Svanhopp en söndag eftermiddag i december

Avbryter Stockholmsrapporteringen med en incident från gårdagen. Jag tillbringade den tidiga eftermiddagen med att diska medan jag studerade den utmärkta scenografin (av Lasse Strömsten) i ett inspelat avsnitt av TV4:s senaste deckare Maria Wern...

Diskställ (Foto Anders N)

När disken låg och torkade i godan ro i diskstället, satte jag igång med matlagningen. Jag hade köttfärs i kylen som jag behövde laga till, och en stor påse spenat i frysen som jag tänkte försöka tömma före jul, så vad passade bättre än en delikat köttfärsröra med spenat. En av favoriträtterna. Enkelt, snabbt och ytterst delikat. Då röran var i det närmaste färdig och hungern hade anlänt till de nedre regionerna och inlett ett samtal med verkmästaren i magen, så skulle jag avrunda med ett förlorat ägg eller två. Jag plockade äggkartongen ur kylen och ställde på den utdragbara skärbrädan under mikron. Sedan skulle jag ta en blå emaljerad plåtmugg för att knäcka ägget i, som vanligt. Den som har erfarenhet från matlagning vet att man inte ska knäcka ägget direkt i maten. Först tänkte jag ta muggen ur köksskåpet, men ändrade mig sedan, kanske av lathet, och tog istället en ur disken. Muggen låg under något (som kan ha varit en träslev), som låg under något annat (som kan ha varit en tallrik) som i sin tur låg under något annat (som var ett glas). Den var inte svår att få tag på, inte alls. Det var gott om plats att få ut den ur diskgrottan, men det startade inte desto mindre en kedjereaktion, eller ett jordskalv i diskstället om man så vill. Hela disken skakade till. Inte mycket, bara precis så mycket så att glaset några våningar upp, som jag trodde var stabilt fastkilat, och det var det, bara inte mot rörelse underifrån, detta glas började glida ut mot kanten, följt av ett elegant svanhopp ut från diskstället och avslutade med ett närmast perfekt magplask...

F.d dricksglas (detalj) Foto Anders N

Vilket väl i vanliga fall bara hade resulterat i en svald svordom, lite muttrande och en stunds sopande av köksgolvet. Men i detta fall så var glash-t tvunget att magplaska...

F.d. dricksglas (helbild) samt spenat- och köttfärsröra (Foto Anders N)

...på spisen. Precis där min delikata köttfärsröra stod och puttrade och var i det närmaste färdig.

Visserligen kunde jag inte se något splitter i själva stekpannan, men hela spisen runtomkring, och en del av golvet var täckt av små och stora glasbitar.

Och visserligen hörde jag redan i unga år om slaktaren som fick skyltfönstret krossat men sålde köttfärsen, med glasbitar och allt, utan att bry sig eller berätta något. Han skulle ju inte äta den själv.

Och visserligen fick jag, när jag var fem år gammal och gick på dagis, en chokladboll av en kamrat. En chokladboll med en hel stor nål gömd inuti.

Visserligen har jag lovat mig själv att bli modigare och våghalsigare.

Visserligen var jag riktigt hungrig.

Visserligen var det en av mina favoriträtter.

Visserligen, förvisso, absolut, men trots detta så var jag inte sugen på att käka glasbitar, om än aldrig så små, och få inre blödningar, om än aldrig så små.

F.d dricksglas (detalj) Foto Anders N

Så hela den söndagsmiddagen gick i soporna...