I slutet på lunchen...

RRRINNG!
-Nilsson!
... (Tyst. Efter en stund ett kort brusande. Sedan avlägsna röster. Därefter en kvinnoröst som säger:) -Hallå ja.
-Ja, hallå.
-Jag heter mummel mummel och ringer från mummelmummel matador mummel. Jag söker Anders Nilsson.
-Ja, det är jag det. Vem sa du att du var? (Sa hon ANDERS? Inte Linus? Det brukar alltid vara Linus. Vem han nu är...)
-Jag heter S***e. Vi ringer eftersom du tidigare varit kund hos oss. Jag undrar om vi kan få en minut av din tid.
-Ja, jag ska iväg alldeles strax, men om det går fort då. (Kund? Jag? Hon låter trevlig i alla fall...)
-OK. Vi vill erbjuda dig, helt utan kostnad och bjuder på frakten - en rakhyvel som...
-Nej. Rakhyvlar behöver jag inte.
-Förlåt?
-Rakhyvlar behöver jag inte.
-Jaha, du har maskin.
-Precis.
-Men tack i alla fall då. Och trevlig helg.
-Tack detsamma.
"Klick"

Ja, hon uppförde sig väl i alla fall. Det gick snabbt och enkelt och hon var inte påstridig. Men jag har väl aldrig varit kund hos någon med rakhyvlar? Mummel mummel matador mummel? Mycket märkligt. Nej, nu måste jag ta på mig. Och raka mig. Med apparaten. Bussen till Götaplatsen går om en halvtimme.

PS: Sökning på "Matador + rakhyvel" ger träffar som tyder på att det några riktigt fula fiskar som ligger bakom. Förvånande att det gick så lätt att bli av med dem...