Vårens sista snö. Visst låter det mycket vackrare, och mer poetiskt, än det ser ut?
Der letzte Schnee des Frühlings (Foto Anders N)Vardagssurrealism och vanlig vardag, i text och bild. (Kommentera gärna)
Der letzte Schnee des Frühlings (Foto Anders N)
Sju gånger har jag flugit i flygplan. En gång i helikopter. Men aldrig har jag varit så åksjuk som när jag åkte i ett litet propellerplan från Ronneby till Kastrup. Då var jag 14. Detta plan är misstänkt likt det jag då åkte i.
Vi mellanlandade i Everöd, och det var där som en vänlig kostymfarbror förklarade att jag skulle
Men det var ju Everöd jag skulle skriva om... Byn har en fin kyrka av äldre datum.
På kyrkogården kan man bland många andra hitta paret Johnsson från Lyngby. Eller som jag brukar säga: Farmors Farfar och Farmors Farmor. Ola (1863-1956) och Elna (1867-1940).
I vars nedlagda järnvägsstation det fanns, åtminstone för ett par år sedan, en pizzeria vid namn Stinsen.
Någonstans i byn fanns vid samma tillfälle även duvor...
...och suddiga scouter, varav en som låg utslagen på marken. Huruvida pizzerian, duvorna och scouterna fortfarande finns kvar vet jag inte. Det känns som att det är läge att besöka Everöd igen till sommaren för att ta reda på det, och fixa fram lite nya bilder...
2009-03-24 (Foto Anders N)
OBS! Denna spårvagn och dess förare har ingenting med blogginlägget att göra.
Gamla järnvägsstationen i Lönsboda, december 2009.
Lilla Regementsvägen, Kviberg, SGS, Studentbostäder, Göteborg (2008?)På den här bloggen kan du se och läsa om sådant som intresserar mig: Fotografi, ord, ordvrängande, film, digitalkonst, filmmusik och vanlig musik, gamla tider - kanske framför allt gamla hus i mer eller mindre trasigt skick, försenade tåg, felringningar, kundtjänster, gubbar i keps och alla andra sorters människor och mänskligheten och samhället och världen i största allmänhet... Som en röd tråd genom alltihop går det som jag kallar "Vardagssurrealism" Det vill säga små absurditeter från vardagen. Ibland så små att man måste vara uppmärksam för att märka dem, ibland så stora att de inte går att undgå. Dessutom matlagning för folk med låg budget. Pasta Carbonara i alla möjliga varianter. Och så har jag försökt mig på att börja skriva om mode, eftersom jag vet att modebloggar är de populäraste med tusentals läsare. Och jag vill verkligen ha fler läsare. Vi får väl se hur det går...
Du får möjlighet att på nära håll följa livet för en frilansande kulturarbetare som bor i en betongförort, vet precis vad han vill, även om han inte kan formulera det och inte har en aning om han kan försörja sig på det. Kanske går det inte. Förmodligen inte. Men jag tänker göra det ändå. För att det är det enda jag kan och vill och därför måste jag göra det. Ingen annan kan ju göra det åt mig. Bara jag kan vara jag... Jag är expert på att vara mig. Det är inte alltid lätt, men ofta mycket givande. Förhoppningsvis också underhållande. Om du lyckats orka dig igenom den här presentationstexten så här långt, så får du gärna lägga till min blogg bland dina bokmärken. Jag lovar att du kommer att hitta mycket intressant här.
Just nu (Oktober 2016) Rapporterna från mina Norrländska resor har gjort uppehåll här på bloggen. Just nu går all min tid åt till städning. En och annan bild av detta bör dyka upp ibland. Och någon enstaka vardagssurrealistisk betraktelse. Vill du läsa tidigare rapporter från min norrländska resa är det bara att backa i bloggen...
Anders Nilsson Swedish Photographer, Writer and Short Film Maker.