Tack vare dubbeldebiteringen på väg till Jönköping hade jag för lite pengar på mitt västrafikkort för att
åka hem igen, när mitt besök var över. Å
andra sidan hade det inte hjälpt om jag haft det. För jag hade inte kommit längre
än till Falköping ändå. Där hade jag varit tvungen att byta till
ett SJ Regional. Du minns säkert de ökända SJ Regional mot Karlstad, som jag berättade om
förra våren. Har du glömt dem finns de här och här. Men till skillnad från dessa har de Falköpingstrafikerande SJ Regional inte någon kortläsare för Västtrafiks kort. Kan
man visa upp ett månadskort får man följa med. Annars inte. På
helgen kör Västtrafik knappt några egna tåg på sträckan. Man blir tvungen att lösa SJ-biljett istället. Vilket är betydligt mer
komplicerat än att åka på Västtrafiks kontoladdning. Och försöker
man köpa biljett på tåget tar de naturligtvis ut en
extra avgift. Som på alla SJ-tåg. Utom vissa som körs i samarbete
med Västtrafik. Men inte alla. Enkelt, eller hur?
Väl tillbaka i Göteborg skulle jag köpa spårvagnsbiljett från stationen till min betongförort. Då insåg jag att mitt Västtrafikkort nu låg längst ner i botten på den undre av de tre väskor jag hade på min vagn. Inga problem, tänkte jag. Jag köper en SMS-biljett...
Det var väldigt länge sedan jag köpte SMS-biljett. Jag läste därför på anslaget i spårvagnskuren.
"Skicka din kod till nummer XXXXX."
Min kod? undrar du naturligtvis. Och många med dig. Själv vet jag av erfarenhet att jag ska skicka koden GV. G som i Göteborg, och V som i Vuxen. Men det stod inte på något av de många anslagen i kuren. Vana köpare klarar det ändå. Nya köpare och turister ska tydligen inte köpa SMS-biljetter.
Nåväl, jag skickade GV till nummer XXXXX. Samtidigt såg jag hur min spårvagn närmade sig. Jag var bara tvungen att invänta SMS-bekräftelsen, det vill säga den faktiska biljetten. Man måste ha giltig biljett INNAN man kliver ombord. Annars kan man bli tagen av farbror kontrollanttanten.
Ibland drar svaret ut på tiden. Det kan vara ganska frustrerande, men oftast kommer det direkt. Så också denna gång..."PLING". Eller vänta lite...
Spänningen är hög. Vi håller den där ett tag, samtidigt som vi backar tillbaka något år. Landets styrande, eller om det rent av var EU, bestämde att man måste ha en registrerad telefon för att få handla med SMS. Inga oregistrerade kontantkort. Tydligen är det ett stort problem med kriminella som köper SMS-biljetter för svarta pengar...
I god tid innan den nya lagen kom registrerade jag mitt kontantkort. Jag gick sedan att hitta på Eniro och liknande sidor. Omedelbart upptäcktes jag av en massa härliga telefonförsäljare som tidigare inte haft en aning om att jag fanns. Nu ringde alla dessa nyfunna vänner mig. Du förstår säkert hur glad jag blev.
Jag handlade på den tiden i princip bara två saker med SMS. Enstaka spårvagnsbiljetter, samt att jag ibland tävlade i Metros tävlingar. Korsordet, och den där tävlingen där man ska hitta på pratbubblor till fåniga bilder. En gång vann jag ett par trisslotter. Varav en med 25 kr i vinst. Tyvärr slarvade jag bort lotten innan jag hann lösa in den. Det var i samband med att jag flyttade hem från Stockholm. Numera lottar Metro bara ut tråkiga kokböcker i sina tävlingar, så jag har slutat med dem.
Men när den nya lagen om SMS-köp infördes tävlade jag fortfarande. En dag när jag satt på bussen in till centrala Göteborg, och som vanligt skickade in en fånig bildrutetext till en fånig bild, fick jag ett märkligt svar. Där stod, jag minns inte exakt formuleringen, ungefär så här:
”Du har försökt göra ett köp med SMS. Det går inte längre. Om du vill fortsätta handla med SMS får du skaffa WyWallet.”
Wyvaddåförnåt? Why?
Jag var knappt medveten om att det var ett ”Köp” att tävla i Metros tävlingar. Visst var jag medveten om att det drogs en liten tävlingsavgift från mitt kontantkort. Men ”Köp”? Det var väl och ta i. Men så var det.
Jag var alltså tvungen att gå in och registrera mig för den här nya tjänsten. Som ett antal stora telebolag, tillsammans, kommit på att jag behövde. Själv ser jag ingen som helst anledning, men företagen vet naturligtvis som vanligt bäst. Förmodligen kan de tjäna några extra kronor, och samla in lite extra information om mig. Företag älskar sånt. Jag vill minnas att det fanns någon länk till någon app med i meddelandet. Men jag som inte hade någon Smartphone, bara en vanlig Dumfån, kunde inte använda någon app. Istället fick jag vänta till kvällen när jag kom hem och registrera mig på datorn via nätet. Sedan hade jag WyWallet. Kunde jag nu handla med mitt kontantkort som tidigare?
Nej, naturligtvis inte.
Nästa gång jag försökte tävla i Metros tävling fick jag reda på att det ”inte finns pengar i din WyWallet” eller något liknande. Trots att jag precis hade fyllt på mitt kontantkort med ett par hundralappar. Det visade sig att min WyWallet inte var kopplad till kontantkortet överhuvudtaget. Den var, bildligt talat, en lös pengaficka utanpå kontantkortet/telefonen, som behövde fyllas på separat. Utan Smartphone gick det bara att göra via datorn.
Tidigare kunde jag använda kontantkortet till min mobiltelefon som en smidig digital plånbok.Nu hade min digitala plånbok fått en extra ficka. Som jag var tvungen att använda för allt som inte var telefonsamtal. Den kunde bara fyllas på via datorn. Och jag kunde inte flytta pengar mellan plånboken och den nya fickan. Trots att de satt ihop. Detta är än idag ett av de mest korkade påfund som jag har mött.
”Att betala med SMS har aldrig varit enklare.”
Det är WyWallets slogan. Vilket med andra ord är en direkt lögn. Har du telefonabonnemang kan du betala med SMS som tidigare, och få det på faktura. Men du kan inte betala med pengarna på ditt kontantkort.
De flesta företag insåg liksom jag omedelbart att WyWallet var korkat och omständigt. De sa upp bekantskapen omedelbart. WyWallet finns fortfarande, men jag har inte hört något om det på länge. Jag minns att jag läste för ett tag sedan, inte utan viss förtjusning, att man nu kunde köpa SMS-biljetter helt utan WyWallet. Precis som tidigare...eller?
Nu har jag hållt dig på halster länge nog. Åter till kvällen när jag stod i spårvagnskuren på väg hem från Jönköping. Spårvagnen rullade in till hållplatsen. Min SMS-biljett plingade till i telefonen. Jag öppnade meddelandet för att försäkra mig om att allt var ok...
”Du är inte registrerad användare hos Västtrafik.”
Va?
Registrerad? Min mobil är registrerad. Sedan länge. Vem som helst som slår in mitt telefonnummer på Eniro kan se vem jag är. Jag är dessutom registrerad för den fullkomligt meningslösa tjänsten WyWallet. Ska jag behöva registrera mig hos Västtrafik nu också? Varför? Jag ska bara köpa biljett. Det är ju som om jag skulle behöva visa legitimation för busschauffören varje gång jag köpte en bussbiljett hemma i Olofström. Helt absurt!
Hur lite jag än ville registrera mig var jag tvungen att ta reda på hur det skulle gå till. För jag behövde ju en biljett. Och det snabbt. För min spårvagn stod inne...nej, när jag tittade upp från telefonen så körde spårvagnen...
Jag rullade ner i meddelandet:
”Registrera dig genom att skicka koden REG + personnummer. Eller surfa in på vasttrafik.se.”
Jag kan som sagt inte surfa in någonstans på min Dumfån. Men skicka mitt personnummer kan jag. Även om jag inte vill. Så det gjorde jag. Jag var trots allt glad att det här gick att lösa, förvånansvärt enkelt, även utan Smartphone.
Svaret kom strax:
”Det angivna personnumret är inte korrekt. Ange ett korrekt personnummer med formatet ÅÅÅÅMMDDNNNN.”
Suck. Ett försök till. Med 19 före personnumret.
”Välkommen till Västtrafik!”
Yes! Äntligen!
Kunde jag köpa min SMS-biljett nu då? Nej. Jag läste vidare:
”För att gå vidare med registreringen läser du och godkänner villkoren för tjänster vasttrafik.se/smsvillkor...”
Och hur ska det gå till då? För tredje gången: JAG KAN INTE LÄSA WEBBSIDOR I DUMFÅNEN! Och förresten. Det var inte slut där:
”...och villkoren för fakturabetalning vasttrafik.se/kreditvillkor...”
Nejnejnej! Jag vill bara köpa en SMS-biljett med mitt kontantkort! Jag vill inte ha någon faktura och inte någon kredit.
”...Svara Ja på detta SMS för att godkänna villkoren...”
Hur ska jag kunna svara Ja på villkor som jag inte kan läsa? Det här är inte seriöst!
”Din telefonräkning kommer inte att belastas med biljettköp, utan du får istället en månadsfaktura till dig via Collector Credit AB efter kreditprövning”
NEJ! INTE FAKTURA! KONTANTKORT!
”På vasttrafik.se kommer du snart att kunna välja andra sätt att få fakturan distribuerad. Där kan du också ansluta dig till andra betalsätt.”
SUCK! Nu skiter jag i det här.
Vid det laget hade jag hunnit missa ytterligare en spårvagn. Den tredje var på ingång. När den rullade in framför mig fick jag syn på en biljettautomat där inne! Ja! (Förarna säljer naturligtvis inte biljetter längre. Det har de inte tid till...). Jag hoppade ombord. Utan biljett. Hoppades att ingen farbror kontrollanttant skulle finnas ombord och hinna ta mig innan jag var framme vid automaten.
Här kanske du tänker att kontrollanterna inte kan ta en medan man köper biljett i automaten. Det är ju absurt. Förvisso. Men jag skulle inte bli förvånad. Kan de ta en passagerare för att denne köper SMS-biljett ombord istället för före, så måste de kunna ta en passagerare som köper biljett ombord i automaten. Det är ju samma sak. Även om biljettautomater bara finns ombord på spårvagnarna...
Jag drog fram mitt betalkort. Valde biljettyp med därför avsedd knapp och drog kortet i därför avsedd skåra.
”Kortbetalning medges ej.”
Stod det på displayen. Jag försökte en gång till.
”Kortbetalning medges ej.”
Till slut lyckades jag, efter mycket grävande i fickorna, frambringa precis så mycket växelpengar, men inte en krona mer, som krävdes för att få min biljett.
Enkelt och smidigt? Eller hur? Det pratas mycket om dagens kontantlösa samhälle. Men när det verkligen gäller, då kan man inte köpa en biljett med SMS utan att kreditprövas och man kan inte betala med kort i biljettautomaten. Bara gamla järnåldersmynt duger...
LÄS EN INTRESSANT ARTIKEL PÅ SAMMA ÄMNE HÄR.
Väl tillbaka i Göteborg skulle jag köpa spårvagnsbiljett från stationen till min betongförort. Då insåg jag att mitt Västtrafikkort nu låg längst ner i botten på den undre av de tre väskor jag hade på min vagn. Inga problem, tänkte jag. Jag köper en SMS-biljett...
Det var väldigt länge sedan jag köpte SMS-biljett. Jag läste därför på anslaget i spårvagnskuren.
"Skicka din kod till nummer XXXXX."
Min kod? undrar du naturligtvis. Och många med dig. Själv vet jag av erfarenhet att jag ska skicka koden GV. G som i Göteborg, och V som i Vuxen. Men det stod inte på något av de många anslagen i kuren. Vana köpare klarar det ändå. Nya köpare och turister ska tydligen inte köpa SMS-biljetter.
Nåväl, jag skickade GV till nummer XXXXX. Samtidigt såg jag hur min spårvagn närmade sig. Jag var bara tvungen att invänta SMS-bekräftelsen, det vill säga den faktiska biljetten. Man måste ha giltig biljett INNAN man kliver ombord. Annars kan man bli tagen av farbror kontrollanttanten.
Ibland drar svaret ut på tiden. Det kan vara ganska frustrerande, men oftast kommer det direkt. Så också denna gång..."PLING". Eller vänta lite...
Spänningen är hög. Vi håller den där ett tag, samtidigt som vi backar tillbaka något år. Landets styrande, eller om det rent av var EU, bestämde att man måste ha en registrerad telefon för att få handla med SMS. Inga oregistrerade kontantkort. Tydligen är det ett stort problem med kriminella som köper SMS-biljetter för svarta pengar...
I god tid innan den nya lagen kom registrerade jag mitt kontantkort. Jag gick sedan att hitta på Eniro och liknande sidor. Omedelbart upptäcktes jag av en massa härliga telefonförsäljare som tidigare inte haft en aning om att jag fanns. Nu ringde alla dessa nyfunna vänner mig. Du förstår säkert hur glad jag blev.
Jag handlade på den tiden i princip bara två saker med SMS. Enstaka spårvagnsbiljetter, samt att jag ibland tävlade i Metros tävlingar. Korsordet, och den där tävlingen där man ska hitta på pratbubblor till fåniga bilder. En gång vann jag ett par trisslotter. Varav en med 25 kr i vinst. Tyvärr slarvade jag bort lotten innan jag hann lösa in den. Det var i samband med att jag flyttade hem från Stockholm. Numera lottar Metro bara ut tråkiga kokböcker i sina tävlingar, så jag har slutat med dem.
Men när den nya lagen om SMS-köp infördes tävlade jag fortfarande. En dag när jag satt på bussen in till centrala Göteborg, och som vanligt skickade in en fånig bildrutetext till en fånig bild, fick jag ett märkligt svar. Där stod, jag minns inte exakt formuleringen, ungefär så här:
”Du har försökt göra ett köp med SMS. Det går inte längre. Om du vill fortsätta handla med SMS får du skaffa WyWallet.”
Wyvaddåförnåt? Why?
Jag var knappt medveten om att det var ett ”Köp” att tävla i Metros tävlingar. Visst var jag medveten om att det drogs en liten tävlingsavgift från mitt kontantkort. Men ”Köp”? Det var väl och ta i. Men så var det.
Jag var alltså tvungen att gå in och registrera mig för den här nya tjänsten. Som ett antal stora telebolag, tillsammans, kommit på att jag behövde. Själv ser jag ingen som helst anledning, men företagen vet naturligtvis som vanligt bäst. Förmodligen kan de tjäna några extra kronor, och samla in lite extra information om mig. Företag älskar sånt. Jag vill minnas att det fanns någon länk till någon app med i meddelandet. Men jag som inte hade någon Smartphone, bara en vanlig Dumfån, kunde inte använda någon app. Istället fick jag vänta till kvällen när jag kom hem och registrera mig på datorn via nätet. Sedan hade jag WyWallet. Kunde jag nu handla med mitt kontantkort som tidigare?
Nej, naturligtvis inte.
Nästa gång jag försökte tävla i Metros tävling fick jag reda på att det ”inte finns pengar i din WyWallet” eller något liknande. Trots att jag precis hade fyllt på mitt kontantkort med ett par hundralappar. Det visade sig att min WyWallet inte var kopplad till kontantkortet överhuvudtaget. Den var, bildligt talat, en lös pengaficka utanpå kontantkortet/telefonen, som behövde fyllas på separat. Utan Smartphone gick det bara att göra via datorn.
Tidigare kunde jag använda kontantkortet till min mobiltelefon som en smidig digital plånbok.Nu hade min digitala plånbok fått en extra ficka. Som jag var tvungen att använda för allt som inte var telefonsamtal. Den kunde bara fyllas på via datorn. Och jag kunde inte flytta pengar mellan plånboken och den nya fickan. Trots att de satt ihop. Detta är än idag ett av de mest korkade påfund som jag har mött.
”Att betala med SMS har aldrig varit enklare.”
Det är WyWallets slogan. Vilket med andra ord är en direkt lögn. Har du telefonabonnemang kan du betala med SMS som tidigare, och få det på faktura. Men du kan inte betala med pengarna på ditt kontantkort.
De flesta företag insåg liksom jag omedelbart att WyWallet var korkat och omständigt. De sa upp bekantskapen omedelbart. WyWallet finns fortfarande, men jag har inte hört något om det på länge. Jag minns att jag läste för ett tag sedan, inte utan viss förtjusning, att man nu kunde köpa SMS-biljetter helt utan WyWallet. Precis som tidigare...eller?
Nu har jag hållt dig på halster länge nog. Åter till kvällen när jag stod i spårvagnskuren på väg hem från Jönköping. Spårvagnen rullade in till hållplatsen. Min SMS-biljett plingade till i telefonen. Jag öppnade meddelandet för att försäkra mig om att allt var ok...
”Du är inte registrerad användare hos Västtrafik.”
Va?
Registrerad? Min mobil är registrerad. Sedan länge. Vem som helst som slår in mitt telefonnummer på Eniro kan se vem jag är. Jag är dessutom registrerad för den fullkomligt meningslösa tjänsten WyWallet. Ska jag behöva registrera mig hos Västtrafik nu också? Varför? Jag ska bara köpa biljett. Det är ju som om jag skulle behöva visa legitimation för busschauffören varje gång jag köpte en bussbiljett hemma i Olofström. Helt absurt!
Hur lite jag än ville registrera mig var jag tvungen att ta reda på hur det skulle gå till. För jag behövde ju en biljett. Och det snabbt. För min spårvagn stod inne...nej, när jag tittade upp från telefonen så körde spårvagnen...
Jag rullade ner i meddelandet:
”Registrera dig genom att skicka koden REG + personnummer. Eller surfa in på vasttrafik.se.”
Jag kan som sagt inte surfa in någonstans på min Dumfån. Men skicka mitt personnummer kan jag. Även om jag inte vill. Så det gjorde jag. Jag var trots allt glad att det här gick att lösa, förvånansvärt enkelt, även utan Smartphone.
Svaret kom strax:
”Det angivna personnumret är inte korrekt. Ange ett korrekt personnummer med formatet ÅÅÅÅMMDDNNNN.”
Suck. Ett försök till. Med 19 före personnumret.
”Välkommen till Västtrafik!”
Yes! Äntligen!
Kunde jag köpa min SMS-biljett nu då? Nej. Jag läste vidare:
”För att gå vidare med registreringen läser du och godkänner villkoren för tjänster vasttrafik.se/smsvillkor...”
Och hur ska det gå till då? För tredje gången: JAG KAN INTE LÄSA WEBBSIDOR I DUMFÅNEN! Och förresten. Det var inte slut där:
”...och villkoren för fakturabetalning vasttrafik.se/kreditvillkor...”
Nejnejnej! Jag vill bara köpa en SMS-biljett med mitt kontantkort! Jag vill inte ha någon faktura och inte någon kredit.
”...Svara Ja på detta SMS för att godkänna villkoren...”
Hur ska jag kunna svara Ja på villkor som jag inte kan läsa? Det här är inte seriöst!
”Din telefonräkning kommer inte att belastas med biljettköp, utan du får istället en månadsfaktura till dig via Collector Credit AB efter kreditprövning”
NEJ! INTE FAKTURA! KONTANTKORT!
”På vasttrafik.se kommer du snart att kunna välja andra sätt att få fakturan distribuerad. Där kan du också ansluta dig till andra betalsätt.”
SUCK! Nu skiter jag i det här.
Vid det laget hade jag hunnit missa ytterligare en spårvagn. Den tredje var på ingång. När den rullade in framför mig fick jag syn på en biljettautomat där inne! Ja! (Förarna säljer naturligtvis inte biljetter längre. Det har de inte tid till...). Jag hoppade ombord. Utan biljett. Hoppades att ingen farbror kontrollanttant skulle finnas ombord och hinna ta mig innan jag var framme vid automaten.
Här kanske du tänker att kontrollanterna inte kan ta en medan man köper biljett i automaten. Det är ju absurt. Förvisso. Men jag skulle inte bli förvånad. Kan de ta en passagerare för att denne köper SMS-biljett ombord istället för före, så måste de kunna ta en passagerare som köper biljett ombord i automaten. Det är ju samma sak. Även om biljettautomater bara finns ombord på spårvagnarna...
Jag drog fram mitt betalkort. Valde biljettyp med därför avsedd knapp och drog kortet i därför avsedd skåra.
”Kortbetalning medges ej.”
Stod det på displayen. Jag försökte en gång till.
”Kortbetalning medges ej.”
Till slut lyckades jag, efter mycket grävande i fickorna, frambringa precis så mycket växelpengar, men inte en krona mer, som krävdes för att få min biljett.
Enkelt och smidigt? Eller hur? Det pratas mycket om dagens kontantlösa samhälle. Men när det verkligen gäller, då kan man inte köpa en biljett med SMS utan att kreditprövas och man kan inte betala med kort i biljettautomaten. Bara gamla järnåldersmynt duger...
LÄS EN INTRESSANT ARTIKEL PÅ SAMMA ÄMNE HÄR.
No comments:
Post a Comment