Saturday, January 31, 2015
Det var HÄR det hände! Jag vet, för jag såg det...nästan...
Olofströms centrum, en kväll häromveckan. Jag har precis postat några brev i lådan utanför kommunhuset och börjar gå ner för Storgatan. Jag ska till Netto och köpa lite mjölk med mig hem. Det är mörkt ute.
Jag kastar en blick genom ett upplyst fönster på Sparbankshuset. På övervåningen. Jag ser inte riktigt vad som händer där uppe, men jag ser några huvud som verkar sitta runt ett bord, och två stora starka gubbar i mörkblått som står upp. Min filmskadade hjärna tänker omedelbart på bankrån. De stora starka gubbarna håller bankpersonalen som gisslan. I nästa ögonblick får jag se en polisbil, som står uppkörd på trottoaren precis vid bankens entré. Och innanför glasdörrarna, en polisman som står och väntar. Den stora järngrinden innanför är nerfälld. Banken är stängd. Kanske han bara ska ta ut pengar i bankomaten. Men då kunde han väl ha ställt bilen på parkeringen tvärs över gatan?
Mycket märkligt...
Jag funderar på om de stora starka gubbarna i mörkblått inte var poliser de också. Jag närmar mig Biblioteket. I ljuset från lampan utanför dörren ser jag att där OCKSÅ står en polisbil uppkörd framför entrén. Två bistra polispersoner pratar med en glad gubbe på en bänk. Och en liten folksamling i mörkret ute på trottoaren. Två polisbilar i Olofström. På en gång? Det är inte ofta vi har någon polis alls här. Polisstationen lades ner för ett antal år sedan och ett mycket litet poliskontor, bemannat endast två gånger i veckan - en lunch och en kväll - öppnades istället.
Vi hade två bankrån för några år sedan, och då bör här väl ha varit några poliser. Men oftast har vi som sagt ingen alls. Senast var väl när kungen var här...
Väl framme vid Biblioteket inser jag att personerna ute på trottoaren inte är någon vanlig folksamling. De är också poliser! Allihop! Och bakom dem, en POLISPIKETBUSS som står parkerad ute vid gatan. Och två vanliga polisbilar till! En före och en efter bussen!
Jag känner mig något skärrad när jag vandrar förbi de församlade poliserna. De pratar upprört med varandra. Jag lyckas inte uppfatta om vad. Jag går mot bänken och de två poliserna som står där. För att fråga vad som står på. Den polisdam som står närmast ger mig en mycket bister blick. Så jag skyndar snabbt vidare...
Några minuter senare är jag och min mjölk på väg hem igen. Nu har polisbilen som stod vid banken kört ner för backen till de andra vid biblioteket. Där står alltså nu fem polisbilar, varav en piketbuss. Och, jag räknar tyst medan jag går förbi dem, TIO poliser får jag ihop. TIO!
Jag bor i vanliga fall i Bergsjön i Göteborg. Där händer inte lika mycket som man kan tro om man ser på nyheterna, men att man möter en patrullerande polisbil är inget ovanligt. En gång i höstas såg jag två polisbilar på en gång. De letade efter någon. Stoppade en buss och sökte igenom. Ville inte svara på frågor. Inte ens från busschauffören. En gång såg jag tre polisbilar på en gång i Bergsjön. Det var när den där killen blev skjuten vid Rymdtorget. Men FEM polisbilar! Varav en PIKET? SAMTIDIGT! I OLOFSTRÖM! Det här måste vara STORT!
Så fort jag kommer hem frågar jag föräldrarna om de har hört något på radion. De är helt oförstående. Jag berättar, och vi lyssnar tillsammans på nästa regionala nyhetssändning. Ingenting. Inte heller på TV-nyheterna. Eller på nätet.
Morgonen efter letar jag i morgontidningen. Där står inte någonting alls om polisingripandet.
Halva nästa dag hinner passera innan det dyker upp en mycket liten notis på den ena lokaltidningens hemsida. Tyvärr måste man vara prenumerant för att få läsa. Och vi prenumererar på den andra tidningen.
Ett par timmar senare dyker så äntligen en notis upp även i den tidning som vi kan läsa...
Kort sammanfattning: Personalen på banken upptäcker att en av bankens kunder har en pistol i byxlinningen. De larmar omedelbart polisen. Bankrån på gång i Olofström! Men gubben skulle inte råna banken. Han var bara inne i ett annat ärende och råkade ha en pistol med sig. Ett så kallat "icke licenspliktigt vapen". Det vill säga förmodligen en gammal antikvitet. Och att bära en sådan med sig är inte förbjudet. Men kanske inte så smart att ta med sig om man ska in och få lite fondrådgivning. Eller vad han nu kan ha haft för sig...
Inte konstigt att poliserna var upprörda. Ditkallade helt i onödan. Men bättre det än tvärtom, kan jag tycka...
Nyheten har inte haft någon större spridning. Förutom notiserna i lokaltidningarna hittar jag bara en kort artikel på Sveriges Radios hemsida. Och den var inte lätt att hitta. För de påstår av någon oförklarlig anledning att händelsen skedde i Karlshamn, det vill säga i grannkommunen. Men jag och du som läser den här bloggen vet bättre...
Något bildbevis blev det dock inte. För det var för mörkt, och poliserna för bistra. Du får hålla till godo med den här stället:
Ett tidigare besök av polis i Olofström. Sommaren 2002. Byggnaden som bland annat inrymmer biblioteket upptar större delen av bakgrunden. Entrén skymtar strax till höger om damen i rosa. Banken befinner sig till vänster utanför bild...
Jag kastar en blick genom ett upplyst fönster på Sparbankshuset. På övervåningen. Jag ser inte riktigt vad som händer där uppe, men jag ser några huvud som verkar sitta runt ett bord, och två stora starka gubbar i mörkblått som står upp. Min filmskadade hjärna tänker omedelbart på bankrån. De stora starka gubbarna håller bankpersonalen som gisslan. I nästa ögonblick får jag se en polisbil, som står uppkörd på trottoaren precis vid bankens entré. Och innanför glasdörrarna, en polisman som står och väntar. Den stora järngrinden innanför är nerfälld. Banken är stängd. Kanske han bara ska ta ut pengar i bankomaten. Men då kunde han väl ha ställt bilen på parkeringen tvärs över gatan?
Mycket märkligt...
Jag funderar på om de stora starka gubbarna i mörkblått inte var poliser de också. Jag närmar mig Biblioteket. I ljuset från lampan utanför dörren ser jag att där OCKSÅ står en polisbil uppkörd framför entrén. Två bistra polispersoner pratar med en glad gubbe på en bänk. Och en liten folksamling i mörkret ute på trottoaren. Två polisbilar i Olofström. På en gång? Det är inte ofta vi har någon polis alls här. Polisstationen lades ner för ett antal år sedan och ett mycket litet poliskontor, bemannat endast två gånger i veckan - en lunch och en kväll - öppnades istället.
Vi hade två bankrån för några år sedan, och då bör här väl ha varit några poliser. Men oftast har vi som sagt ingen alls. Senast var väl när kungen var här...
Väl framme vid Biblioteket inser jag att personerna ute på trottoaren inte är någon vanlig folksamling. De är också poliser! Allihop! Och bakom dem, en POLISPIKETBUSS som står parkerad ute vid gatan. Och två vanliga polisbilar till! En före och en efter bussen!
Jag känner mig något skärrad när jag vandrar förbi de församlade poliserna. De pratar upprört med varandra. Jag lyckas inte uppfatta om vad. Jag går mot bänken och de två poliserna som står där. För att fråga vad som står på. Den polisdam som står närmast ger mig en mycket bister blick. Så jag skyndar snabbt vidare...
Några minuter senare är jag och min mjölk på väg hem igen. Nu har polisbilen som stod vid banken kört ner för backen till de andra vid biblioteket. Där står alltså nu fem polisbilar, varav en piketbuss. Och, jag räknar tyst medan jag går förbi dem, TIO poliser får jag ihop. TIO!
Jag bor i vanliga fall i Bergsjön i Göteborg. Där händer inte lika mycket som man kan tro om man ser på nyheterna, men att man möter en patrullerande polisbil är inget ovanligt. En gång i höstas såg jag två polisbilar på en gång. De letade efter någon. Stoppade en buss och sökte igenom. Ville inte svara på frågor. Inte ens från busschauffören. En gång såg jag tre polisbilar på en gång i Bergsjön. Det var när den där killen blev skjuten vid Rymdtorget. Men FEM polisbilar! Varav en PIKET? SAMTIDIGT! I OLOFSTRÖM! Det här måste vara STORT!
Så fort jag kommer hem frågar jag föräldrarna om de har hört något på radion. De är helt oförstående. Jag berättar, och vi lyssnar tillsammans på nästa regionala nyhetssändning. Ingenting. Inte heller på TV-nyheterna. Eller på nätet.
Morgonen efter letar jag i morgontidningen. Där står inte någonting alls om polisingripandet.
Halva nästa dag hinner passera innan det dyker upp en mycket liten notis på den ena lokaltidningens hemsida. Tyvärr måste man vara prenumerant för att få läsa. Och vi prenumererar på den andra tidningen.
Ett par timmar senare dyker så äntligen en notis upp även i den tidning som vi kan läsa...
Kort sammanfattning: Personalen på banken upptäcker att en av bankens kunder har en pistol i byxlinningen. De larmar omedelbart polisen. Bankrån på gång i Olofström! Men gubben skulle inte råna banken. Han var bara inne i ett annat ärende och råkade ha en pistol med sig. Ett så kallat "icke licenspliktigt vapen". Det vill säga förmodligen en gammal antikvitet. Och att bära en sådan med sig är inte förbjudet. Men kanske inte så smart att ta med sig om man ska in och få lite fondrådgivning. Eller vad han nu kan ha haft för sig...
Inte konstigt att poliserna var upprörda. Ditkallade helt i onödan. Men bättre det än tvärtom, kan jag tycka...
Nyheten har inte haft någon större spridning. Förutom notiserna i lokaltidningarna hittar jag bara en kort artikel på Sveriges Radios hemsida. Och den var inte lätt att hitta. För de påstår av någon oförklarlig anledning att händelsen skedde i Karlshamn, det vill säga i grannkommunen. Men jag och du som läser den här bloggen vet bättre...
Något bildbevis blev det dock inte. För det var för mörkt, och poliserna för bistra. Du får hålla till godo med den här stället:
Ett tidigare besök av polis i Olofström. Sommaren 2002. Byggnaden som bland annat inrymmer biblioteket upptar större delen av bakgrunden. Entrén skymtar strax till höger om damen i rosa. Banken befinner sig till vänster utanför bild...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment