En kort men otrolig västsvensk resa!

Igår lördag klockan 07:50 klev jag på bussen här nere på torget, reste in till centralen och klev på ett tåg som tog mig ut på Västgötaslätten där jag tillbringade en lång och trevlig dag med släkten. Klockan 23.05 klev jag åter på ett tåg, denna gång i Falköping, och var hemma i min lägenhet vid kvart i ett på natten. Jag vet inte vad som var mest otroligt, att jag helt utan att vara medveten om det, satte mig på precis samma plats i precis samma tåg både på morgonen och på natten. Jag insåg det när jag såg klottret på toaletten en stund senare. Eller att båda resorna gick så gott som helt utan förseningar och nästan helt utan problem. Förutom en kort paus på grund av ett rödljus i Herrljunga och att jag och min moster blev inlåsta i trappan ner till gångtunneln under spåren på Falköpings station...

Vi gick in genom en dörr som öppnades automatiskt, gick ner för trappan inne på stationen och mötte en skrikande yngling. Det var något om att "den funkar inte". Väl nere insåg vi varför han skrek. Han var inte oförskämd, inte full (jo, kanske lite...) utan tvärtom hjälpsam och en smula stressad. Han skulle med ett tåg som precis skulle gå, och den automatiska dörren där nere ville inte öppnas. När vi insåg det, så gick vi upp igen, och då ville inte heller dörren vi nyss kommit in genom öppnas. Lyckligtvis hittade vi en väg ut genom en nattöppen pressbyrå. Sedan kunde man komma in i tunneln utanför stationen. Mitt tåg skulle inte gå ännu på ett tag, men några ungdomar som skulle med tåget på andra hållet, som precis skulle gå, fick springa desto mer...

Falköpings station, en helt annan dag, med ett helt annat tåg,
men precis samma Pressbyrå (Foto Anders N)