Årets bokmässa är nu avklarad. Rykande färskt traditionsenligt kändistest kommer att dyka upp här någon gång under denna vecka. Jag hann också få ihop och iväg en novell till årets upplaga av Umeå Novelltävling. Detta trots en förkylning som kleggade ihop bihålor och tankegångar och framförallt trots vissa teknikproblem.
Låt mig ta det från början. När man i våras till slut efter flera års väntan kom och installerade Framtidens Bredband i min lägenhet, var jag tvungen att flytta en av mina bokhyllor som stod för nära och hindrade installatörerna i deras arbete. Jag vred den nittio grader, från väggen och upp mot kortsidan av skrivbordet. Där har den stått sedan dess av ett flertal anledningar:
1: Jag har inte varit hemma.
2: Jag har inte haft tid när jag har varit hemma.
Och framförallt 3: Det är förfärlig tungt att flytta en bokhylla full med bokhögar, och nästan lika tungt att plocka ut alla bokhögar ur hyllan innan man flyttar den, och därefter stoppa tillbaka alla bokhögar.
Därför får jag väl egentligen skylla mig själv när jag häromdagen skulle plocka ner en bok ur hyllan och tre till passade på att hoppa ner. Jag fångade två i luften, men den tredje störtdök rakt ner i tangentbordet på min dator.
När jag lyfte bort boken satt en tangent snett (8) och tre andra tangenter var spårlöst försvunna (D, B och X). Det tog mig närmare ett dygn innan jag återfann D, som vit i ansiktet satt och mumlade gamla barnkammarrim under telefonen, medan B låg fullkomligt katatonisk i andra änden av rummet. Detta var för snart en vecka sedan. X är fortfarande spårlöst försvunnen. Det ryktas om att han flytt utomlands.
Så fort jag nu sätter mig vid datorn, möts jag av dess tandlösa leende. Jag har försökt att arbetsträna D och B på deras ursprungliga arbetsplatser, men fästena under själva tangenterna är knäckta, och de kommer följaktligen inte tillbaka upp igen när man har tryckt ner dem.
De är med andra ord i praktiken obrukbara. Eller som det heter nuförtiden: Deras arbetsförmåga är mycket låg.
Observera att det handlar om tangenterna och inte själva tangentbordet. Där är tandlösheten mest en ren kosmetisk fråga. Under tangenterna och deras knäckta fästen sitter det små vassa vårtor som utgör de egentliga knapparna. Dessa är helt OK att skriva på, förutsatt att man kommer ihåg vilken bokstav som är vilken. Det tar lite övning, men jag har nu skrivit en halv novell, och hela det här blogginlägget, med en sned 8:a och D, B och X i vårtform. Det var inte hälften så besvärligt som när tangentbordet på min förra dator blev tokigt. Du som brukar läsa den här bloggen minns säkert... Annars kan du läsa inläggen här, här och här.
Eftersom D och B saknar arbetsförmåga, och X fortfarande är spårlöst förvunnen, har jag nu sett mig tvungen att annonsera ut deras tjänster via arbetsförmedlingen. Vi får se vad som händer...Och ja, bokhyllan är tillbaka på sin ursprungliga plats mot väggen igen...
No comments:
Post a Comment