I äggets tecken, nr 2: UNICEF, vilse i pannkakan...

Tisdag 18:19. Mitt i pannkaka nummer sju.

RRIIING!

-Nilsson?
-Ja, hej. Jag ringer från UNICEF...

Telefontiggare. Igen. På min Nixade telefon. Jag trodde UNICEF var seriösare än så, men...

-...och jag söker Lotta.

Vänta nu? Vem?

-Lotta? Vilken Lotta?
-Lotta...Nilsson?
-Bor hon här?
-Ja, det här är numret vi har fått till henne...
-Nja. Det tror jag nog inte. Var är här förresten?
-Ursäkta?
-Var bor den där Lotta som du söker?
-Lilla Regementsvägen 10. Lotta Nilsson:
-Jaha ja. Naturligtvis. Det är där de brukar bo.
-Vadå? Vilka?
-Det ringer folk hit och söker olika personer med jämna mellanrum. Folk som bor på den adressen. Jag tror inte alls ni har fått det numret av henne. Det har ni letat upp själv...
-Jaha, men...öööh...jag är hemskt leds...
-Jaja. Ingen fara. Gör inte om det bara...
-Öh. Nej, vi ska...
-Tack.
-Ja. Tack...
-Hej...
-Ja. Hej...
*Klick.

Linus och Lotta. Låter som syskon. Kan också vara så att Linus har bytt kön. Sånt händer ju faktiskt ibland... En sökning på adressen visar att det faktiskt bor en Lotta Nilsson där. Det gjorde hon inte på min tid. Tror jag. Huset är stort. Massor av studentlägeheter. Men mitt nummer hade jag redan när jag bodde där. Hon har aldrig haft det. Så försök inte. Ni har inte fått något nummer av henne. Eller av Linus. Ni slår i något register. Där jag tydligen fortfarande står på den adressen. Men det betyder inte att jag är Lotta. Eller Linus. Ska det vara så svårt att fatta. Alla Nilsson är inte släkt. Och ge f-n i min pannkaka...