Rosa pantern

Som stor Rosa Panter- och Peter Sellers-entusiast, så ställde jag mig mycket frågande när jag häromåret hörde att en nyinspelning var på gång. Peter Sellers utbytt mot Steve Martin, hur tänkte de där? Jag har inget emot Steve Martin, hans tidiga filmer som Döda män klär inte i rutigt och Dr Hfuhruhurrs (smaka på den du...) dilemma är ju lysande, även om det kanske gått utför med hans filmer därefter... Men hans humor är av en helt annan typ än Peter Sellers, så varför just honom som Closeau?

Nå, man ska inte döma ut något förrän man har sett det. Och igår visade TV4 filmen. Mina förväntningar var mycket låga. Och hur var den då? Svar: Sämre...

Steve Martin är helt fel i rollen, Kevin Kline är helt bortslösad som polischef Dreyfus. (Varför sätter man en sådan kompetent lustigkurre som Straight Man, dvs. som ickekomiskt "offer" för Steve Martins skämt?) Framförallt är den inte rolig. Vanligtvis brukar jag stänga av filmer som inte intresserar mig efter ungefär en halv timme. Om jag står ut förbi mitten så brukar jag sitta kvar, men den här gången hade jag så totalt tappat intresset när filmen gick in i sista akten att jag satte mig vid datorn istället. Jag höll koll med ett halvt öga på TV:n, men den var verkligen inte intressant.

Om man ska försöka hitta något positivt så var där två skådespelare som kom undan filmen med hedern i behåll: Jean Reno (Leon) som spelade sin roll helt seriöst, vilket jag anser brukar skapa den bästa komedin. Det är situationen som ska vara rolig, inte karaktären i sig. Då blir det lätt bara fjantigt. Peter Sellers Closeau var en klantig, självupptagen sprätt, som på grund av detta hamnar i skruvade situationer med andra människor och ting runtomkring honom. Och vi skrattar åt dessa situationer som uppstår, och hur han försöker hantera dem. Sedan kryddar han anrättningen med en kul dialekt och lite sådant, men grunden är fortfarande interaktionen med, och reaktionerna från, omgivningen. Steve Martins Closeau är ingen konsekvent karaktär, än är han på ett sätt och än på ett annat. Det märks alltför tydligt hur han anstränger sig för att vara rolig, och det blir aldrig bra. Nu är ofta Steve Martins humor övertydlig, det är en del av hans stil, men då krävs det en realistisk omgivning som han kan kontrastera mot. Eller kanske framförallt bättre manus och regi, som i sina tidigare filmer där SM hade hjälp av den kompetente Carl Reiner (som spelar den gamle mannen i Oceans Eleven m.fl. och vars son Rob har regisserat Lida och Spinal Tap. Talang kan tydligen gå i arv ibland...)

Det andra positiva med filmen är Emily Mortimer som sekreteraren. Det är kul med en kvinnlig karaktär som också får lov att vara rolig. Hon får här lite helt OK slapstick att utföra, och gör det bra. I de gamla filmerna var de medverkande skådespelerskorna mest dekoration. Som Beyonce är i den nya filmen.

Det bästa vore kanske att gräva ner det här eländet till film någonstans, men nu möts jag av TV-reklam som informerar mig om att de har gjort en uppföljare(!!!) Är de inte kloka? Rosa Panterns upphovsman, den genialiske Blake Edwards hade roterat i sin grav om han inte varit fullt levande fortfarande, snart 87 år ung. Jag hoppas han får bra betalt för misshandeln av hans verk...