Min telefon. Idag. ca 17.30.
RRRING!
-Nilsson.
(Tystnad)
-Hallå?
(Tystnad)
(Tystnad)
(Musik börjar spela i bakgrunden)
-Hallå?
-Jamen, hallå. Det är Johan från Svenska Dagbladet. Är det Linus jag talar med?
(Nej men vad i hela...inte nu igen)-Nej, det finns ingen Linus här. Bara jag. Och jag heter Anders.
-Jag letar efter Linus på Lilla Regementsvägen, har du...
-Men jag bor inte på Lilla Regementsvägen.
-Då har jag ringt helt galet.
-Ja.
-Ursäkta då att jag störde.
-Hejdå.
(Se tidigare inlägg i den här bloggen, för att hitta fler samtal till Linus. Till mig. Som inte heter Linus. Och som inte vet vem denne Linus är. Och inte varför alla ringer och söker honom hos mig...)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Jag funderar på att skaffa fast telefon, bara för att få uppleva felringningar av detta slag. Dock har jag en ilande känsla av att ingen kommer ringa alls... Fast förra veckan, eller möjligtvis förrförra, jaja, åter till historien, så ringde de från ett bibliotek från okänd landsbygd och undrade vänligt (men jag anande en underliggande barskhet i bibliotikariens röst) när jag tänkte återlämna den latinska ordlistan som medföljde som bilaga till boken jag lånade i mars. Jag dementerade uppgifterna om att jag någonsin lånat en sådan bok, än mindre lämnat tillbaka den i ej komplett utförande. Hon blev mycket förundrad och läste upp både mitt namn och personnr. och undrade om inte det var jag. Jo mycket riktigt, jag var jag, men det var inte jag som varit vårdslös med den latisnska boken. Hon frågade återigen om det verkligen inte var jag som hade lånat den, jag nekade än en gång med orden "jag läser konst, inte latin, och det är jag ganska säker på". Hon lät en smula tveksam, men ursäktade sitt misstag. Vi la på luren och jag har inte hört något sedan dess, men jag bara väntar på att det kommer en räkning på en latinsk ordlista i min brevlåda. Kanske är det ett tacken på att jag bör byta inriktning och bli lite mer pretto.
Post a Comment