Ditresan (tåg och snö och Reese Witherspoon och GRRR!!!)

X2000 - Ej snösäkert (Foto Anders N)

Jag åkte till Stockholm i Tisdags. Det var den dagen ett antal X2000 bröt samman. Själv åkte jag InterCity från Göteborg. Det kostade 95 kr. Helt OK pris faktiskt. (Hemresan blev dyrare dock.)

Det tuffade på i maklig takt upp via Falköping och Skövde.

Röda små tomtestugor tittade fram ur snön.

Vi var åtta minuter sena från start, men sedan gick allt bra. Tills...

...vi kom in i en snöstorm strax efter Flen. Och där blev det stopp.
Det var en växel som brutit samman i det extrema vädret.

Inte konstigt. Man kunde knappt se spåren för all snö.

 Efter bara ett par minuter var fönstret helt igensnöat.

Det gick inte att se någonting alls utanför...

Tips till tillverkare av växlar och tåg.

Denna lilla gröna barrbuske växer mellan Flen och Gnesta.

Den förefaller vara snöavstötande.

Bygg era produkter av det materialet,

så tror jag ni kommer att tjäna mycket pengar...

Det är synd om tågpersonalen. Vi bara stod där medan den allt mer desperate lokföraren rapporterade om hur servicegubbarna slet med växeln framför oss och om att han inte hade någon aning om när vi skulle kunna fortsätta. Mig gick det väl inte direkt någon nöd på. Runtomkring mig ringde mobiltelefoner för fullt och folk fick om- och avboka sina möten uppe i Stockholm. Själv var jag mest besviken över att jag inte skulle hinna upp till lunch. Mina två luncher på favoritlunchrestaurangen blev alltså bara en. Eller? Mer info om lunchen dag två kommer i ett senare inlägg.

Väl uppe i Stockholm, en dryg timme sen, var jag hungrig som en varg. Dök in på en Pressbyrå, där jag köpte en pastasallad av Reese Witherspoon, som tyckte att jag var snål:

-Vill du ha en gaffel till den där?
-Ja tack gärna, och kanske en påse.
-Oj, jag har bara stora bärkassar. Och de kostar två kronor...
-Då behöver jag ingen påse, men en gaffel vill jag gärna ha.
-(Fnys) Men gaffeln kostar tio kronor...
-?
-Då kanske du inte vill ha den, menar jag. Eftersom den kostar extra...
-Va?
-JAG SKOJAR BARA... (lätt rynkning på näsan)

Det där sista lät inte särskilt övertygande. Jag vill upplysa fru Witherspoon (Eller är det fröken nu igen? Hon är ju skild...) om att det inte var särskilt roligt. Särskilt inte om man suttit på ett tåg som stått stilla en timme utanför Flen. Och man är hungrig. Och man har sett fram emot att äta på favoritlunchrestaurangen, det var fyra och ett halvt år sedan sist, men vet att man inte kommer att hinna dit idag för att man suttit en timme utanför Flen och tittat på en barrbuske som är snöavstötande.

Jag köper dessutom ytterst sällan plastpåsar, men om man får en gratis (som man alltid får på Pressbyrån i Göteborg) så tar jag gärna en. Jag brukar ge dom till Stadsmissionens second hand-butiker sedan när jag är där och handlar. De brukar bli väldigt glada för det. Dessutom är även två kronor mycket pengar för vissa personer. Till exempel för mig. De små utgifterna springer snabbt iväg. En plastkasse för två kronor om dagen blir 730 kr om året. Det är tio dagars hyra för mig. För att inte tala om vad naturen får lida för all plast. Jag brukar för övrigt använda tygkasse när jag går och handlar...

Och för de två kronorna jag inte ville betala madame Witherspoons jävla platspåse, en liten skitsumma förmodar jag att hon tyckte, köpte jag en stor bamsig råg- och sågspånsbulle i en matvarubutik vid St Eriksgatan, och den blev min frukost den morgonen jag skulle åka hem. OCH JAG FICK TVÅ ÖRE ÖVER!!! 

GRRR!!!