Efter mitt Jönköpingsbesök
hann jag innan hemresan med en lång fotopromenad genom det närliggande samhället
Bankeryd, med en ypperlig personlig guidning. Denna promenad ska du få ta del om vid ett
annat tillfälle. Men redan nu tänkte jag nämna något om hur jag
lyckades ta mig till och från Jönköping.
Västtrafik samarbetar numera med Jönköpings länstrafik. Det betyder att jag kunde göra hela min resa dit på mitt Västtrafikkort. Bara trycka + på kortläsaren, och visa kortet när jag klev på tåget i Göteborg och sedan visa det en gång till för att logga ut när jag klev av i Jönköping. Samma tåg hela vägen. Busenkelt... Eller?
Jag kom så långt som till strax före Falköping. Ungefär halvvägs. Då kom ett utrop i högtalaren:
”Nästa stopp är Falköping. Där vi kommer att göra ett fordonsbyte. Vill ni åka till Skövde kan ni sitta kvar. Ska ni mot Jönköping och Nässjö får ni byta till tåg på spår 2...”
Efter en stund kommer tågvärden, med andan i halsen, genom vagnen. ”Förstod alla utropet?” Ja, jag förstod att jag skulle byta. Jag förstod däremot inte varför jag skulle byta. Eller rättare sagt, varför tåget vill byta bort mig. Det är ju tåget som ändrat sina planer. Inte jag. När jag ska fråga tågvärden varför denna märkliga situation har uppstått, är hen redan långt borta.
Tåget stannar i Falköping. På spåret på andra sidan perrongen, men i andra änden, står ett likadant tåg. ”Så långt borta som möjligt. Naturligtvis...” mumlar en gubbe medan han haltar iväg.
Enligt skylten vid spåret ska det andra tåget avgå mot Jönköping om sju minuter. Jag får syn på en trafikinformatör i gul väst utanför. Ovanligt, men trevligt. Jag går bort till hen. Jag tänker att man får passa på när de finns.
”Ursäkta. Får jag fråga en sak?”
Frågar jag. Hen svarar vänligt att det går bra.
”Varför ska vi byta?”
”Ska du till Jönköping? Då är det detta tåget.”
”Ja, jag vet. Det står på skylten. Men jag undrade VARFÖR vi ska byta.”
”Hur menar du?”
”Tåget skulle gå direkt till Jönköping. Nu ska vi plötsligt byta. Varför?”
”Det var något...problem... Tror jag... Kanske med vagnen...Eller nåt... Men det är det här tåget du ska ta. Eller vänta...”
Hen tittar in i vagnen genom dörren. Sedan nickar hen.
”Jo, det är det...”
Som sagt, det är trevligt med informatörer. Information är mycket viktigt när något oplanerat händer. Och den första, och viktigaste frågan man vill ha svar på är tveklöst ”Vart f-n ska jag ta vägen nu?” Vilket hen förmedlade svaret på, på ett exemplariskt vis. Men en annan, nästan lika stor fråga är: ”Vad f-n hände nu? Och varför i h-e ska jag byta tåg helt plötsligt?” Och det fick jag inget tillfredsställande svar på. Tvärtom blev jag ännu mer nyfiken. Problemet är att de flesta tågpassagerare inte blir nyfikna, de blir irriterade över att plötsligt få en massa mer besvär. Och i synnerhet då det sker till synes helt utan anledning. Gör de så här bara för att irritera mig? Nej, naturligtvis inte. Men det känns ofta så.
För att undvika irriterade passagerare bör man därför försöka ge dem så mycket information som möjligt. Om man får reda på att man byter tåg för att det man sitter i har gått sönder, brukar de flesta vara förstående. Man vill inte sitta i ett tåg som riskerar att explodera. Eller bara bryta samman någonstans mitt ute i skogen. Men om tåget inte uppvisar några fel. Kör hur bra som helst. Det är bara så att det inte känner för att åka till Jönköping idag. Det vill hellre åka till Skövde. Och det får man reda på först fem minuter innan man måste byta. Då är det klart man blir lite irriterad.
”Tågen idag. Vet du vad som är felet med dem? De är BORTSKÄMDA. Det är vad de är.”
Eller hur det nu brukar heta...
Resten av färden går utan större förseningar. Jag trycker + på det nya tåget och visar kortet. Loggar in. Först senare inser jag att i hastigheten glömde logga ut på det första tåget när jag bytte. Vilket inte borde vara något problem tycker man. Om jag loggar in på tåg två måste jag ju ha klivit av tåg ett. Men så tänker inte Västtrafiks biljettsystem. Tvärtom tror det att jag fortsatte på det första tåget, hela vägen till Skövde, SAMTIDIGT som jag klev på tåg nummer två och åkte till Jönköping. Alltså tar man betalt för BÅDA resorna. Trots att det är fysiskt omöjligt att åka med två olika tåg samtidigt från Falköping. Både norrut OCH österut.
De felaktigt dragna pengarna för tågets hastigt påkomna resa till Skövde, utan mig, fick jag så småningom tillbaka några veckor senare i Västtrafiks kiosk på Drottningtorget i Göteborg. Den vänliga damen där la pannan i fyrdubbla veck och fick ta hjälp av både miniräknare och kladdpapper. Men det gick. All heder ska hon ha för det. Men jag var tvungen att själv påtala omöjligheten i att resa åt två olika håll samtidigt...
Västtrafik samarbetar numera med Jönköpings länstrafik. Det betyder att jag kunde göra hela min resa dit på mitt Västtrafikkort. Bara trycka + på kortläsaren, och visa kortet när jag klev på tåget i Göteborg och sedan visa det en gång till för att logga ut när jag klev av i Jönköping. Samma tåg hela vägen. Busenkelt... Eller?
Jag kom så långt som till strax före Falköping. Ungefär halvvägs. Då kom ett utrop i högtalaren:
”Nästa stopp är Falköping. Där vi kommer att göra ett fordonsbyte. Vill ni åka till Skövde kan ni sitta kvar. Ska ni mot Jönköping och Nässjö får ni byta till tåg på spår 2...”
Efter en stund kommer tågvärden, med andan i halsen, genom vagnen. ”Förstod alla utropet?” Ja, jag förstod att jag skulle byta. Jag förstod däremot inte varför jag skulle byta. Eller rättare sagt, varför tåget vill byta bort mig. Det är ju tåget som ändrat sina planer. Inte jag. När jag ska fråga tågvärden varför denna märkliga situation har uppstått, är hen redan långt borta.
Tåget stannar i Falköping. På spåret på andra sidan perrongen, men i andra änden, står ett likadant tåg. ”Så långt borta som möjligt. Naturligtvis...” mumlar en gubbe medan han haltar iväg.
Enligt skylten vid spåret ska det andra tåget avgå mot Jönköping om sju minuter. Jag får syn på en trafikinformatör i gul väst utanför. Ovanligt, men trevligt. Jag går bort till hen. Jag tänker att man får passa på när de finns.
”Ursäkta. Får jag fråga en sak?”
Frågar jag. Hen svarar vänligt att det går bra.
”Varför ska vi byta?”
”Ska du till Jönköping? Då är det detta tåget.”
”Ja, jag vet. Det står på skylten. Men jag undrade VARFÖR vi ska byta.”
”Hur menar du?”
”Tåget skulle gå direkt till Jönköping. Nu ska vi plötsligt byta. Varför?”
”Det var något...problem... Tror jag... Kanske med vagnen...Eller nåt... Men det är det här tåget du ska ta. Eller vänta...”
Hen tittar in i vagnen genom dörren. Sedan nickar hen.
”Jo, det är det...”
Som sagt, det är trevligt med informatörer. Information är mycket viktigt när något oplanerat händer. Och den första, och viktigaste frågan man vill ha svar på är tveklöst ”Vart f-n ska jag ta vägen nu?” Vilket hen förmedlade svaret på, på ett exemplariskt vis. Men en annan, nästan lika stor fråga är: ”Vad f-n hände nu? Och varför i h-e ska jag byta tåg helt plötsligt?” Och det fick jag inget tillfredsställande svar på. Tvärtom blev jag ännu mer nyfiken. Problemet är att de flesta tågpassagerare inte blir nyfikna, de blir irriterade över att plötsligt få en massa mer besvär. Och i synnerhet då det sker till synes helt utan anledning. Gör de så här bara för att irritera mig? Nej, naturligtvis inte. Men det känns ofta så.
För att undvika irriterade passagerare bör man därför försöka ge dem så mycket information som möjligt. Om man får reda på att man byter tåg för att det man sitter i har gått sönder, brukar de flesta vara förstående. Man vill inte sitta i ett tåg som riskerar att explodera. Eller bara bryta samman någonstans mitt ute i skogen. Men om tåget inte uppvisar några fel. Kör hur bra som helst. Det är bara så att det inte känner för att åka till Jönköping idag. Det vill hellre åka till Skövde. Och det får man reda på först fem minuter innan man måste byta. Då är det klart man blir lite irriterad.
”Tågen idag. Vet du vad som är felet med dem? De är BORTSKÄMDA. Det är vad de är.”
Eller hur det nu brukar heta...
Resten av färden går utan större förseningar. Jag trycker + på det nya tåget och visar kortet. Loggar in. Först senare inser jag att i hastigheten glömde logga ut på det första tåget när jag bytte. Vilket inte borde vara något problem tycker man. Om jag loggar in på tåg två måste jag ju ha klivit av tåg ett. Men så tänker inte Västtrafiks biljettsystem. Tvärtom tror det att jag fortsatte på det första tåget, hela vägen till Skövde, SAMTIDIGT som jag klev på tåg nummer två och åkte till Jönköping. Alltså tar man betalt för BÅDA resorna. Trots att det är fysiskt omöjligt att åka med två olika tåg samtidigt från Falköping. Både norrut OCH österut.
De felaktigt dragna pengarna för tågets hastigt påkomna resa till Skövde, utan mig, fick jag så småningom tillbaka några veckor senare i Västtrafiks kiosk på Drottningtorget i Göteborg. Den vänliga damen där la pannan i fyrdubbla veck och fick ta hjälp av både miniräknare och kladdpapper. Men det gick. All heder ska hon ha för det. Men jag var tvungen att själv påtala omöjligheten i att resa åt två olika håll samtidigt...
No comments:
Post a Comment