Slog på TV:n strax efter klockan fem idag, för att se gamle hjälten Paul Simon motta Polarpriset. Simon & Garfunkel har jag ju vuxit upp med, som en av mina föräldrars favoritgrupper. Den andre pristagaren, Yo-Yo Ma, är jag naturligtvis också bekant med, inte minst för hans insatser på ett antal filmsoundtracks. Jag måste dock erkänna att jag länge trodde att han var en hon. Namnet lät så. Och så är ju alla cellister tjejer. Det vet ju alla. Eller? Det var i alla fall vad jag fick reda på när jag gick i tredje klass och skulle välja instrument på musikskolan. Senare har jag inte kunnat låta bli att notera att notera att två av mina svenska favoritkompositörer, båda män, har och hade cello som ett av sina huvudinstrument...
Men nu var det polarpriset det gällde. Jag slog på TV:n, och började leta efter rätt kanal. Ja, jag måste leta. I våras bytte mina vänner på kabelTV-bolaget plats på ett par av TV-kanalerna i sitt nät, och jag fick köra en ny kanalsökning på min TV. Naturligtvis hamnade dom i helt fel ordning också. Och jag har inte riktigt hunnit ta mig tid att ta reda på hur jag ska få dem i rätt ordning igen. Så mycket tittar jag inte på TV:n. Mest på Play-kanaler på datorn. Hursomhelst, jag bläddrade mig igenom mina 17 kanaler, utan att hitta något som såg ut som ett Polarpris. Andra gången jag bläddrade genom kanalerna noterade jag att en av dem var alldeles svart. Och tyst. Vad skulle det betyda?
Jag gick in på TV4play. Hittade Polarprisutdelningen och klickade på den. Där var både bild och ljud. På en styck reklamfilm, alltså. Sedan var där också svart. Jag hittade en knapp där det stod "Titta direkt" eller något sådant. Jag klickade på den. Bild! Ljud! Samma reklamfilm... Sedan samma svärta. Och tystnad...
Jag gick in på Youtube istället och hittade en trevlig cover på min favoritlåt med Simon & Garfunkel. Med någon som hette Jerry Douglas. Obekant för mig, men han lyckas med det svåra med att göra en cover. Att vara både trogen originalet, och samtidigt tillföra något eget. Sedan kan man ju göra en riktigt bra cover genom att vara totalt respektlös mot originalet också. Men det är något annat. Strax innan Jerry Douglas spelat färdigt så hörde jag ljud bakom mig. Det var Laleh. På TV:n. Sändningen fungerade nu. Hon gjorde också en Paul Simon cover. Dock på en låt som jag inte är lika bekant med, så jag kan inte riktigt bedöma den på samma vis. Bra lät hon däremot. Det brukar hon göra.
Sedan var det gala. Jag funderade på hur de skulle klara av den musikaliska hyllningen av Yo-Yo Ma. Han är ju klassisk cellist, och har inga "hits" att tolka. Men man klarade det bra. Man kallade in en annan av mina favoriter. Den skånske multikulturelle multiinstrumentalisten Ale Möller. Som jag första gången träffade på när han sommarpratade, för kanske tio år sedan. Sedan har jag hunnit med att uppleva honom live också. Mycket bra. Idag spelade han flöjt och dragspel (ett instrument som jag ju har ett speciellt förhållande till, som flitiga läsare av den här bloggen säkert vet) tillsammans med en hel symfoniorkester. Läckert lät det! Jag njöt! Då...gick TV4 över till REKLAM! Mitt i låten! Skäms!
Efter reklamen fick man höra sluttonerna av ett framträdande av en dam som tydligen var Frida Hyvönen. Jag tror aldrig jag har sett henne, bara hört. Jag har fortfarande knappt sett henne. Hennes framträdande blev så löjligt kort, att ingen kan ha hunnit uppfatta någonting. Ale Möller fick ju spela en stund i alla fall. Skäms ännu mer!
Först tjugo minuter av ingenting, och sedan när det väl kommer något och verkligen blir riktigt bra så går man över till reklam. Därmed slaktar man en artists framträdande och dränker en annans. Vad ska man säga? Det första tillfälliga (eller rättare sagt, ganska långfälliga, nästan 25% av programmet) avbrottet var ju inte avsiktligt, men sedan... Det är baksidan med kommersiell TV. Jo, faktiskt. Hade jag skrivit så i kommentarsfältet på Aftonbladet så hade jag snabbt fått ett svar från någon som sagt att "TV4 måste lägga in reklam. Det är det de lever på." Nej, säger jag. Det finns absolut inget som tvingar dem att slakta två fina artisters framträdanden på detta vis. Claes Eriksson, från Galenskaparna och After Shave, stämde kanalen för ett par år sedan sedan de gjort olämpliga avbrott i en av hans filmer. Idag var det värre än så. Det var inga avbrott. Här lades reklamen OVANPÅ programmets egentliga innehåll. Nå, säger väl någon "Det var inte Ale Möllers kväll, och inte Frida Hyvönens. De var bara bifigurer." På det kan jag bara svara att det var definitivt inte reklamfilmernas kväll heller. Det var inte de som fått Polarpris. De var inte ens gäster. De hade inte där att göra. Inte ovanpå Ale Möllers och Frida Hyvönens framträdanden i alla fall. Nå, man kan inte bara klaga. Kritik måste vara konstruktiv. Vad har jag då för förslag på hur de skulle ha löst det istället?
Som jag ser det fanns det två möjligheter: Antingen så gör man som vid alla större amerikanska arrangemang. Man lägger in reklampauser i arrangemanget. Så kan Paul Simon och kungen gå ut och ta en cigg under tiden. Men det tycker nog inte Polarprisarrangörerna om, de vill väl inte behöva rätta sig efter TV:s tider. Alternativ två är att man sänder programmet med lite fördröjning. Galan fortsätter, men man spelar in och lagrar det som händer under reklamen, och fortsätter sända därifrån man slutade, efter pausen. Fullt tekniskt möjligt. Då blir programmet lite längre, men det kan det väl vara värt? Men kanalen tycker uppenbarligen programmet redan är för långt, trots slakten, eftersom man inte ens har tid att sända hela slutnumret. Det är precis som för två år sedan. En grym slutlåt (förra gången Morricones "The Untouchables", denna gång Timbuktu med vänner som spelar "You can call me Al". Ale Möller på flöjt. Skånsk musikinvasion i Konserthuset. Och istället för att låta oss lyssna, så skickar TV in Tilde de Paula som snackar sönder alltihop...
Det är väl priset man får betala för att sända arrangemanget i en kommersiell TV-kanal. Det talas ju mycket om att vi måste göra kulturen mer kommersiell för att den ska kunna överleva. Det gör man tydligen genom att dränka den med reklam. Som om vi inte hade tillräckligt med reklam ändå. Regeringen tycker om TV-reklam. De tycker vi borde ha ännu mer. Fru kulturministern har inte protesterat. Jag såg förresten en inklippsbild på henne under Polarprisgalan, och hon verkade trivas alldeles utmärkt. Och det var ju inte så konstigt. Hon satt ju i publiken. Så hon fick se hela galan. Utan reklamavbrott...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment