Ikväll är det dags för den årliga Guldbaggegalan. Jag håller naturligtvis speciellt tummarna för skådespelerskan Yohanna Idha, känd från Svart Kaffe, tack, som är nominerad för bästa kvinnliga biroll i Katinkas kalas. Det är ett antal år sedan någon jag känner var nominerad, men då gick det ju bra. Mycket bra. Låt oss hoppas att det samma gäller för kvällen...
Som vanligt så har jag inte hunnit se någon av årets nominerade filmer, förutom två tredjedelar av TV-serieversionen av Palmedokumentären. Jag kan följaktligen inte bedöma kvaliteten eller sannolikheten för att någon av de nominerade ska vinna. Detta handlar helt och hållet om personlig önskan. Det på nätet så vanliga "Jag tycker X ska vinna för jag har sett den filmen och den var bäst, men jag har inte sett någon av de andra så de var dåliga" skulle jag naturligtvis aldrig nedlåta mig till. Men förutom Yohanna så hoppas jag naturligtvis på vinster för favoriten Jan Troell i någon av sina två nominerade kategorier, Bengt CW Carlsson för att han är från Kristianstad (Johannes Brost, uppvuxen i Malmö, duger också). Jan Marnell, producent för Hamiltonfilmen, var en vänlig herre som brukade hälsa på morgnarna när jag praktiserade på SF, så han kan väl också få en bagge. Och Gabriella Pichler och Nermina Lukac har jag sett på TV och de verkar vara trevliga tjejer så det är klart att jag vill att de ska vinna också...
Som sagt, detta blogginlägg är inte en fråga om kvalitet, inte ens om tycke och smak, utan bara om personligt tycke... Mycket av det som i kulturvärlden gärna beskrivs som absolut kvalitet är ju i själva verket bara det. Rent subjektivt tyckande, alltså...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment