När jag var liten läste jag en rolig historia om en elev och dennes lärare. Lille Pelle läste högt: "Go-ethe var en stor poet" "Nejnej" sa hans lärare. "Oe ska uttalas Ö". "Jaha... Gö-te var en stor Pöt..."
Tack vare denna historia lärde jag mig redan i unga år att det fanns en känd poet som hette Goethe, och hur man uttalade hans namn. Så småningom lärde jag mig att han hette Johann Wolfgang von Goethe och levde mellan 1749 och 1832. På gymnasiet lärde jag mig att han skrivit Den unge Werthers lidanden, och att han såg ut som skådespelaren Stig Grybe, åtminstone på bilden i läroboken.
Nu har det äntligen blivit dags för mig att läsa om den unge Werther, han ingår i kurslitteraturen på litteraturvetenskapen. Då jag idag hämtat mig någorlunda efter min influensa så gick jag till biblioteket för att se om boken fanns att låna. Jag letade mig igenom hyllan på G tills jag kom fram till G-O-E...Men där fanns inget. Kunde det vara så att mina kurskamrater hade hunnit före mig? Men så mindes jag barndomens roliga historia, och så kollade jag på G-Ö... Och där stod han. En hel hög med unga Werthrar. Men brukar man verkligen sortera böcker efter hur de uttalas och inte efter hur de stavas?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Den historian ska jag berätta på nästa lektion!
//Lilla fröken äventyr
Post a Comment