Jag påbörjade en bok av Hasse Alfredsson under min resa till Jönköping häromveckan. Stod och läste den i väntan på ett byte i Falköping när plötsligt mitt hår reste sig, först rakt upp och sedan ställde sig rakt fram, ut från pannan och i riktning sydväst. Samtidigt hördes ett otroligt mullrande vrål från ett X2000 som smugit upp bakom mig och just nu var på väg förbi i full fart. Vinddraget slet i håret, Hasse och jackan, men lyckligtvis stod jag precis på rätt sida den gula säkerhetslinjen på perrongen, och följaktligen fick han inte tag på mig...
Igår fick jag tillfälle att läsa klart Hassen under en annan tågresa. Han varade ganska precis till Halmstad, då jag övergick till en Peter Kihlgård. Halvvägs in i honom så tittade jag upp, och kunde konstatera att jag fortfarande befann mig i Halmstad. Elfel mellan Halmstad och Laholm. Jag hann med resten av Kihlgården och en bit in i en artikel i den danska järnvägstidningen (jag läser gärna danska, men det tar lite längre tid än att läsa på svenska) innan konduktören meddelade att elfelet skulle bli långvarigt och bad mig plocka ihop mina saker och göra mig i ordning för en bussfärd till Laholm (ca 2,5 mil) där ett annat tåg väntade. Jag tog på mig jackan, lyfte ner väskan och packade omsorgsfullt ner både Hasse, Peter och danskarna. Då körde tåget vidare...
Är det förresten bara jag som tycker att danska järnvägens tidning har mycket intressantare artiklar än den svenska? Om än inte fullt så intressanta som noveller av Hasse Alfredsson, vilka uppenbarligen kan få mig att missa att ett helt stort X2000 är på väg mot mig...
(P.S: En Peter Kihlgård + en halv liten dansk = 1h 20 min.)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment