett varmt och inbjudande rött ljus lyste genom fönstren. Dörren var låst...

Jag ser nu på nätet att de inte öppnade förrän klockan 19. Jag var där kvart i. Jaja, de får skylla sig själva... Jag fortsatte nerför Vasagatan och genom Haga. Inte mer kulturellt där än vanligt. När jag närmade mig Järntorget hörde jag ett förfärligt trummande. Naturligtvis gick jag dit. Det stod en scen borta vid Lagerhuset, bakom Folkets hus, där filmfestivalen brukar hålla till. När jag kom dit var trummisarna precis färdiga, jag mötte dem utanför Biografen Draken. På scenen stod nu ett gäng käcka musikhandledare från Angered. Jag stannade och lyssnade en stund...

Sedan styrde jag kosan nerför Linnegatan i riktning mot Hagabion, där jag hört rykten om att det skulle finnas "försäljning av Second Hand-böcker" till förmån för ett behjärtansvärt ändamål. På vägen passerade jag Emmaus, där det var lång kö utanför. Observera att detta var kläd-Emmaus, till skillnad från vanliga Emmaus, ett av mina favorittillhåll, där jag var senast i Tisdags.

Hagabion var full med folk. Biosalongerna visade film, caféet serverade. Som vanligt. Inga böcker syntes till. Så småningom hittade jag dock en trappa upp till en för mig tidigare okänd övervåning. Där fanns diverse föreningar och sekter och så småningom fann jag bokbordet. Jag erbjöds köpa en lott, och om jag inte vann så skulle jag få ta en bok. Annars kostade de fem kronor. Lotten kostade också fem kronor. Naturligtvis köpte jag en lott. Naturligtvis vann jag inget, men jag fick alltså lov att välja en bok. Jag började leta. Det var gott om gamla bokklubbsböcker. De där som finns överallt, kostar så gott som ingenting, och som jag sedan länge slutat köpa på mig. De jag har haft har gått till stadsmissionen. Den här behjärtansvärda organisationen med sina rara tanter fick behålla sina böcker. Det finns säkert någon annan som finner dem intressanta...

Promenaden fortsatte längs med inte mindre än två av fyra långgator (tredje och andra) upp till Stigbergstorget. Därefter vidare ner för Karl Johansgatan till Jaegerdorffsplatsen, under E45 och ner till Älven och Älvsborgsbron. Under denna ligger det numera riksbekanta Kulturhuset Röda Sten.

 Också ett ställe jag länge velat besöka. Jag har varit utanför, men aldrig därinne, och på Kulturnatta var det fri entré. Passade perfekt. Den charmigt ruffiga kåken är den gamla panncentralen till det närliggande Carnegieska bruket. Numera utan panna, men med ett stort rum, och ett par små, som passar utmärkt för konstinstallationer. Just nu visade man leranimerade filmer av konstnären Nathalie Djurberg och kompositören Hans Berg. Om leranimation får dig att tänka på barnprogram, så kan det vara läge att tänka om. Det här var groteska satirer med både sex och våld. Men inte utan humor. De föräldrar som tagit med sina barn verkade lite tveksamma. Barnen själva uppskattade nog mest den hörna av utställningslokalen som var verkstad, och där de fick arbeta själva med lera med mera. Var utställningen barnvänlig eller inte? Intressant fråga.



Själv var jag mest tveksam över att ledsagas av en guide som pratade sönder filmerna med mycket luddiga analyser. Man fick bara se en liten del av första filmen, sedan skulle man vidare till nästa. Guiden såg till att berätta om alla eventuella poänger och överraskningar i förväg, och förklarade sedan hur man förväntades tolka filmen. Precis vad jag avskyr, att få veta vad jag ska tycka och tänka om något. Efter den guidade turen fick man gå själv. Då kunde man gå tillbaka och se de första filmerna i lugn och ro. Den tredje och fjärde filmen var tyvärr sönderpratade för evigt. Jag trodde att denna guidning och överanalys på något sätt ingick i installationen, men märkte snart (när jag gick tillbaka till de första filmerna) att de besökare som kom efter mig slapp guidning. Hur jag, och ett par personer till, lyckades få en av mig oönskad guidad tur vet jag inte, men det är mycket som händer som man aldrig får veta varför... Lekverkstaden avstod jag, och begav mig vidare till de Carnegieska bruken.

Det vill säga de gigantiska gamla industribyggnader som ligger bredvid Älvsborgsbron, och som numera innehåller allt från hotell, restaurang och festvåning, till företag och konstnärsateljer. Här och var satt lappar på dörrarna. Gå in här, och upp på andra (eller tredje) våningen... Vilket jag naturligtvis gjorde, och lyckades hamna på både mediokra vernissager och lyssna på en sällsynt självgod trubadur. Föga imponerande. Men den sista dörren ledde till en hiss, och när man kom ut ur den möttes man av en mycket suggestiv musik. Inne i ett rum med bänkar att sitta på, projicerades rörliga bilder på en duk och framför den stod två gråskäggiga herrar med varsin Laptop med tillhörande keyboards. De spelade Ambient music. Hypnotiskt spännande. Jag satte mig ner, slöt ögonen och lyssnade. Musiken omgav mig. Mycket trevligt.

 

Twice a man - Live på 3:e Våningen, Kulturnatta Göteborg
(Foto Anders N)

Sedan var jag mätt och nöjd och åkte hem... En spännande kulturnatta som började hos Hans Arnold och slutade hos Twice a Man, som duon hette. Jag hittade dem på Youtube. Det blir dock inte samma sak att uppleva dem i liten ruta på datorn. Men håll till godo ändå...