Identitetslös (men ingen identitetskris)

Jag har nog glömt att skriva och berätta att jag sedan ett par veckor tillbaka är identitetslös. Det är knappt att jag finns (och inte så konstigt att jag inte kunnat skriva så många inlägg på sistone). Mitt ID-kort gick ut den 20 oktober. Jag har alltså varit identitetslös i 17 dagar. Under samma period har min till förvilling lika bloggtvilling Sandra Beijer gått och väntat på visum till New York. Ytterligare ett intressant sammanträffande. Men hon verkar ha kommit till New York nu, medan jag fortfarande sitter identitetslös i min betonglåda. Men kan man inte förnya ett ID-kort då? undrar du säkert. Jo, man kan i alla fall försöka. Förra gången mitt ID-kort gick ut så befann jag mig i Stockholm. Närmare bestämt på praktik på Mastiff, i Frihamnen. Den gången hade jag aldrig varit identitetslös förut, för det var mitt första ID-kort som gick ut. Så jag missade det helt enkelt. Jag var inte medveten om att jag blivit identitetslös, och när jag väl märkte det blev det ett rysligt jobb med att springa fram och tillbaka till banken på luncherna. Än behövde jag det ena och än det andra. Personbevis vill jag minnas att jag också behövde för att bevisa att jag var jag. Rysligt komplicerat helt enkelt.

Identitetslös / No identity (Foto Anders N)

Denna gång var jag beredd, och tänkte inte göra om samma misstag. Jag visste att det tog tid att få sitt ID-kort, så därför skulle jag passa på att ordna det när jag var hemma i Blekinge. I god tid innan kortet gick ut, och där hade jag dessutom möjlighet att gå till en riktig fotograf, istället för den amatören jag hittade i ett varuhus i Stockholm för fem år sedan. På den tiden var det, som du kanske minns, högsta mode att visa ett öra på ID-kortet. Krav från myndigheterna påstods det. Måhända. Men att man skulle ta kortet i grodperspektiv med vidvinkel så att det såg ut som att jag bestod till 50% av haka och inte hade något hår, det tror jag inte var något krav från myndigheterna. En amatör, som sagt. Men det var som sagt bråttom då. Nu gick jag till en pålitlig fotograf hemmavid, som fixade utmärkta bilder. Sedan direkt till det lokala bankkontoret. Jag gillar min bank. De har alltid utmärkt service, och brukar alltid kunna lösa mina problem. Att de däremot inte vet vad inlåningsränta är, är väl en brist som de delar med de flesta banker här i landet. Hursomhelst, jag gick till banken och lämnade in mina bilder. Sedan bad jag dem skicka kortet till Göteborg, eftersom jag visste att jag skulle vara här när kortet var färdigt. Då blev det tvärstopp. Det gick inte alls att göra. Jag förstod inte varför, det var ju samma bank och jag skulle ändå behöva hämta det personligen. Det finns en annan stor svensk bank som egentligen inte är en bank utan många små, och där kanske jag hade kunnat förstå problemet. Men när det är samma bank? Ytterligare en bankanställd tillkallades, men kunde inte heller lösa problemet. Nej, för här skickade de kortet till Malmö. Och från Malmö kan det inte skickas till Göteborg. Det är fel region. Så jag fick vänta en dryg vecka tills jag var tillbaka i Göteborg. Där gick jag in på närmaste bankkontor (samma bank, annan region), lämnade in bilder, fyllde i en lapp och betalade en onödigt hög avgift. På väg ut passade jag på att fråga...

-Om jag hade velat hämta kortet på ett annat kontor, hade det gått bra?
-Ja, svarade den i mitt tycke lite väl unge banktjänstemannen.
-Men i en annan del av landet?
-Ja visst, svarade hans äldre kollega...

Det är tydligen inte bara DVD-spelare som kan ha fel region, utan även bankkontor. Men att regionproblemet bara finns på det ena hållet? Det finner jag lite förvånande.

Fortfarande identitetslös / Still no identity (Foto Anders N)

Nu har det gått tre veckor sedan jag lämnade in min ansökan. Jag hade i vilket fall varit identitetslös en tid. Men förmodligen inte lika länge om bankkontoret legat i rätt region. Det kan vara något för banken att fundera på. Någon riktig identitetskris har jag inte, eftersom jag förnyade mitt pass på sommaren efter att jag kommit hem från Stockholm, och följaktligen gäller det än ett tag. Men jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle ha behållit det där körkortet...

Identitetslös ska inte blandas ihop med papperslös. Det är betydligt värre. Papperslös har jag bara varit en gång. Det var på järnvägsstationen i Linköping, på väg hem från Gamleby i samband med någon ledighet. Då löste jag det med två bankomatkvitton och ett längre kvitto från ICA Gamleby. Sedan dess ser jag alltid till att ta vara på mina bankomatkvitton...

 Fem generationer (Foto Anders N)