--------------------------------------------------------------------------------------------
En studie i hur det mänskliga minnet (inte) fungerar...
Kommer du ihåg mitt författartest i samband med Bokmässan i höstas? Lyckades du komma på någon av författarna med hjälp av mina ledtrådar? Den sista av de fyra löd så här:
4: Bor inte i ett träd, även om man kan tro det.
Svaret var: P-O Enquist. (På en kvist...)
Förutom att vara en av Sveriges mest framstående författare så utmärker P-O Enquist också sig genom att vara den ende person i hela världen som jag har fotograferat, men aldrig sett i verkligheten(!) Jag promenerade på mässan när det plötsligt blev tvärstopp. Mellan montrarna fanns en öppen plats, som ett litet torg, och där var alldeles proppfullt med folk. Dessutom så svämmade folksamlingen ut och fyllde upp hela gången också. Vad var detta? Filmstjärnebesök? Jag kunde verkligen inte se någonting, så jag lyfte kameran över huvudet och använde den som periskop. Jag tittade mig omkring. Och plötsligt fick jag se:
P-O EnquistJag tog två bilder. En som blev ganska bra. Sedan började alla fans och författargroupies trycka på från alla håll, så jag fick ta mig därifrån. Läs mer om P-O Enquist här. När den senaste delkursen på Litteraturvetenskapen började så blev jag glad när jag fick reda på att en av böckerna vi skulle läsa var Enquists Legionärerna. Glad för att jag inte skulle behöva köpa den. Jag hade nämligen den redan någonstans i lägenheten. Jag hade hittat den i någon billig låda någonstans, och tänkt att
"Enquist, han ska visst vara bra han. Så den här kanske man borde läsa..."
Det är alltid roligt när man slipper ge sig ut och leta efter kurslitteraturen. I bokhandel eller bibliotek. Det brukar nämligen betyda antingen att det blir dyrt, eller att boken är utlånad när man behöver den. Mindre glad blev jag över att man valt att byta ut Lars Ahlins "Tåbb med manifestet" mot samme författares "Natt i marknadstältet". För den var ingen ordinarie kursbok, och fanns inte på Universitetsbiblioteket. Inte ens om man hade tur och ingen hade lånat den redan. Den fanns inte alls. Fast det visste jag inte ännu vid det aktuella tillfället. Det insåg jag först när jag stod på UB. Så än så länge var jag glad...över att jag hade Enquists Legionärerna hemma.
Och häromveckan blev det dags att läsa böckerna. Legionärerna hade jag ju. Frågan var bara VAR jag hade den. Jag visste ganska säkert var den brukade ligga i min gamla lägenhet, men nu har jag ju som bekant flyttat nyligen. Så jag började leta. Och leta. Jag gick igenom mina bokhyllor 2-3 gånger från olika håll. (Uppifrån, nerifrån och från vänster.) Jag letade i lådorna under bokhyllorna. Jag letade i kassarna under skrivbordet. Jag letade i kassarna bakom TV:n. Jag letade i skafferiet. (Ja, jag har böcker i ett av mina köksskåp). Men ingenstans. Men jag visste ju att jag hade köpt den. Så jag gick igenom bokhyllorna en gång till. Och kassarna. Och skafferiet. Och där...längst in i skafferiet...såg jag en bokrygg som det stod på P-O Enquist på. Men den såg ganska tunn ut. Jag hade absolut för mig att Legionärerna var en tjock bok. Jag balanserade på stolen, och sträckte mig in och fick tag på boken. Och jag lyckades få ut den utan att riva ner de yttre högarna i skåpet. Där var den: P-O Enquists Sekonden... Vänta nu. Sekonden??? Det var ju inte den jag skulle ha. Det var ju Legionärerna. Men det var tydligen Sekonden jag hade köpt. Varför trodde jag att det var Legionärerna? Förmodligen för att det var den enda av hans böcker jag kände till innan jag började på kursen. Så fungerar det mänsliga minnet tydligen (inte alls...). Men hur jag kunde veta att Legionärerna var en tjock bok, och veta precis var i min bokhylla den brukat ligga, när jag helt uppenbarligen aldrig haft den i min bokhylla...det förstår jag inte...En snabb googling efter omslagsbilder gjorde också att jag kunde konstatera att jag aldrig sett boken förut. Minnet luras ibland...
No comments:
Post a Comment