När jag ser på mitt förra inlägg så påminns jag om min första kamera. En KONIN (Nej, inte KANIN). Jag har aldrig hört talas om kameramärket varken förr eller senare. Förmodligen hette den som den gjorde för att det skulle låta som CANON eller NIKON. En snabb googling på KONIN avslöjar att det är en stad i Polen. Vilket inte har något som helst med saken att göra...
Hur som helst, jag och min KONIN upplevde många härliga minnen från julen i tredje klass och under hela min mellanstadietid. Problemen började i samband med klassresan till Bornholm på våren i sjätte klass när jag försökte hålla både kamera och ett par vykort i samma hand, på väg till kassan i en souvenirbutik i Gudhjem. Det var ingen bra idé. Kameran gled iväg och störtade i golvet. Bakluckan åkte upp och filmen tittade ut. Från den dagen var kameran lindad med tejp när jag använde den. Men den hängde med ett tag till. 1996 befann jag mig sista dagarna i Rom, när det krasade till när jag rullade fram filmen. Olofströms legendariske fotohandlare Foto-Otto lyckades så småningom rädda nästan alla bilder från Rom, men bilderna från samma sommars Danmarksbesök är försvunna för evigt.
Hursomhelst, av bilderna från Bornholmsresan klarade sig de flesta faktiskt, trots kraschen. Men de har ljusskador, det ser ut som små eldsflammor här och var. I dagens digitala fotovärld tror man att man är befriad från ljusskador, trots detta så ser det ut som att bilderna från brännbollsmatchen i Gamleby är ljusskadade på samma sätt. Fast där är det avsiktligt, och dessutom snyggt...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment