Kortbekymmer...

Efter mitt inlägg om det orimligt dyra månadskortet, har jag fått flera frågor från läsare. Har jag verkligen betalt 1200 kronor för två månadskort som jag bara kan åka en mil på? Ja och nej. Om jag hade åkt i två hela månader så hade jag ju varit tvungen, men på grund av oförutsedda händelser så blev det inte så. Det började faktiskt redan den första dagen...

Min första skånska resa i år gick till Helsingborg. Skånetrafikens sommarkort hade kommit på posten några dagar tidigare, och jag hade införskaffat ett månadskort för den korta sträckan till skånska gränsen. Jag klev på bussen vid gamla torget i Olofström och höll upp kortet framför kortläsaren. Den pep ilsket och lamporna lyste rött. Vad nu? Jag försökte en gång till. Samma röda blick och ilskna tjut! Det var ju typiskt. Var det fel på kortet? Varför just idag? Busschauffören fick kortet. Provade. Fortfarande fel. Han studerade kvittot som låg med i kortfickan. Det såg helt OK ut, så jag fick åka med. Tur var väl det, Helsingborgsresan har blivit något av en tradition de här somrarna som jag har gjort mina skånska resor, och brukar vara sommarens trevligaste utflykt. Hade jag gått miste om den, hade sommaren blivit betydligt tråkigare...

Efter en lång trevlig dag åkte jag hem med tåg, buss, mera tåg och mera buss. När jag klev på sista bussen, i Bromölla, var jag fortfarande i Skåne och visade därför bara upp mitt Skånekort. Det brukar räcka. Blekingekortet fungerar ju inte förrän jag har kommit över gränsen, och det känns ju dumt att springa fram och visa upp det när resan nästan är över. Jag kom hem utan problem.

Men det strulande månadskortet gnagde fortfarande i mitt huvud. Dagen efter skulle jag inte ut och åka, men jag gick ner till bussterminalen och klev ombord på första buss jag hittade. Den skulle gå till Karlshamn. Jag förklarade att jag trodde att det var fel på kortet, och att jag ville testa. Det fick jag. Jag visade upp det för kortläsaren som lyste vackert grönt och pep förtjust. Busschauffören log. Då var det inget fel på mitt kort, det måste ha varit kortläsaren på den andra bussen som inte mådde bra. Jag firade mitt fungerade kort med att åka ett par hållplatser med Karlshamnsbussen bort till Maxivaruhuset i utkanten av Olofström, där jag köpte några frimärken och sedan tog jag en uppfriskande promenad hem igen.

Några dagar senare var det dags för sommarens andra skånska resa. Denna gång till Malmö. Jag klev på bussen vid gamla torget, och visade upp mitt kort för läsaren. TUUUUUT!!! Nu lyste det rött igen. Vad nu? Försökte igen. Fortfarande rött. Jag visade kortet för busschauffören. Han försökte. Det fungerade inte. Han studerade kvittot. Det såg helt normalt ut, sa han. Jag fick åka med...

På bussen, och sedan på tåget ner till Malmö, började jag fundera. Kortet fungerade på vissa bussar, men inte på alla. Det fungerade på bussen till Karlshamn, men inte på bussen till Bromölla. Trots att jag befann mig i samma zon, i samma kommun. Karlshamnsbussen är röd. Bromöllabussen är gul. Kan verkligen bussens färg ha någon betydelse? Jo, färgskillnaden beror på att det är olika företag som kör. Karlshamnsbussen är Blekingetrafiken och Bromöllabussen är Skånetrafiken. Olofström ligger precis på gränsen mellan landskapen, därför går även Skånebussar hit. Men båda företagen har samma typ av kortsystem, och jag har aldrig haft något problem förut. Men det kanske har blivit något fel någonstans?

Det första jag gjorde när jag kom ner till Malmö var att gå in på Skånetrafikens information, och förklarade problemet för personalen där. De testade mitt kort i sin läsare, och där stod "Okänd produkt på kortet". Mer kunde de inte göra, eftersom kortet var utfärdat av Blekingetrafiken. Jag trodde de använde samma kortsystem, man kan ladda båda företagens kort i samma automater, men de är tydligen inte helt kompatibla ändå. Efter dagen i Malmö åkte jag hem igen. Jag klev av tåget i Bromölla och klev på bussen mot Olofström. Bromölla ligger i Skåne, så jag visade skånetrafikens sommarkort, och fick kliva ombord. Precis som jag alltid gjort, under två tidigare somrar. Precis före gränsen stannade chauffören. Stängde av bussen och gick bort till mig. Det var bara jag och en annan passagerare i bussen. Sedan frågade han mig vad jag hade för kort. Jag sa att jag hade åkt hit på mitt sommarkort. "Och sen då?" frågade han. Jag svarade att jag hade ett Blekingekort också. Jag fick gå fram och visa det för kortläsaren. Det fungerade naturligtvis inte. Han studerade mitt kortkvitto. "Det här gäller bara för Olofström" sa han. "Och du är inte i Olofström nu." Det hade han förvisso rätt i. Att vi inte var i Olofström, alltså. Vi stod på sista hållplatsen före gränsen. Men mitt kort skulle likväl fungera där. Det hade jag ju betalt 300 kr extra för. Jag sa att jag skulle kontakta Blekingetrafiken snarast, och han accepterade det...

Det är lustigt. Jag har åkt två somrar förut, och det här var första gången som en busschaufför gjort improviserad biljettkontroll vid länsgränsen förut. Det har aldrig hänt senare heller. Med det hände just den dagen som mitt kort strulade. Men det var bara min biljett han kontrollerade. Den andra passageraren på bussen, en tjej som gick på gymnasiet samtidigt som jag, kontrollerade han inte. Inte för att jag tror att hon skulle tjuvåka, men ändå...

Dagen efter ringde jag Blekingetrafiken. Jag förklarade problemet för en hjälpsam dam som förstod och undersökte problemet. Första gången hon kontrollerade mitt kort (hon fick kortnumret) så såg det konstigt ut, andra gången såg det bra ut. Men för säkerhets skull så bad hon mig reklamera det. Hon bad mig gå ner till bussterminalen, leta upp en buss från Blekingetrafiken, och lämna kortet till chauffören...

Jag gick ner till bussterminalen. Första bussen var från Skånetrafiken. Den hade jag ingen nytta av. Sedan väntade jag ett tag till. Bussarna går nämligen inte så ofta från Olofström. Efter ett tag kom en 600-buss, snabbussen till Karlskrona via Karlshamn och Ronneby. Nu var den på väg hem igen, alla passagerare klev av, så han hade tid att prata med mig. Tyvärr kunde han inte hjälpa mig. Hans dator var på dåligt humör, och han kunde inte skriva ut ett reklamationskvitto till mig. Men han kunde kolla vad som egentligen fanns på mitt kort, och han sa att det "såg underligt ut". Det stod att det var ett 30-dagars månadskort, för två zoner, dock stod det inte vilka två zoner det var... Jag tackade för hjälpen och satte mig och väntade på nästa buss. Det tog en knapp halvtimme, sedan kom en ny 600-buss. Men det visade sig vara samma buss. Han hade bara varit och vänt ute i ett bostadsområde. Samma buss, samma strulande dator. Jag fick fortsätta vänta. Nästa buss var från Skånetrafiken. En halvtimme senare kom en buss som skulle till Karlshamn. Den kördes av en vänlig och hjälpsam man, som hade passagerare i bussen, men tog sig ändå tid att hjälpa mig. Han skrev ut ett reklamationskvitto, och började fylla i det. Det tog lite extra tid, eftersom han hade glömt läsglasögonen, men det löste sig till sist. Jag ber om ursäkt till de passagerare som eventuellt blev försenade till Karlshamn på grund av mig. Ingen klagade medan vi stod där i alla fall...

Sedan tog det en tid, en vecka, kanske två. Jag fick klara mig utan skånska resor. Jag åkte med föräldrarna och hälsade på släkten i Västergötland. När jag kom hem igen fanns ett nytt kort i posten. Ett NYTT kort. 30 nya dagar. Det var ju perfekt, för det gamla hade ju nästan varit slut vid det laget, utan att jag hunnit använda det mer än två gånger. Dessutom fick jag en liten första hjälpen-grej som det stod Blekingetrafiken på, med plåster, som plåster på såren. Jag gick miste om en hel del restid den här sommaren, men alla representanter för Blekingetrafiken som jag var i kontakt med skötte sig exemplariskt... Naturligtvis borde kortet ha fungerat från början, men fel kan alltid uppstå, och det viktiga är att de tar mitt problem på allvar och ser till att lösa det...Då blir jag en nöjd kund.

Mitt månadskort till Skånegränsen går ut om några dagar, men Skånetrafikens sommarkort gäller några dagar till, så det blir väl att köpa enkelbiljetter då...