När jag öppnade frysen häromdagen så var det något som inte stämde. Min frysta köttfärslimpa var misstänkt varm. Den halva påsen djupfryst spenat var mjuk och våt. Det frusna brödet var degigt. Två burkar lingongryta misstänkt rinniga. Vårrullarna uttråkade. Gemensamt för alla frysvaror var att de var täckta av något gult och kletigt. Jag var först rädd att frysen gått sönder, men förklaringen var enklare än så. Ett minne dök upp i bakhuvudet av en rakapparat som någon dag tidigare hade stannat halvägs in i rakningen. Ena kinden, halva området under näsan och det mesta av halsen återstod. Batteriet var tomt. Jag gick ut i köket och skulle sätta den på laddning där jag brukar, men alla tre uttagen var upptagna. Så jag drog ur brödrosten. I alla fall trodde jag att det var det jag gjorde...
Nu är alla grytor omkokta och infrysta, köttfärslimpan uppäten, spenaten stuvad, vårrullarna återupplivade och frukostmackan gav mig en ny och oväntad smakupplevelse: Leverpastej och halvsur jordgubbsgräddglass. För det var glassen som var det där gula som runnit ut över alltihop, och den hade uppenbarligen lyckats ta sig in i brödpåsen också...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment