Nu är jag inte längre släktens störste Robinsonkändis...

Expedition Robinson 2001 (Olofströmsversionen)

Sista året på gymnasiet gjorde några goda vänner till mig ett specialarbete (Projektarbete heter det visst nuförtiden) som gick ut på att de gjorde sin egen version av Expedition Robinson. Fast istället för en het paradisö, så spelades det in i ett tämligen kylslaget Olofström. Jag hjälpte till att filma lite, och medverkade som programledare Anders "Lundi" Nilsson (På den tiden var det Anders Lundin som var programledare i det "riktiga" programmet, och så får ni lista ut resten själva...) Resultatet sändes på Olofströms LokalTV (OLTV) och blev mycket populärt. Året efter studenten praktiserade jag på ortens högstadieskola, och då kände flera av eleverna igen mig från TV...

För övrigt har jag inte haft så mycket med Expedition Robinson att göra. Jag tittade väl en del på den första säsongen, som alla andra. Sedan har det blivit allt mer sällan. Men nu blir det till att börja titta igen, för jag fick just reda på att en släkting är med i årets säsong.

Jag har aldrig träffat personen i fråga (närmare bestämt mitt sysslingbarn/nästkusinbarn), men väl personens mamma, morfar, mormor och moster. Och jag hoppas naturligtvis att det går riktigt bra. Lycka till!

(Jag inser att det är lite sent att önska lycka till, eftersom hela programserien väl är färdiginspelad redan, men...ja, du förstår nog vad jag menar...)

Ur arkivet: Adventsspecial

Advent
(2007?)

Moe? Vad gör du där inne? (2)

Träningsvärken är borta nu. Lite snuvig, men annars frisk. Värre är det med DVD-spelaren. Kommer du ihåg när jag skrev att den lät som Moe i Simpsons? Nu är den riktigt hes. Se och hör själv:



Hoppas det inte är influensan...

Morgonen efter...

Morgonrapport 26/11 2009: Armen sitter kvar!

Slutrapport för dagen...

Hjärtklappning borta (men hjärtslagen kvar). Inga märkbara biverkningar förutom en hyfsad träningsvärk i höger överarm. Alltså där jag fick sprutan.

Då så, klar för idag. Natti Natti!

Stora stygga grisen knackar på...

The Flu Swine / Influensagrisen (© Anders N 2007/2009)

...men han får stanna ute. För nu är jag VACCINERAD!

Med andra ord så slängde de inte ut mig på det nya stället. De kollade inte ens om jag var registrerad där. Jag fyllde i ett papper, visade upp min legitimation och sedan stack de mig i armen. "Gjorde det ont" frågade en orolig man utanför. Men nej, det kändes knappt. Jag fick stanna kvar några minuter efteråt, ifall vaccinet krockade med någon av alla mina allergier. Men inte något än så länge. Kanske lite hjärtklappning, men det kan också bero på någon av alla vaccinkonspirationssidor jag var inne och läste på när jag kom hem. Träffade en bekant igår som hade haft lite biverkningar. Vi får väl se vad som händer det närmaste dygnet...

Privatiserad mot svininfluensan?

Idag åkte jag till vårdcentralen för att bli vaccinerad. Men se, det gick inte. På datorn kunde de nämligen se att jag blivit privatiserad. Utan att jag visste om det. För en tid sedan så började det ploppa upp vårdcentraler lite överallt här i Göteborg, och sedan fick jag hem en massa informationslappar från dem. Jag var välkommen till än den ena, än den andra. Hela stan var full med reklam med leende doktorer och sköterskor. På spårvagnen kunde jag läsa om hur många olika språk de olika vårdcentralerna kunde behandla mig på. Men problemet med dessa vårdcentraler var att de var nya, privata alternativ. Jag tror inte på privata vårdcentraler. Jag tror inte att vård är något som ska gå med vinst. Förutom den vinsten i att patienten blir bättre förstås. Men det är inte något man ska tjäna pengar på.

Jag valde inte någon av alla de vårdcentraler jag fått information om. Jag var nöjd med den jag hade. Men idag var jag alltså inte välkommen där längre. Eftersom jag inte hade gjort något val, så hade jag placerats på den som låg närmast till mig. En privat vårdcentral. Man hade alltså privatiserat mig, när allt jag bad om var att få bli vaccinerad.

När jag var nyinflyttad i Frölunda för några år sedan, satt jag närmare en timme i telefon för att komma fram till Frölunda vårdcentral. När jag väl kom fram så blev jag upplyst om att jag bodde i fel ände av min gata. Vi som bodde i borte ändan hörde istället gå till en annan vårdcentral (som låg ungefär dubbelt så långt bort, åt andra hållet. Dessutom en lång bit från spårvagnen.). Att vara registrerad hos den närmaste vårdcentralen var tydligen inget som spelade någon roll då. När jag flyttade till Kviberg så placerades jag på samma vis på vårdcentralen i Gamlestan, som inte var särskilt nära, men nära till spårvagnen, och där har jag gått sedan dess. Även Bergsjön räknas nämligen dit. Och det är definitivt inte nära. Jag har trivts bra, och har aldrig bett om att bli flyttad från min vårdcentral. Då tog jag för givet att jag skulle bli kvar där. Jag har definitivt aldrig bett om att bli privatiserad...GRRR!

Och det hade väl inte varit omöjligt med ett litet brev i alla fall? Typ "Du är härmed privatiserad, och därför välkommen till Vårdcentralen XXX...", så man slapp åka hela vägen till Gamlestaden utan att bli vaccinerad.

I morgon ska jag gå till min nya vårdcentral. Den ligger väldigt nära till där jag bor. Det är i alla fall positivt. Se om de vill vaccinera mig där. Eller om de vill skicka mig någon annanstans... Om de sköter sig så kanske jag stannar kvar. Kanske...